Vad är det jag har missat?
Exakt när genomfördes en "hänsyn"-reform i Sverige utan att jag var med på tåget?
Plötsligt en dag upptäckte jag bara att alla som talar offentligt och tar ordet hänsyn i sin mun, gör det i plural.
"...därför är det viktigt att ta inrikespolitiska och nationella hänsyn!"
Vad är detta för korkad trend? Det svider i hjärnan när jag hör det. Exakt hur skulle meningen bli lidande av hänsyn i singular? Inte alls.
Det här påminner mig om "manipulera"-trenden för några år sen. Helt plötsligt hade inte längre någon "manipulerat bilden" utan man hade "manipulerat med bilden".
Med?!? Var bilden själv delaktig i att manipulera sig lite? Eller vad?
Språkutveckling ska väl syfta till att berika, förenkla och utrusta språket för nya behov. Inte att stoppa in fler och totalt onödiga prepositioner och ändelser i gamla uttryck.
Kom på nåt nytt istället. Då spelar det ingen roll om det är onödigt.
Förflutelse. Det kom jag precis på. (Man vill ju föregå med gott exempel liksom).
Här och nu är så oerhört flyktigt. Man hinner inte ens landa i ett ögonblick förrän det redan tillhör det förflutna. Det beror på den ständigt pågående förlutelsen. Den jäveln. Det är den som har gjort att jag fått gråa strån i skäggstubben. Den och allt folk man råkat ut för genom livet.
JavaScript
31 mars 2008
Vem i helvete lanserade "hänsyn" i plural?
29 mars 2008
Vem i helvete vill vara som folk?
Jag älskar människor.
Människor är alla de underbara individer som berikar världen med kärlek, kunskap, insikter, kultur, uppfinningar, glädje och skratt.
Folk däremot... Folk är alla som trängs och knuffas, smygfiser i kassakön, står i vägen, har högljudda och irriterande skratt på bussen, blänger konstigt på en, ser kaxiga eller sura ut, eller ännu värre - går omkring och flinar helt omotiverat.
Folk är också dom som tar en kölapp - och sen står kvar och blockerar automaten och lusläser lappjäveln och tittar upp mot nummertavlan. Som om de måste avgöra om numret duger, eller om de ska ta en ny lapp och hoppas på ett bättre nummer.
Folk är också såna som slinker förbi bakifrån när man stigit åt sidan för att släppa förbi nån som kommer i möte i trång passage. Ungefär som att jag står där upptryckt mot sidan bara för skojs skull.
Folk är såna som har knappljud påslaget i mobilen och bara måste smsa i t-banan. Eller prova nya ringsignaler. Folk är såna som har valt valsmelodin Nokia Tune som ringsignal.
Folk är såna som röker cigg på filten bredvid dig på stranden mitt i gassande sol. Folk är såna som saltar på maten innan de har smakat den. Folk är såna som raderar hela din spellista för att spela just sin egen skitkassa mp3a.
Fy fan vad jag hatar folk.
(Sugen på mer? Får jag föreslå: Vem i helvete vill stå i vägen?)
28 mars 2008
Vem i helvete har en röd tråd?
Sätter mig ner vid datorn och börjar skriva, utan en aning om vad det ska bli.
Jag käkar en stödmacka till kaffet. Det får mig att tänka på limpan jag åt under alla mina barndomsår. Lundins Limpa. Fan vad jag saknar Lundins Limpa.
Lundins var ett litet lokalt bageri på orten. Annan limpa var bara limpa. Deras limpa var liksom LIMPA. Mer av allt. Mer brödkryddor, mer sirap, mer färg, mer smak. Den var mörkbrun utanpå, gyllene inuti, och alltid mjuk. Alltid nybakad.
De enda gånger jag svek Lundins Limpa var när jag åt fralla. Det gick ett teveprogram på den tiden som hette "Fralla för alla" (vilket jag för övrigt verkar vara den enda i världen som har sett). Där åt man alltid en fralla med ost. Frallan var rund och fin. Osten var sådär perfekt fyrkantig så det stack ut fyra hörn av ost ur frallan. Det var allt. Låter rätt tradigt såhär i efterhand. Men jävlar vad jag ville äta fralla framför Fralla för alla. I övrigt har jag inte en susning om vad det programmet handlade om.
Jag läste Ture Sventon också. Han var i "Arabien", ni vet där Herr Omar bor. Där fanns en pastejbagare. Han knådade deg med starka armar, och gräddade gyllene pastejer med de allra mest underbara fyllningar och fantasifulla namn.
Åh vad jag ville ha pastejer då. Frågade mamma om jag inte kunde få en pastej och hon sa -Visst, vi har leverpastej! Men det var ju inte alls vad jag ville ha.
Än idag vet jag inte vad såna pastejer som i Ture Sventon-berättelsen är för nåt. Låter mer som pajer.
...Och som om matfunderingar låg i luften blinkade det precis till på MSN. Det var Thiger som frågade om vi ska vara helt crazy ikväll och göra kroppkakor. Ja, det var fan en galen tanke. Jag nappar såklart. Har aldrig gjort kroppkakor. Men jag tror jag vet hur man gör.
Kroppkakor måste vara den mat i världen som har störst diskrepans mellan utseende och smak. Bleka, fuktiga, runda bollar som kan få vem som helst att rygga tillbaka. Men så sätter man kniven i en boll. Och en liten bit av himmelriket uppenbarar sig.
I Ture Sventon bakar man in ett helt litet kylskåp i pastejen. Och ett par barn tror jag. Kanske till och med en hel kamel med olikfärgade ögon? Minns inte riktigt.
Jag och Thiger ska iallafall baka in lök och kryddpeppar i våra kroppkakor. Och små fina bitar av gris. Det du, Herr Omar.
14 mars 2008
Vem i helvete vill inte se naket?
Det är alltid lika roligt ...
... ni vet när nån bekant på msn helt plötsligt och osannolikt skickar: "hey! wanna see a picture of me and my friend naked?" och en bifogad fil som heter allt annat än .jpg eller .gif!
Då vet man - för det första - att de fått virus. Det är väl inte så jättekul i och för sig. Men för det andra att de själva har varit så blåögda, nyfikna och kåta att de gått på just den inviten och klickat! Och DET mina vänner - det är fuckin' hilarious!
Om nu inte faktumet att den flyktigt bekanta plötsligt ville visa upp sig helnäck var skäl nog att bli misstänksam, så borde kanske den plötsliga engelskan vara det? Eller?
Nåväl. Så här roliga var iallafall inte virusen förr i tiden. Då visade de nåt kryptiskt meddelande på skärmen och fortsatte sen med att radera hårddisken.
Det är nya tider nu. Och med dem nya härliga missuppfattningar.
Det är till exempel ett jävla tjat om brandväggar hela tiden. Brandväggar skyddar inte mot virus. Det är inte deras jobb. Deras jobb är att utgöra ett första skydd mot obehörigas intrång i din dator. Tro för den sakens skull inte att du är säker mot intrång för att du har en brandvägg. Så länge du kan komma UT på nätet, så kan nån annan komma IN. Den enda 100% säkra brandväggen är en avbitartång genom kabeln. Ha så kul sen.
Och även om du har ett antivirusprogram (eller virusprogram, som "plastkirurg"-folket säger) som skriker när du klickar på dumma saker betyder inte det att du kan bete dig hur som helst. Antivirusprogrammen kan också missa. Och var inte så jävla lat och förlita dig på automatik hela tiden. Uppdatera ditt antivirusprogram manuellt nån gång. Kör en virusscanning av hela din dator manuellt då och då.
Nåt pucko på Microsoft kom nån gång i tiden, i nåt slags Mac-komplex, på idén att gömma filändelserna i Windows. Det gör att man inte ser vad det är för typ av fil man är på väg att klicka på. Som datoranvändare med nån som helst självaktning ändrar du tillbaka det - omgående!
Så nästa gång ditt antivirusprogram skriker rätt ut för att du försöker öppna "bildfilen", som du nu tydligt kan se heter .exe eller .com, men du gör det ändå eftersom filnamnet innehåller ordet "nude" och du sitter med förväntansfull myspinne...
Sorry. Du är bortom all räddning. Inte ens Vem i helvetes mässande kan råda bot på dig. Nån borde dock göra sin samhälleliga plikt och ge din dator den ovan nämnda 100% brandvägg-behandlingen.
13 mars 2008
Vem i helvete var Wilhelm Röntgen?
Jo, Wilhelm Röntgen (1845-1923) var en tysk professor och fysiker. Ungefär från puberteten och fram till sin död blev Wilhelm alltmer genomskinlig. De sista åren syntes han mest som ett stort skägg som svävade runt i professorskammaren på universitetet i München. På grund av denna mycket låga opacitet fick Wilhelm påpassligt ge namn åt den samtida upptäckten som tillät att man såg igenom vävnad: röntgen.
Hungrar du efter mer kunskap? Låt Vem i helvete upplysa dig om Bohemerna, Ankie Bagger, Birgit Friggebo, Lykurgos, Onan, Pythagoras, malaria, vandalerna och Carl Friedrich Gauss vettja!
[interludium]
Slog precis på teven. Där går ett avsnitt av The O.C.
Nu har jag inte följt den serien, men jag slogs genast av en sak:
The MILF,
& the DILF.
Klurade lite på om det är vanligt det där. Kom på Lena Olin och Jennifer Garner i Alias. Sen tog det stopp.
Kan ni komma på fler? Kanske till och med IRL?
Vem i helvete blir hjälpt av supporten?
Efter att ha suttit trekvart i en fruktlös supportchat häromdan med en (förvisso mycket trevlig) person som hette Sushil så slog mig frågan:
Har jag någonsin, i hela mitt liv, fått reda på det jag undrat eller fått hjälp med mitt problem hos en support?
Svaret blev ett sorgligt: Nej
Och jag lär väl inte vara ensam.
Jag tänker tillbaka på alla supportsamtal jag suttit i. Som tjejen hos Telia som undrade vad tusan en bärflänsbox var när jag försökte beställa nedmontering av deras eländiga bärfrekvensbox på min vägg.
Eller alla de gånger bredbandet har gått ner. Och supporten "hjälper till":
-Har du startat om datorn?
-Nja, alltså jag har flera datorer här, och jag tror inte att alla pajade samtidigt! Som sagt är förbindelsen med er server ner...
-Har du provat att installera om din drivrutin till nätverkskortet?
-Men lyssna...snälla.... har ni några servicearbeten eller kända störningar i områ....
-Vilket operativsystem kör du?
-....asså...du jag har testat att pinga er nu. Det är era DNS:er som inte svarar...ni kanske...
-För att jag ska kunna hjälpa dig vidare behöver jag veta vilket operativsystem du kör!
-*Suck* ...Du...eh...tack ändå. *Klick*
Senast behövde jag dokumentation över BIOS-setupen i en dator eftersom man käckt hade utelämnat det avsnittet i användarmanualen.
Datorn i fråga används som server i nätverket och har därför ingen skärm eller tangenbord inkopplade. Men när man startar om den så stannar den och bråkar om just tangentbordet. Ganska festligt i och för sig: "Keyboard error. Press F1 to continue."
Men iallafall. Man brukar kunna slå av den kollen rätt enkelt i BIOS, men i just den här maskinen kunde jag för mitt liv inte hitta det. Supporten:
-Vilket operativsystem kör du?
-Eh...men du det här handlar om BIOS...alltså innan operativsystemet ens är ladd....
-För att jag ska kunna hjälpa dig vidare behöver jag veta vilket operativsystem du kör!
Ridå.
8 mars 2008
Vem i helvete vill inte ha en pet-Amy?
Ni vet små hundvalpar som är så där söta så man bara dör. Man vill bara gulla och gosa och rå om dom. Och man önskar man kunde ge dom en spruta som stoppar växten så att de förblir sådär små och söta för alltid och aldrig nånsin blir stora tråkiga och stinkande inventarier.
Precis så känner jag när jag ser Amy Diamond.
Jag vill ta hem Amy. Låtsas att hon är min lillasyster. Nypa henne lite i kinderna och säga -Sjung lite, pluttan! Och så sjunger hon fint och ler och hoppar runt sådär urgulligt. Sen går vi ut och köper glass på stan, och jag är jättestolt för jag har en sån sjukt talangfull lillesyrra.
Sen går vi hem och ger henne den dagliga stoppiväxt-sprutan i armvecket.
För tänk. Det är bara en tidsfråga innan hon är en likgiltigt uppkäftig skitunge som hänger med fjunkillar hela nätterna, dricker folköl och grovhånglar i soffan på varenda ff-ferre. Karriären tokdalar. Brinkenstjärna får ut henne på gästbartender-turné genom sveriges småhålor där hon drar kola med Borlänges in-crowd och blir på tjocken med Robinsson-Robban. Han vill inte veta av henne och hon börjar ty sig till Runar Sögaard som med len stämma lovar frid och själavård i utbyte mot hennes royalties för Thank You.
Fy fasiken. Min söta lilla Amy. Vi måste sätta stopp för det där. Innan det är för sent.
/Anders
Förresten så kom jag precis på att jag vill ta hem Björn Gustafsson också. Bara för att få rufsa lite i hans blonda lockar och säga -Du är allt bra skojig du, lillebrorsan.
Vem i helvete blir inte stolt?
Norrlands Guld-profilen Ingemar kidnappas av utomjordingar i nästa reklamfilm för ölmärket. Han ersätts av Anders, en coolare och mer social norrlänning.
Ähum. Var har reklambyrån Peacock fått den inspirationen ifrån, undrar man...
2 mars 2008
1 mars 2008
Vem i helvete vill inte schlagermysa, del 2!
Tamejfan är det inte lördag igen? Och mellis-dags.
Såhär på förhand tror jag stenhårt på Calaisa. Sjukt duktiga tjejer. Har följt dom sen jag såg Anna Törnquist sitta på en cajontrumma i Meinl-katalogen. Långt innan drömskivsläpp och tevedokumentär. (Det här berättar jag uteslutande för att jag vill vara ball).
Men å andra sidan hade jag hopp om Eskobar förra veckan. De kom, de sågs, och de segade sig rakt ut ur hela tävlingen. Åk hem och ring Heather Nova. Det var bättre så.
Kvällens Patrik Isaksson heter Niklas Strömstedt.
Okej, jag hade fel om Patriks låt förra veckan. Den visade sig vara helt ok. Men nu snackar vi urfadern av ångest och elände, matchad endast av självaste Uno "dos tristesse" Svenningsson. Det finns risk att det blir plågsamt. Strömstedt beskriver dock låten som en upptempo-poplåt mitt emellan hjärta och smärta. Vi får väl se hur det är med den saken. Han står förresten själv för text och musik. Precis som Eddie, ni vet. "Jag heter faktiskt Niklas, jag har skrivit detta själv ... med papper och penna ... hej!"
Ikväll får vi också se Linda Bengtzing sjunga sin låt "Hur svårt kan det va?". Och precis det, Linda, var vad jag tänkte när jag upptäckte ditt innovativa bloggande hos Expressen häromsistens. Nåväl. Det kan nog bli riktigt bra. Linda är ju schlager. Glad upptempo-tjej med en liten höjning och ett trevligt slut.
Hon är singel, läste jag förresten i skvallerpressen. Tänk om hon blir ihop med Niklas bakom scenen. Då kanske hon blir en dysterkvist. Och sen lesbisk.
Läste också att det var värsta sprit- och knarkfesterna i samband med deltävlingarna. Fy fan, säger jag! Alla dessa kändisar och artister man älskar, köper skivor med, ser som förebilder och går med i fan-clubs hos. Åsså blir man inte bjuden.
Dålig stil.