Vem i helvete vill ha medlemstidningar?
Är du medlem i nånting?Då vet du vad jag snackar om. Varje förening, rörelse, kår, klubb och kulturell grupp med självaktning måste såklart ha en egen tidning.
Den brukar ramla ner i brevlådan sådär en gång i månaden. Man känner igen medlemstidningen direkt. Den är ful. Det är en bild på Gunhild Markusson på omslaget, och man stoltserar med artiklar som "Berndt tog tjuren vid hornen", "En guide till ett aktivare medlemskap" och "Louise, 52 - fortfarande på väg.".
Jag vet att jag har betalat för tidningen genom diverse avgifter, så i nån slags dumsnålhet förmår jag inte kasta den direkt i pappersåtervinningen.
Till saken hör nu att jag är man. Som bekant kan inte män göra nr 2 på toaletten utan läsning. Följaktligen tänker jag att medlemstidningen säkert duger till detta ändamål. Skittidning, i dubbel bemärkelse.
Men ack vad jag misstar mig. Tidningen är så eländigt tråkig och grå att den ger förstoppning. Så snart sitter man där och läser tandkrämstuber istället.
Har man tur är det nån ny tandkräm som man inte har läst. Har man otur är det vanliga röda Colgate. Den jäveln kan jag utantill. Det är Dicalcium Phosfate Dihydrate som är mördaren.
Kan ni inte bara lägga av? Om ni prompt måste ge ut redaktionellt material så spara några träd och skicka ett jävla e-postnyhetsbrev istället. De är så mycket lättare att kasta och, som man brukar säga, gjorda av 100% återvunna elektroner.
Förresten. Min nya bärbara har inbyggt WLAN och ett batteri med lite kräm i. Så nu kan jag bl...ggnnn...blogga till nr 2 istället.
