28 augusti 2007

Vem i helvete minns namn?

Ni vet. Handskak-a-plenty:

-Anders.
-Erik.
-Anders.
-Margareta.
-Anders.
-
Hej. Måns.
-Anders.
-Richard.
-Anders.
-Hej. Veronica.


Sen blankt.

Jag har inte en jävla aning om vad folket framför mig heter.

Som tur är har de inte en jävla aning om vad jag heter heller.

Sen hoppas man slippa tilltala varandra vid namn. Om man måste det så viskar man lite först med den gemensamma vännen: -Psst....vad hette hon nu igen ... där ... längst ut? Veronica? Ok.

Ibland dyker det dock upp nån med skitskumt namn. Ett sånt man bara inte kan glömma. Man vet inte om man ska vara avis på dem, eller tycka synd om dem.

-Hej. Anders.
-Hej. Bambam.
-Jah...förlåt?
-Bambam Westergård!
-Ah. Hej. Eeh. Anders...som sagt.


Då sitter det ju liksom. Men för alla övriga borde man kanske lära sig nåt sånt där minnestrick. Mnemonic. Associera folk med nåt djur eller nåt trädgårdsredskap eller nån könssjukdom.

För det är galet imponerande med folk som minns namn. Är det inte?

Jag sprang ihop med min före detta koncernchef en gång. Flera år efter att jag hade slutat.

-Hej Anders! Det var längesen! Hur är läget?

Respekt. Jag var ju liksom en av nära hundratalet byråmedarbetare.

Sen låg jag med hans bästa väns dotter i fyllan, som tack.

"Bra där", Anders.