Vem i helvete har inte en "årets..."-lista?

Som varje skribent med självaktning vill jag också ge er en lista på årets mest anmärkningsvärda prylar, personer och händelser. Nu åker vi:

Årets rödtjut: Hidden Rock

Årets fittexpo: Britney Spears

Årets sajt: Facebook

Årets mest överskattade teknikpryl: iPhone

Årets "Tack för allt och farväl": Povel Ramel, Thore Skogman, Johanna Sällström, Alice Timander, Werner Vögeli, Bengt Andersson (Staffan & Bengt), Ingmar Bergman, Lars Forssell, Marianne Fredriksson, Git Gay, Maria Gripe, Michael Jackson, Lars Orup, Joe Zawinul

Årets "Tack för ... eeh ... tja ... farväl iallafall": Anna Nicole Smith, Luciano Pavarotti

Årets prostataoperation: Motorvägen förbi Björklinge

Årets vi har hört den förut: Alicia Keys "No One" (i form av Black Eyed Peas "Where is the love" från 2003)

Årets "Good fuckin' riddance": Göran Persson

Årets svenska låt: Adam Tensta "My Cool" eller Oh Laura "Release Me"

Årets födelsedagsbarn som aldrig dök upp: Carl von Linné, Astrid Lindgren

Årets knasfylla: Jag på Oliver Twist med brorsan & co. Vad fan hände?!

Årets Gudrun-wannabe: Stormen Per

Årets blogg: Vem i helvete...?!


Sådärja. Det var det det. Fuck tjugohundrasju! 2008 is the new black! Gott nytt år på er!

Vem i helvete har 5268 olästa e-mail?

Plaza Kvinnas chefredaktör Frida Boisen talar idag i Expressen ut om hur hon är fast i sin mailkorg.

"Idag har jag 5 268 olästa mejl och det känns lite väl mycket"

Ja, Frida. Det var nog lite väl mycket. Det dyker genast upp några funderingar i mitt huvud:

1. Är du som chefredaktör för Plaza Kvinna typ världens viktigaste person?
2. När kollade du mailen senast? 2004? 2005?
3. Har du hört talas om en funktion som kallas spamfilter?
4. Har du hört talas om knappen Delete?

För ponera detta: Om man säger sig vara beroende av mail så kollar man den nog rätt ofta (vi borde således kunna avfärda nr 2 här ovan). Säg ändå att datorn fått vila över julhelgen. Det ger 1317 mail per dag (20 st till och du hade nått en nördigt respektingivande siffra). Även om ett par-trehundra var vänner som önskade god jul och gott nytt år i sista stund så återstår ändå över tusen mail om dagen.

Inte illa.

Nej. Min gissning är att Frida Boisen idag har världens bästa koll på var på nätet man kan köpa generisk viagra och bröstförstoringspiller. Och att hon har vunnit på minst 138 st Million Dollar Lotteries.

Grattis, Frida!

Vem i helvete orkar höra fler Mac-människor?

Vad är det med Mac-folket som gör att de måste hävda sig hela tiden?

Kommer det medpackat i äpplekartongerna en instruktionsbok hur man blir en liten gläfsande terrier som måste framhäva sitt minoritetssystem som överlägset i alla sammanhang?

Jag är så trött på tjatet.

I varje nätforum, community och socialt sammanhang där datorer på nåt sätt kommer på tal så dyker de upp. Predikarna. "Byt till Mac!". "Everything your PC does, my Mac does better!". "Mac rules! PC sucks!"

Inte blir det ju bättre heller av att Apple själva spär på. Få har väl missat reklamfilmerna med den coola "I'm a Mac"-killen och den töntiga "I'm a PC"-businessgubben.

Det är sketch och det är skojigt. Och det är bara skitsnack.

Haffa första bästa snubbe på gatan som ser ut ungefär som "I'm a Mac"-killen ovan och fråga vilken dator han kör. Med 96% sannolikhet så kör han en PC.

Om du vill bättra på Mac-oddset så haffa istället snubben med plastbågade brillor och pannåväska. Då kan det bli träff. För där lever och frodas Macburkarna - i byråvärlden. Där odlas på nåt märkligt sätt fortfarande myten att kreativ höjd endast kan uppnås på datorer från Apple.

Samma myt lever i viss mån kvar där det ska spelas in musik: Riktig kvalitetsmusik liras in på Mac. På PC blir det liksom Basshunter per automatik.

I båda fallen är det såklart bara struntprat. Samma applikationer och verktyg finns för båda plattformarna. Det är det som finns mellan stolen och skärmen som gör skillnaden, inget annat.

Vidare finns några argument hos Mac-folket som de tjatat ur sig till leda genom åren:

1. Mac är snyggare än PC.
2. Mac är stabilare än PC.
3. Mac får inga virus.
4. Mac är för individualister. PC för konformister.

Jag vill gärna lämna min syn på dem en gång för alla:

1. Ja, Mac är snygga (förutsatt att man nu gillar deras stil - det finns ju inga vidare valmöjligheter). Men om ni tror att ett PC-chassi fortfarande är en gråbeige plåtlåda med plastfront, tänk om. En PC kan vara minst lika snygg som en Mac, och valmöjligheterna är enorma. Jag kan dessutom byta till en ny snygg låda att sätta min PC i. Kostar från några hundringar i närmaste datorbutik. Min egen burk är en smäcker desktopmodell i borstad aluminium som hänger under mediahyllan.

2. Mac stabilare? Ja självklart. Ni jämför ju alltid med adware- och datorspelsbelamrade pojkrums-PC med julgransskrivbord och drivrutiner från 1998. Kom och jämför med min, whydontcha?

3. Jo, Mac får visst virus. Fast det finns inte lika många. Virusandelen går hand i hand med marknadsandelen eftersom virusmakare också vill få mesta möjliga spridning på sina grejer. Den senaste tiden har förresten säkerhetshålen som upptäckts på Mac varit talrika, framförallt i schweizerosten Quicktime. Både PC- och Macfolk bör således använda sunt förnuft och ett bra antivirusprogram. Sen klarar vi oss bra mot det där.

4. Om individualism tillnärmelsevis har nåt nåt med valfrihet att göra, vilket jag tror att det har, så ger PC dig långt fler individualistiska val - allt från hur datorn ska se ut utanpå till vad den ska ha under huven och vad allt det här får kosta. Om individualism däremot är att skaffa ett system inför vilket 96% av dina vänner och bekanta ser ut som frågetecken den dagen du behöver hjälp med nåt - fine, isåfall är Mac för individualister.

Sådär. Nu har jag varit på besök i er predikandevärld, fanboys. Jag känner mig smutsig. Jag går och duschar.

Vem i helvete vill inte kompaktblogga?

Malou von Sivers är en otroligt kass programledare som försöker vara Oprah och Malin Berghagen vore galet attraktiv om hon inte höll på med det där jävla spök- & andetjafset och Greenpeace är bara okunniga småglin som propagerar icke-demokrati och miljöterrorism och folk som inte lösenordsskyddar sina trådlösa bredband får fan skylla sig själva och skåningar är äckligt lokalpatriotiska och vill dessutom tillhöra Danmark så frågan är om danskarna vill ha packet och bloggare är ena självupptagna jävlar som inbillar sig att folk bryr sig om vad de tycker!

Vem i helvete vinner Idol?

Sen min lilla dust med Marie Picasso häromsistens angående kändisskap för just ingenting så har jag följt Idol en hel del.

Ovan nämnda var alltså precis innan auditionavsnitten skulle börja sändas. Och i den sista ordväxlingen vi hade så sade jag: "In och knäck i Idol nu så får jag äta upp det här!" .

And damn, vad jag har ätit upp! Ikväll är det Idolfinal i Globen, och den ena av finalisterna är just Marie Picasso. Med all rätt!

Jag tycker det är skitkul! Det är två grymt begåvade tjejer på scenen ikväll. Och två så totalt olika karaktärer.

Amanda, coola rockbruden med den totala närvaron och den unika spruckna rösten. Och Marie, den skönsjungande lättrörda balladdrottningen som vunnit varenda svenssonhjärta.

De har gjort sig förtjänta av en seger båda två.

Men spelar det egentligen nån roll vem som vinner Idol? Ära, visst. Men förstapriset består väl i att få sjunga in en platta med färdigskrivna skitlåtar, uträknat anpassade för de stora massorna.

Med det i åtanke skulle jag önska att de kom tvåa båda två. Så kunde de få göra precis det dom är bäst på istället. Peter Jihde kunde få sjunga in vinnarplattan istället.

Min gissning är dock ändå att Marie vinner. Ikväll kommer många soffsvenssons som tycker att Amanda skränar och sjunger lite för surt att lyfta luren och rösta.

Men som sagt, hur fan det än går: Grattis Marie! Du är en vinnare!

Vem i helvete är rädd för kameror?

Integritet. En gång i tiden betydde det att handla enligt sin övertygelse och att kunna stå emot påtryckningar.

Idag betyder det visst att man inte vill hamna på bild när man promenerar över torget.

För visst är det märkligt det där? När någon vill sätta upp en övervakningskamera för gemene mans säkerhet så kommer det alltid nån nisse med motargument om kränkning av den personliga integriteten.

Denne någon - låt oss fortsätta kalla honom Nisse för enkelhetens skull - finns som de allra flesta av oss på Eniro och Hitta.se. Där kan man se Nisses mobilnummer, hemnummer och hemadress med en fin liten karta över hans kvarter. Numera får vi också reda på Nisses födelsedag och hur porten till hans kåk ser ut.

Via olika register kan vi få reda på ännu mer: Nisses bilägande, företagsregistreringar, fastighetsköp, taxerad inkomst och mycket annat.

Nisse har mobilen i fickan. Det gör det möjligt att ta reda på ganska så exakt var Nisse befinner sig just nu.

Nisse själv postar i ett golf-forum på nätet. Vi vet vilka klubbor han köpte senast, och att han var på golfresa till Dubai i september. Bilden från vigseln med Margareta finns i lokalblaskans arkiv på nätet. Google Images hittar några sköna fyllebilder på Nisse från korpfotbollsavslutningen ifjol, som en polare lagt upp.

Men när man vill sätta upp en kamera i parken bakom Nisses gata - där det skett rån, misshandel och våldtäktsförsök - då får det minsann vara nog, tycker Nisse. Man måste väl få ha kvar nån jävla personlig integritet!

Jag undrar alltid: Vad är det med just en bild från en offentlig plats som är så överjävligt kränkande? Vad är det integritetsförespråkarna håller på med ute på gator och torg egentligen? Säljer de knark? Eller stjärt kanske? Eller springer de runt och småmördar, sådär lite för skojs skull?

Nä. Jag tror Nisse och hans gelikar helt enkelt vill kunna fortsätta med sitt ordinära svenssonfuffens - fejkvabba, felparkera, bidragsfuska, hyra porr, urinera i rabatter och köra för fort medan han blir avsugen av grannens fru - utan att råka hamna på bild och få stå till svars.

Jag gissar att det är viktigare än att förebygga att nån får skallen insparkad i parken.