A tribute to Aaron

En återkommande besökare jag har på bloggen är Aaron.

Aaron är lite kär i mig. Jag vet det för han är här lite var och varannan dag. Men mest vet jag det för att han försöker att inte låtsas om det i sina kommentarer. Lite sådär som man gör när man inte vågar deklarera sin kärlek rakt ut.

Som när jag skrev att Boktipset-solen slickade stjärt framför en pride-regnbåge. Då kommenterade Aaron att "med tanke på att boktipset började sändas -76 och ursprunget till prideflaggan skapades -78 bör åtminstone den delen av analysen falla på sin egen orimlighet."

Jädrars. Så dumt av mig.

Eller som idag, när Aaron skrev: "din senaste kommentarerna-funktion som du så stolt deklarerat att du sytt ihop själv verkar ha sagt upp sig helt. så du vet."

Det var nämligen så att för många månader sen frågade Marlene hur jag fått till Senaste kommentarerna-funktionen däruppe. För hon ville ha en likadan. Och jag svarade att "den funktionen finns dumt nog inte i Blogger så jag snickrade ihop en själv. Maila mig på vemihelvete@telia.com så skickar jag scriptet."

Ja. Jag var så stolt, så stolt.

Dessutom var det inget fel på den. Det här var vad jag möttes av när jag gick in på bloggen:



Ibland om jag slarvat med att kolla om knapplåset verkligen gått på så ringer min mobil upp folk. Från fickan. Jag tror bestämt att det är snoppen som busringer. Oftast ringer den till första numret i telefonboken. Så nu slår det mig: Aaron - skicka mig ditt nummer! Snoppen vill ringa!



EDIT: Här är Aarons blogg om särskrivna skyltar. Den är rolig.