14 juni 2009

Vem i helvete vill inte spela datorspel?

20 kommentarer:

  1. Guitar hero och Singstar är kul! Men sådan där krigsspel förstår jag mig inte på. Finns inga originella, alla är nästan likadana.

    SvaraRadera
  2. Hmmm, det kanske är Anders point? Vad vet jag?

    SvaraRadera
  3. resident evil .)


    .. annars är juh texas hold'em totalt beroendeframkallande.

    /C

    SvaraRadera
  4. Haha, jag är så jävla stolt över att jag klarat 23 låtar på Hard nu... på Guitar Hero III. =)

    SvaraRadera
  5. Var det inte också lite bilder från Unreal? :) Gammal klassiker.. åhh, nu får jag cravings att spela ju!

    SvaraRadera
  6. HAHA, james bond <3 jag ägde det när jag var liten lix!

    SvaraRadera
  7. Alla bilar har ratt. Alla tetris spel har klossar. Alla FPS har vapen.
    Typ. Folk gillar det för det säljer som smör.

    SvaraRadera
  8. Vem behöver variation? Jag har spelat Football Manager sedan '99. Än har jag inte tröttnat.

    SvaraRadera
  9. Mårten Starfelt2009-06-14 13:01

    När man ser bilderna blir man ju taggad, har själv lagt ner mitt spelande. Men dagar som denna när regnet öser ner för andra dagen i rad här hemma i Falun hade iaf inte jag tackat nej till ett skönt spel!

    SvaraRadera
  10. Anders kanske ska testa lite World of Warcraft xD

    SvaraRadera
  11. mumma! vilka fina bilder. Booom headshot!

    SvaraRadera
  12. man ska ALDRIG "testa" World of warcraft för då är det bara säga hej då till allt vad socialt liv heter. Don't do it man.

    Men resident Evil 5 = Grymt spel
    Halo (123) = Två tummar upp
    SW: TFU = Grymt roligt
    Left 4 Dead = Underhållande
    Guitar hero spelen är fan inga rikiga spel men det är roligt ändå. Till en viss gräns, första månaderna sitter du och nöter sen ligger gitarrerna och trummorna bara där och tar upp plats ^^

    SvaraRadera
  13. Snyggt inlägg. Har aldrig förstått "shoot-'em-down"-spelen. Och kommer förmodligen aldrig att göra det. Men en eftermiddag med hela familjen framför tv:n spelandes Zelda. Det förstår jag och tycker om :o)

    SvaraRadera
  14. Ja, det är som med allt annat; 95% av en viss medieform är skit, men det betyder inte att man måste undvika mediet i sig. Det är ungefär som att vägra lyssna på musik på grund av Creedence, Gessle och Britney, inte läsa blogger på grund av Blondinbella eller sluta med böcker för att Liza Marklund finns.

    SvaraRadera
  15. Teaflax: Nej, jag undviker inte spelande på grund av att First Person Shooters är tradigt överrepresenterade, utan för att dataspel helt enkelt inte roar mig. Det jag syftade på (ironiskt) var snarare att dessa lär knappast ändra på det faktumet.

    Guitar Hero, Singstar och vissa Wii-spel är innovativa och mycket skojigare - men de har ändå inte en chans mot ett parti TP eller Rappakalja, om jag får välja!

    Tyson & Anonym 20:15: Jodå, jag har testat WoW. Tvingades spela det som en del av en universitetskurs. Horribelt tråkigt, och avinstallerades samma dag som rapporten var inskickad.

    Ett tips till alla som gillar klurig problemlösning och belöning: Börja programmera! Det fångade mig vid 11 års ålder och håller än.

    SvaraRadera
  16. Guitar Hero/Rock Star var en nyskapande grej för fem år sedan, Singstar är det minst tre decennier gamla fenomenet karaoke för hemmabruk och Wiispelen har inte lyckats utnyttja kontrollsystemet på något som helst nyskapande sätt efter Wii Sports. Inte direkt nåt som osar innovation.

    Och ska man snacka brädspel är ju både TP och Rappakalja ganska platta svenssonspel. Det finns tusentals bräd-, kort- och figurspel som är mycket intressantare - och just innovativa.

    Eller varför inte rollspel om man nu vill spela nåt där man verkligen får utnyttja sin fantasi att skapa något tillsammans?

    Eller till och skapa egna spel? Att skapa regelsystem som är begripliga, balanserade, underhållande och som inte går sönder när folk börjar försöka använda dem - det är en utmaning, det.

    SvaraRadera
  17. Teaflax: Du tror inte det kan vara så att vi har helt olika smak vad gäller spel?

    Brädspel och kortspel fångar mig inte alls. Inte heller strategi- eller rollspel (WoW fast i huvet?)

    Fråge- och kunskapsspel är min melodi. Eller rena partyspel där man får garva lite till ölen.

    Svennigt? Tja, kanske det. Även om jag tycker mig oftare se poker än TP spelas hemma hos Svennebanan.

    SvaraRadera
  18. krigsspel är the shit. spel som sims får mig att vilja somna in, ser becksvart av tristess om jag skulle spela ett sådant spel.
    ååå gaaaud.
    sabers är också the shit, det var mycket the shit för ett antal år sedan. helt lost. tur att min segdator inte pallar med sånt tryck nuförtin, inte min slösega internetuppkoppling heller. för den delen.
    men bra jävla sugen blir man.
    kanske en vacker dag när man får r å d.
    ååå gaaaud.

    underhålla mig med

    schack
    muay thai
    charader
    TP
    leka i lekparker, den vid turning torso hade klockrena rutschkanor, 25 var jag då.
    svenssongolf aka minigolf, det är ju barnligt kul
    ge mig en vink å jag vill leka nu
    brännboll

    under tiden.
    auf wienerkörv.

    SvaraRadera
  19. Jo, men du hackade på bristen på kreativitet och fantasirikedom, Anders (det är jag som är Teaflax, fast nu inloggad). Det är inga egenskaper jag tillskriver de spel du nämnde, det är det jag menar.

    Och vill man använda sin *egen* kreativitet och fantasirikedom (snarare än att bara ta emot frukterna av någon annans dito) är rollspel egentligen den mest ypperliga spelform som finns. "WoW fast i huvudet" fångar väl vissa spel i genren och vissa spelstilar, men det är som att säga att det är "Guitar Hero fast med instrument" att skriva och spela egen musik.

    Visst har vi tydligen olika smak, och det är inget som är vare sig underligt eller fel med det, men jag säger bara att den attackvinkel du tog inte riktigt håller när du själv sen förespråkar spel som lider av exakt samma problem.

    SvaraRadera
  20. John Eje Thelin: Men kan man verkligen beskylla TP och Rappakalja för att vara ett par i raden tradiga upprepningar och pastischer (som jag menar att många av FPS-spelen är)?

    Så snart nåt blir populärt så kommer såklart kopiorna. Det som fascinerar är väl att man köper det - gång på gång på gång.

    Men det kanske är såhär: När jag börjar kunna mina gamla TP-frågor utantill så köper jag mig en nyare låda. När FPS-aren börjar kunna banan köper man nästa heta FPS-titel på spelhyllan. Då är det inte kreativitet och fantasirikedom nån av oss söker utan bara lite mer av samma.

    Perhaps.

    SvaraRadera