Vem i helvete har dikterat lagerölsregeln?

Jag har i förbifarten nämnt saken förut. Men jag känner att detta förtjänar ett eget inlägg.

Nämligen LJUS LAGER-helvetet!

Du kommer in på en bar - alltså en sån som inte specifikt satsar på stort sortiment och stort dryckeskunnande - utan en helt vanlig dussinbar i vilket gathörn som helst.

De har ungefär en 7-8 ölsorter. Typ tre på fat och fyra på flaska - ungefär vad man kan begära i kvantitet.

Det är när man ska välja sig en som det blir förbryllande:
Vill jag ha Pripps Blå, Carlsberg Export, Budweiser, Mariestad, Grolsch, Staropramen eller Zeunerts Original?

Sju sorters ljus lager!

Ungefär som om läskpumpen skulle innehålla Coca-Cola, Pepsi, Cuba Cola, Jolt och COOP Xtra Cola Light!

Är det ingen gäst på stället någonsin som har frågat efter en mörk lager? En bayersk? En ale? Eller en stout?

Hur ska man få till nån bättring, frågar man sig? Om ingen beställer det, så tar man inte hem. Om ingen har det på bartavlan så är det ju bara de redan frälsta som frågar efter det.

Och svenskar är ett traditionsbundet folk, fast vi inte vill erkänna det. En sto'stark SKA vara en ljus lager! I systempåsen ska det ligga ljus lager (såvida det inte är jul - då får man dricka halvmörkt).

Kanske tycker man att det känns snobbigt, krångligt och dyrt att beställa hem Primátor, Samuel Adams, Bass, Bishops Finger, Kilkenny, Newcastle, Carnegie, Guinness eller Murphy's till haket på hörnet.

Men då vill jag gärna ge några tips till herr krögare: Mariestad har en Porter! Staropramen finns som Dark, Nils Oscar gör en India Ale, Slottskällan har en Pale Ale, Åbros Arton56 Amber är en tokbillig och god halvmörk lager!

Byt ut ett par tre av de sju, och du breddar ditt ölutbud med typ 300%. Det finns liksom ingen ursäkt.