Vem i helvete vill höra talboksteater?

Tänk så det kan vara.

Två svenska skådisar. En som jag gillar skarpt, och en som jag alltid haft så jävla svårt för.

Den förstnämnda är Katarina Ewerlöf. Bland annat brilliant bullmamma i en av de bästa svenska komedierna någonsin - Tomten är far till alla barnen.

Den senare är Reine Brynolfsson. Märkliga teatraliska och allmänt irriterande manér i flertalet Nutley-filmer.

Så lånar de ut sina röster till talböcker. Och allt vänds på ända.

Brynolfsson läser in Stieg Larssons Millennium-trilogi med fullständig bravur. Ett klockrent minimalistiskt utspel. Jag till och med förlåter honom för hans genomgående "åtminstonde" och att hans "Erika" rimmar på "Amerika" och inte på "Tillika". Ja till och med för "sökmotorn Gåggel".

Ewerlöf läser in Camilla Läckbergs Fjällbacka-svit. Det tjoas och hojtas, barnjollras i öronbedövande falsett och spelas radioteater så till den grad att jag till slut inte klarar mer, utan kastar av mig både lurar och mp3mobbe i ren självbevarelsedrift.

Vad har hänt?

Och jag som älskar talböcker! Dels för att jag är så lat och klen att jag inte förmår hålla upp en tegelstensroman mot näsan nån längre tid, dels för talbokens fantastiska multitaskingpotential! (Alla har vi väl karvat upp en kotlettrad till American Psycho?). Vad ska jag nu lyssna på?

Hjälp mig, kära bloggläsare. Vet ni nån riktigt bra bok inläst av nån riktigt bra röst?