26 februari 2009

Vem i helvete vill ha tantglass?

Jag tittar ner i ännu en butiksfrysdisk och blir lika besviken som alltid.
Idel jävla tantglass!

Det är nötter, chokladfnas, kolakladd och kaksmulor.

Och ständigt denna grädde. Det är gammeldags gräddglass och modern gräddglass och äkta gräddglass och fan och hans mosters extragräddiga gräddglass.

I ett hörn ligger ett frostigt paket icke-gräddglass och är billig och smaksatt med artificiell vanillin.

Bortsett från gräddglassen med en tunn strimma konstgjord jordgubbsylt i mitten så är det som att frukt & bär inte existerar på vår jord.

Så inser jag: Det är ju ert fel era jävlar! Ni konsumenter. Ni vill tydligen ha tantglass. Ni vill ha tradig vaniljgräddglass med kaksmulor. Butiken tillhandahåller ju bara vad folk vill ha. GB och Sia och de andra tillverkar såklart det som säljer bäst.

Men samtidigt undrar man hur det kommer sig att det ser helt annorlunda ut på de specialiserade glassplejsen.

Ta Montis i Gallerian som exempel. En gigantisk disk med galet mycket glassorter. Fräsch, mjuk och krämig glass. Gjord på mjölk på italienskt vis. Frukt- och bärsmaker i mängder. Hallon, björnbär, williamspäron, syrligt äpple, apelsin, mango, melon, lingon, körsbär... Kort och gott - himmelriket!


Gaah! En äkta Gelatieria! Cravings!! Yum!! Gimme!!! :-P

Hur går det ihop egentligen? Folket som sitter på glasshusen och lapar i sig underbar körsbärsglass - köper de aldrig glass på Konsum? Vill de aldrig ta hem glass i paket från livsmedelsbutiken?

Jag går moloket hem från butiken med den frostiga lågprisglassen och blandar den med ett paket frysta och snabbtinade hallon, försjunken i tankar.


(Om man, som jag, även älskar isglass så blir man ännu mer besviken i butik - det hittar man nästan aldrig. Helt obegripligt. Och kanske värt att återkomma till).