5 augusti 2009

Vem i helvete designar fula grejer?

Exempel: Du står i en butik och kollar på sängkläder. De snygga påslakanseten är dyra, medan dom med horribla rosor, rankor och ponnyer på är billiga.

Hur funkar det? Är det billigare att tillverka fula grejer? Är det billigare att trycka grälla rosor och hästar än ett sansat mönster?

Nu säger kanske nån: "Jo men de har ju såklart köpt in det fula tyget billigare". Visst. Kanske det. Men det förflyttar ju bara mysteriet en leverantör bort.

Har nån designer, nånstans, sagt att "Ojdå, verkmästare Wang, det blev visst skitfult det här mönstret. Men jag hinner inte göra om för jag ska gå och klippa mig. Kan vi inte sälja det jävligt billigt istället? Snälla verkmästare Wang?". Är det så det funkar?

Och vem köper hem fula grejer bara för att dom är billiga?

De som köper är väl isåfall snarare folk med udda smak som tycker att det är snyggt. Och de skulle ju köpt ändå. Oavsett pris.

Nä usch. Tänk att vara anställd som ful-designer. Den som får göra alla fula grejer som ska säljas billigt. Kollegorna garvar och kallar en för Cheap-Chang på fikat.

Man får inte lön i pengar utan i sina egna prylar, så man har dessutom skitfult hemma.

Frun skäms och ljuger för väninnorna att maken minsann jobbar som pianist på ett horhus.

Nä fy fan vad sorgligt. Nu går jag och köper ett ponnylakan och ber att få betala dubbelt.

28 kommentarer:

  1. Det här är ju så busenkelt så det finns inte. Klassiskt fall av prisdifferentiering.

    Om det inte fanns skitfula billiga lakan kunde de inte ta lika hutlöst mycket betalt för de snygga lakanen, som ju då ökar i relativt värde. As simple as that.

    Då kan man ju tycka att fri konkurrens borde ta hand om den situationen genom att någon borde komma på idén att sälja de snygga billigt och därmed sno all business. Men jag tror att vi i detta fall kan, som du gjort, flytta problemet ett led bort. De som faktiskt är förmögna att designa snygga lakan lär sig att de kan ta bättre betalt än de färgblinda treåringar som designar de fula.

    SvaraRadera
  2. De fula grejerna är väl billigare för att ingen skulle köpa dem annars. Däremot kan man ju undra varför en del saker över huvud taget når butikshyllorna. Människor med dålig smak måste helt enkelt ha väldigt mycket mer pengar över i slutet av månaden...

    SvaraRadera
  3. "Man får inte lön i pengar utan i sina egna prylar, så man har dessutom skitfult hemma."

    I like!

    SvaraRadera
  4. Men... det lustiga är att om några år är de fula snygga, och tvärtom.
    Är det då the cheap ones som fått bättre smak, eller snobbarna som blivit... tja, smaklösa??

    SvaraRadera
  5. Vem i helvete har inte läst världens bästa blogg. Klockren analys igen!

    SvaraRadera
  6. Med risk för att bli the party pooper, men tror du inte att alla lakanen i affären var prissatta likadant, men att ingen köpte de psykedeliska knarksvampsbäddseten och att man då blev tvungen att sänka priset på just dessa?

    Inköpsansvarige tänkte kanskte inte på att folk sällan vill ha en haschpsykos när de ska sova, utan gick på ren ingivelse när hon köpte upp allt pundartyg hon kunde hitta i Kina. Sen sägs det ju att man inte ska debattera tycke och smak... det finns säkert en hel uppsjö gamla övervintrade hippies som formligen älskar lakanrelaterade flashbacks(?)

    SvaraRadera
  7. danni: Du kan vara nåt på spåren där. Bra analys!

    mårthen: Läste du verkligen hela blogposten innan du kommenterade?!

    switchbitch: Jag pratar givetvis om alla de fall där det billiga priset är ordinarie pris. Typ satt på pränt i katalog.

    SvaraRadera
  8. Om det är 80 procents rabatt så måste MÅSTE man köpa, säger någon här, även om t ex kläderna inte ens passar. Man kan sy in, färga om..

    Jag tycker det mesta är rätt fult, från mönster på textilier, till designen på belysningen i bussen till alla ska-vara-skrynkliga väskor och stövlar.

    Men är mest beklämd av fula hus, som ska stå i hundra år. Men det är antagligen så att det man själv tycker är helt okej ÄR fult i andras ögon, och tvärtom. Eftersom mer är fult än fint hör jag nog till en minoritet.

    SvaraRadera
  9. Mitt svar;
    Allt är relativt.

    Självklart tyckte väl dom att tyget var skitsnyggt, annars var det ju rätt onödigt?

    SvaraRadera
  10. Vill även tillägga att allt med ponnys på är snyggt! D:
    Hur kan man inte tycka det?
    Jo, here it comes, håll i dig nu:
    ALLT ÄR RELATIVT.

    (och jag menade allvar om detdär med ponnys)

    SvaraRadera
  11. Vem i helvete är du?
    Som är gift med henne nu
    När beskedet nådde stugan
    Tänkte både jag och frugan
    Har vår dotter blivit väck?
    Köpa grisen i en säck
    Därför måste du förstå
    Att vi hälsar på

    SvaraRadera
  12. Har grunnat på samma problem en del, och kommit fram till en enda sak:

    Så fort enklaste formgivare inser att man inte behöver blanda sju färger på en gång, utan nöjer sig med två, max tre, per plagg eller produkt,

    så blir han/hon upplyft och får komplimanger av kolleger, släktingar, polare, etc och damskon/sänglakanet prissätts plötsligt mycket högre.

    SvaraRadera
  13. studenter, snåla jävlar, pensionärer och folk med dålig smak köper sånt där

    SvaraRadera
  14. Jag har alltid trott att de mindre lyckade designersarna ägnar sig åt tofflor och slipsar (och stundom påslakan). De elaka inriktar sig på termosar. Sådana som man måste vara ingenjör för att få ut något kaffe ur.

    SvaraRadera
  15. Man kan tänka sig att de "fula" textilerna ska locka till sig priskänsliga kunder som annars inte skulle handlat några textiler och därför tjäna ännu mer pengar.

    De priskänsliga bryr sig inte så mycket om
    produktens utseende så länge de får en billigare produkt. De är ofta en konsumentgrupp man gärna vill locka till sig som affärsverksamhet eftersom de handlar kräset så får man företräde gentemot konkurrerande företag om de priskänsliga handlar hos just en själv.

    Det är dock osmart att sänka priser på en produkt som är likvärdig med de "snygga" textilerna, för då förlorar man intäkter från de icke-priskänsliga kunderna som gärna betalar de extra kronorna för utseendets skull. Alltså erbjuder man en för konsumenten sämre produkt till ett lägre pris för att komma åt just den priskänsliga kundgruppen.

    Som du säger, så har vissa har gjort sig en karriär på att göra textiler som tilltalar de priskänsliga. Men det är inget konstigt. Det finns vinmakare bakom Castillo De Gredos också.

    SvaraRadera
  16. Jag har också undrat över detta. Någon får en idé att tillverka något fult. Denna någon lyckas sedan sälja in sin fula idé till någon som är beredd att satsa pengar på och tillverka detta fula. Sedan kommer det en inköpare som vill ha detta fula i sitt sortiment och som till sist säljer detta till en konsument som tycker att detta fula, det vill jag ha. Hur är detta möjligt? Gång på gång?

    SvaraRadera
  17. Jättekul! Jag älskar bloggen.
    Det skandinaviska bildseendet är i extrem minoritet, sett ur glodal synvinkel. Alltså finns det mycket mera fula saker än snygga, enligt vårat sätt att se. Därtill tillverkade i lågprisländer.

    "Det finns ett skaft till varje spade", som min kloka danska mormor förklarade. Fast egentligen var det ett svar på frågan hur fula och elaka gubbar hittar fruar. Hon hade svar på allt, mormor.

    SvaraRadera
  18. Måste säga att det förvirrade mig lite att inlägget tillkom för några dagar sen, men kommentarerna har pågått i flera år. Sen förstod jag att du inte menade (R) som i registrerat varumärke, utan repris. Tog mig bara 5 minuter att komma fram till hela tankegången själv!

    Hursomhelst, har läst gamla inlägg halva natten igenom, men känns dumt att kommentera gamla inlägg, så; underbar blogg. Här kommer jag stanna, och stormtrivas.

    Hursomhelst så faller jag åt två håll efter att ha läst diskussionen. För det första, ja, folk har olika smak, jag kan inte låta bli att hänvisa till Anna Tightass recension till din musmatta, som jag tycker är urhäftig. Det argumentet räcker dock inte hela vägen, eftersom vissa saker uppenbarligen måste vara allmänt ansedda som fula eftersom de har så lågt pris. Anonym säger ovan att "studenter, snåla jävlar, pensionärer och folk med dålig smak köper sånt där". Det håller inte, på grund av något som kallas produktionskostnad. Skulle företagen specialproducera fula saker till mig som student, och sätta ett pris där de inte tjänar något själva på det, bara för att de vill att mitt hem ska se så fult ut som möjligt? Jag förnekar inte att det finns sadister därute, men jag hoppas inte att företagen har slagit sig samman för att göra mitt liv miserabelt och fult dekorerat, utan något som helst vinstintresse. Det skulle bara vara taskigt.

    SvaraRadera
  19. Jag skulle gärna ha det jobbet. Att specialproducera fula saker till dig som student och sätta ett pris där jag inte tjänar något själv på det bara för att jag vill att ditt hem ska se så fult ut som möjligt. Uppfriskande yrke i snyggsverige.

    SvaraRadera
  20. Dax att update bloggen, Pal! Phett dåligt med inlägg.
    /Cyberpunk82

    SvaraRadera
  21. Hej!
    Gud vilken bra blogg du har!
    Kolla gärna in min blogg och se vad du tycker om min blogg!
    Alltid kul att få en kommnetar av en som man själv också skrivit en kommentar hos! Då känns det som presonen verkligen läst min kommentar och såklart också vill skriva en kommentar till mig:)
    Hoppas du har en bra Söndag!
    Kram Amanda

    SvaraRadera
  22. Bevisar bara att det inte är bra att röka på och designa samtidigt.

    SvaraRadera
  23. Hahahaha!
    Gift dig med mig?!

    Vissa tycker väl att fult är innovativt. Av någon anledning. Eller så är det en blind gumma bakom det hela, som endast lärt sig att göra fula blommönster på ängar fulla med hästar.

    SvaraRadera
  24. Fantastisk blogg. Våra hjärnor verkar fungera på ett mycket likartat sätt.

    För att vara en petig språkfascist vill jag dock att du använder "de" och "dem" på ett korrekt sett ;)

    SvaraRadera
  25. Patrik: Var använder jag de och dem felaktigt? Är det ordet "dom" du stör dig på?

    (Sen menar du nog "på ett korrekt sätt" ;-)

    SvaraRadera