Vem i helvete får inte IKEA-ångest?

Så har det hänt igen. Ni vet man får ett infall och åker till IKEA bara för att strosa lite. Köpa lite servetter, en stekspade och några möbeltassar.

Det slutar som alltid med att man står i kassan med välfylld gul påse och ett gäng skrymmande paket under armen.

Den här gången blev det panelgardiner. Såna på glidskena alltså. Det har varit lite si och så med mörkläggningen till XviD-matinéerna här sen rullgardinen ramlade ner i skallen på mig. Och jag tänkte också att kontorsfolket mittemot skulle slippa se min bleka nakna lekamen varje gång jag kommit ur duschen.

Så det landade ett par ANNO SANELA panelgardiner i påsen. Snygga. Och till helt ok pris.

Men sen kom jag på att man måste ju ha själva skenan också. Eller två, rättare sagt, eftersom de är lika breda som fönstret (och man antagligen vill kunna dra isär gardinerna och släppa in ljuset ibland). Sen visade det sig att själva väggfästena också köptes separat. Höll sånär på att missa det. Och i sista stund märkte jag att listerna till gardinens under- och överkant också var separata. Två paket till.

De billiga panelgardinerna blev nog inte så billiga i slutänden. Har inte vågat räkna efter än.

Sen kommer man hem. Och det är ångesten träder in. Inte för att det är svårt att sätta ihop (varför tjatar alla om det hela tiden? Så jävla svårt är det väl inte. Läs beskrivningarna liksom.) Nej, utan för att man aldrig tänkt på steg två: Att grejerna ska sättas upp också.

Just fan, tänker man. Jag behöver ju en slagborr, en lång skarvsladd, en stege, en gerlåda, en bågfil, ett vattenpass, lite spackel till de gamla hålen, en lackskvätt, skruv och plugg...

Snart ser lyan ut som en byggarbetsplats. Man har rivit ut varenda gömställe i jakt på den där lilla lådan med bra-att-ha-prylar man vet att man har. Själv står man på en stol som står på ett bord, med darrande trötta armar uppsträckta så långt det går över huvet och borrar med en alldeles för klen borrmaskin så putsdammet yr och hålet blir vidare än djupt. Sen står man och sågar i en aluminiumskena med en gammal hobbysåg från Clasan. Det stänker mer svett än aluminiumspån.

För det finns bara ett sätt att bli kvitt IKEA-ångesten, och det är att göra klart skiten.

Jag kan glädja er med att min nu är botad. Gardinerna är på plats och allt är klart. Eller nästan. Har städningen kvar. Verktyg, kartonger, möbler, puts, betongdamm, aluminiumspån...

Helvete. Ångest.