Vem i helvete vill vara som folk?

Jag älskar människor.

Människor är alla de underbara individer som berikar världen med kärlek, kunskap, insikter, kultur, uppfinningar, glädje och skratt.

Folk däremot... Folk är alla som trängs och knuffas, smygfiser i kassakön, står i vägen, har högljudda och irriterande skratt på bussen, blänger konstigt på en, ser kaxiga eller sura ut, eller ännu värre - går omkring och flinar helt omotiverat.

Folk är också dom som tar en kölapp - och sen står kvar och blockerar automaten och lusläser lappjäveln och tittar upp mot nummertavlan. Som om de måste avgöra om numret duger, eller om de ska ta en ny lapp och hoppas på ett bättre nummer.

Folk är också såna som slinker förbi bakifrån när man stigit åt sidan för att släppa förbi nån som kommer i möte i trång passage. Ungefär som att jag står där upptryckt mot sidan bara för skojs skull.

Folk är såna som har knappljud påslaget i mobilen och bara måste smsa i t-banan. Eller prova nya ringsignaler. Folk är såna som har valt valsmelodin Nokia Tune som ringsignal.

Folk är såna som röker cigg på filten bredvid dig på stranden mitt i gassande sol. Folk är såna som saltar på maten innan de har smakat den. Folk är såna som raderar hela din spellista för att spela just sin egen skitkassa mp3a.

Fy fan vad jag hatar folk.