Det finns vissa musikstilar som kommer med tillhörande livsstil , med allt vad det innebär. Frisyrer. Kläder. Attityder. Och visst kan jag garva lite åt black-metalgängets pandamake och högaffelposerande, hiphopparnas bling-bling och fäbless för studsande stjärtar. Men diggar ni det, så okej för mig. Inga problem. Problem, däremot, har jag med den stajl vars anhängare står för den värsta von oben-attityden av alla: Indie-popparnas . Ska du hänga med indiefolket kan du inte göra nånting halvhjärtat. Var noga med att namedroppa rätt band rätt vecka! (Diggar du Death Cab for Cutie eller The Killers ? Knip käft! Hårt!) Ordet indie kom av independent , och syftade på att musiken låg hos små oberoende bolag. Idag finns det inget independent med indie. Musiken är precis lika gångbar i stugorna som Enrique Iglesias, och det går tretton indieband på dussinet. Ännu värre är att anhängarna, de sköna indie-individualisterna är så stöpta i samma form att man baxnar. Ni har sett dom: T