17 januari 2008

Vem i helvete vill se era slappa tungor?

När en viss typ av inbillat poshiga yngre tjejer här i huvudstaden talar, så syns deras tungor. Konstant.

Tungan ligger som ett lock längs hela underkäken ända fram till underläppens innerkant.

Såhär: Ta det ökända Lidingö-i:et med sin säregna tungposition. Transkribera det sen till så många av de andra talljuden som möjligt (är du skicklig klarar du nästan hela alfabetet). Voila! Där har du grejen.

Eftersom man tror att ovan nämnda Lidingö-i signalerar status och sofistikering (fastän det är ett arv från Närkebönderna) så måste det såklart vara ännu mer sofistikerat att använda samma stuk genomgående i allt tal.

Det slår dock lite fel. För när tungan konstant hänger slö och slapp i munnens botten så ser man inte sofistikerad ut. Man ser totalt pantad ut. Som en byfåne. Eller som att man dras med nån jobbig sjukdom. Paresis lingualis eller villagus imbecillus. Nåt sånt.

Nä, ta mitt råd och stoppa in tungan i käften igen. (Och ta av den där jävla Canada Goose-jackan när ni ändå håller på).


EDIT: Ser man på. Har nu fått lära mig att Kanadagåsjackan är fett ute. Skönt! Nu är det Fjällräven som gäller. Fältbiolog-chic FTW!