3 juli 2008

Vem i helvete vill vara arbetssökande?

Sådärja. Då har man klarat av 3 år på universitet. Känns bra. Nya kunskaper i bagaget. Nya fina universitetspoäng. Jobb på G när semestrarna är över. Ser ljust ut.

Dessvärre vill min hyresvärd, Telia, banken och några andra ha betalt för sina räkningar fastän det är sommartider. Dom tokfransarna. Man måste således fixa uppehället här i sommarglappet också. Det betyder bara en sak - skriva in sig som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Ingen tvekan. Inget glapp. Från första dagen efter terminens slut. Annars är du rökt.

Jag var duktig och gjorde det. Skönt som fan att vi har ett socialt skyddsnät i Sverige. Man faller ju inte ur systemet. No problems.

Jodå. Problems. Fastän man varit medlem och betalat sin avgift till a-kassan i massor av år, och även under de tre studieåren, så är man inte berättigad till nån arbetslöshetsersättning när man studerat klart. Studier gills ju inte. Det fattar ju vem som helst. Man får skylla sig själv som pluggar.

Men som tur är så kan man ju skicka in ett studieintyg och begära att studietiden räknas som "överhoppningsbar", dvs man låtsas som att studieåren inte har ägt rum alls och tittar istället på huruvida man hade rätt till ersättning innan studierna. Så det gjorde jag.

Men se innan studierna kanske man drev ett eget företag och uppbar starta-eget-bidrag. Och då gills inte det heller! Visst, du har arbetat. Betalat skatt och avgifter. Men nåt arbetsvillkor uppfyller du inte. Borde man ju begripa.

Glöm a-kassan alltså. Istället måste man in i något slags "program". Som en paria i arbetssökarsvängen. Den som behöver extratillsyn. Slussas och kursas och hjälpas och synas. Okej. Fine. Jag får väl ställa upp på det då. Det är ju så det funkar.

Men nu ska en tredje instans in i det hela. Nämligen Försäkringskassan. AF måste lägga in en förfrågan till a-kassan som då kommer replikera negativt angående ersättningen. Fast de tar förstås inte detta beslut förrän du skickat in ditt första kassakort, dvs efter att två veckor har gått. Sedermera går så ärendet vidare till Försäkringskassan som kräver in alla dina intyg (de som du redan skickat till a-kassan). Försäkringskassan är då redo att utreda ditt ärende, och ta ett beslut.

Ett problem med så många som tre instanser är att man bollar ärendet mellan sig. Den enskilde kan omöjligen ha koll på alla bestämmelser och turer. De vet knappt själva. Och "beslut" förresten. De har ju alla mina jävla uppgifter i datorn. Systemet skulle kunna säga JA eller NEJ på rak arm. Jag skulle i princip kunna få ett "beslut" i samma ögonblick som jag skrev in mig. Men så fungerar det inte. Det ska slussas runt. Och beslutas. Manuellt. I semestertider, dessutom.

För egen del ligger mitt ärende nånstans mellan a-kassan och Försäkringskassan just nu. Tror jag. Det lär hur som helst dröja innan jag får någon ersättning. Dvs, OM jag får någon ersättning. I bästa fall kommer skiten retroaktivt i klump, när jag redan jobbar och har mitt på det torra. Då, när istället nån annan stackare sitter i kläm och skulle behöva hjälpen bättre än mig.


För om jag säger såhär: Håll med om att det känns härligt att som nyutexad akademiker på 35 bast ringa sin pensionerade mamma och be om hjälp till hyran.


Det skulle inte behöva vara såhär. För helvete. Slå ihop a-kassorna och Försäkringskassan till en och samma instans. Förresten, baka in Arbetsförmedlingens tillsynsdel också, och låt den del av AF som faktiskt förmedlar arbete och hanterar de sökande rapportera dit - direkt och elektroniskt. Den här blankettcirkusen mellan tre instanser, fyra med den enskilde, måste kosta mängder av pengar. Och framförallt tid. Tid som man inte har med noll spänn på fickan och räkningarna på hög.

Kanske jag borde maila Telia och de andra som vill ha betalt för sina räkningar. Säga: "Undertecknad har mottagit er faktura, och den har gått vidare till AndersFörmedlingen för beslut om betalning. Besked lämnas inom en till tre månader. Om fordran bifalles åläggs därefter Anders-Kassan betalning inom 30 dagar netto. Mvh Anders-Kundtjänst."


6 kommentarer:

  1. den där cirkusen var jag också med om - inte bara efter studierna, utan också i samband med första "sommarlovet" när jag vikarierat som lärare ett antal månader på vårterminen. för har man inte tillräckligt med anställningstid så blir det för knepigt med besluten och pengarna (om det blir ett positivt beslut) kommer som en fin klump i september-oktober när man som sagt börjat jobba igen. det är tur att det finns mammor. otur för de som inte har.

    SvaraRadera
  2. Kolla in det här: http://www.arbetsfornedringen.se

    SvaraRadera
  3. Fy fan. Ja det är rätt, bemöt dem som de bemöter dig men hamnar i helvetet om myndigheterna börjar ogilla dig.

    Tur att det finns en och annan snäll morsa kvar i alla fall.

    Jag pröjsar a-kassa sen tidernas begynnelse, men tror inte att jag nånsin skulle få ut någon ersättning, hur arbetslös jag än skulle bli. Trasslet är ju uttänkt trassel för att hålla hjulen låsta och ärendena snurrande för alla handläggare.

    Man får heller inte a-kassa om man aldrig haft ett jobb, och alltså är jävligt arbetslös, eller om man vantrivs på sitt jobb och säger upp sig för att få möjlighet att söka sig annan typ av arbete eller skola om sig. Man måste åka ut vid personalminskningar eller nedläggningar - eller få sparken. Har nu kämpat med det sistnämda i många år, men är fortfarande anställd..;) - och får lön och rubbet, och kan betala höga hyran och höga fortumräkningen.

    Det är som att själva rörligheten är det mest förbjudna. Man ska ha det som man har det. Punkt slut.

    SvaraRadera
  4. välkommen till klubben....

    SvaraRadera
  5. "Know what you mean, got you"! Tillhör själv de där mammorna som ställer upp när trygghetssystemet (?) hakar upp sig! Vad vore livet utan mammor och pappor? Lycka till!

    SvaraRadera
  6. hej Anders,
    Vet exakt vad du talar om. Aldrig varit arbetslös en sekund (är 37 år) och betalat avgiften i åratal. FYRA månader tog det innan pengarna kom, fick till sist även rensa ungarnas sparkonton för att överleva. Hade fått jobb när jag väl fick ersättningen dessutom. Usch, bedrövligt och verkligen förnedrande. Ulrika

    SvaraRadera