Vem i helvete orkar göra nånting?

Nä, nu har pissvintern verkligen tagit ut sin rätt. Jag är nu officiellt världens lataste, slöaste, slappaste och håglösaste människa.

Som en zombie, fast på jakt efter ljus snarare än hjärnor.

I morse när jag öppnade min skrubbdörr så hade tvätten muterat till ett monster som skrek -Stäng dörren för fan! Och i hallen mötte jag disken som var på väg dit in för att socialisera.

Man borde en massa saker. Försöka liva upp lite. Typ ta en fika med en kompis.

Men hur jobbigt är inte det då? Det ska ringas och sms:as, bestämmas plats, tas ut cash, transporteras arslen och beställas krångliga macchiatos. Sen ska man vara trevlig också. Bah. Går bort.

En god middag kanske? Köpa hem lite fina råvaror och laga till nåt härligt! Men nä. Det känns ju som ett marathon att ens ringa pizzerian. För att inte tala om att gå och hämta skiten.

Det får bli Här är ditt kylskåp istället. Sista mjölkskvätten. Med müsli. Och en lussekatt med frysbränna till dessert.

Men en fest! En fest funkar alltid! Det är som att medelhavssolen, precis det ljus man behöver, lagrats i den saftiga druvan som blir musten som blir vinet som blir fyllan som blir till ren glädje i en blek och håglös nordisk kropp.

I några timmar. Sen är man tillbaka där man började. With a vengeance.

Ljusterapilampa är nog grejen. Surfade på det nyss. Varför är de så jävla dyra egentligen? Tvåtusen spänn!? Det borde fan vara subventionerat av staten. En ljusterapilampa i varje svenskt hem. Det skulle man nog tjäna in i längden.

Nej, nu jävlar ska jag bita i det sura äpplet. Besegra min prokrastinatis majoris. Övervinna rädslan, fobin och ångestattackerna - och gå och diska.