Vem i helvete?

I brist på annat tycker jag vi livar upp måndagskvällen med lite Swedish Metal Aid från 1985. Det sägs att det luktar hårspray i SVTs studio 1 fortfarande. vem i helvete swedish metal aid hårdrock ballader 1985 joey tempest kee marcello tone norum tommy nilsson treat europe easy action 220 volt candy roxx heavy load svt nöjesmassakern

Kolla. Det är international superstar Ola Rapace . Jag fixar bara inte Ola Rapace. Det beror inte på hans rockstjärneattityd. Den får han ha bäst fan han vill (han var ju trots allt sångare i bandet Sissy Prozac en gång i tiden). Nu är han dock, i min uppfattning, mest en ganska pissig skådespelare bland hundra andra. Men grabbighet och macho-tramseri är en annan sak. Den där fruktansvärt larviga badboy -stilen. Sånt kittlar min irritationsnerv. Som att till exempel ta sig det franska namnet för " Rovfågel " (då inte " Norell " duger längre). "Hur känns det när folk är rädda för dig? – Bra, om det är en människa jag har en konflikt med " , säger Ola i Aftonbladet. Jösses. Förresten, hela intervjun är en lång badboy-deklaration: "Jag kan ställa till ett jävla liv" "Jag har märkt att folk blir rädda." "Jag lackar när regissören prompt vill göra en scen vid mazarinautomaten [för] att ett mazarinföretag har pumpat in

Så har det hänt igen. Ni vet man får ett infall och åker till IKEA bara för att strosa lite. Köpa lite servetter, en stekspade och några möbeltassar. Det slutar som alltid med att man står i kassan med välfylld gul påse och ett gäng skrymmande paket under armen. Den här gången blev det panelgardiner . Såna på glidskena alltså. Det har varit lite si och så med mörkläggningen till XviD-matinéerna här sen rullgardinen ramlade ner i skallen på mig. Och jag tänkte också att kontorsfolket mittemot skulle slippa se min bleka nakna lekamen varje gång jag kommit ur duschen. Så det landade ett par ANNO SANELA panelgardiner i påsen. Snygga. Och till helt ok pris. Men sen kom jag på att man måste ju ha själva skenan också. Eller två, rättare sagt, eftersom de är lika breda som fönstret (och man antagligen vill kunna dra isär gardinerna och släppa in ljuset ibland). Sen visade det sig att själva väggfästena också köptes separat. Höll sånär på att missa det. Och i sista stund märkte jag att lister

Förlåt att jag bloggat klent i helgen. Men som ni ser själva så beror det på att brudarna har varit här och partajat järnet med mig. Förresten...är det redan måndag?!? :-( vem i helvete brudar party helg bloggande måndag

Vid ett besök på Skansen i förra veckan såg jag inte bara sockervadd och björnungar utan även affischer om deras kommande Countrygala "Från Nashville till Skansen". Jag kunde inte annat än garva. Toppnamnen på postern var: Lotta Engberg , Martin Stenmarck och Tommy Körberg . För några år sen på Falun Folkmusik Festival var huvudakten för kvällen ingen mindre än Eric Gadd . Ifjol (eller om det var två år sen) höll Åsa Jinder spelmansstämma på Pridefestivalen. Ett grepp som lät coolt som fan. På scenen stod dock Magnus Bäcklund , Östen med Resten och Tone Norum . Ni hajar nog min poäng vid det här laget. Jag vet inte vilka jag ska skylla mest på. Rädda arrangörer som inte litar på sitt eget koncept, utan måste slaska på med stora mainstreamrollern. Eller den träliga trånghövdade publik som bevisligen ger dem anledning till det. De akter som faktiskt har där att göra blir förringade och marginaliserade under mainstreamnamnen. På sin höjd nåt finstilt under Körbergs själv

Varumärken . Våra nya hjältar. De är överallt. Vi fyller hemmet med dom. Vi bär dom på oss. Vi möter dom på reklampelare. Vi ser dem presentera teveprogram och sponsra evenemang. Jag har egentligen inget emot varumärken. De kan fortfarande representera en viss design, stil eller kvalitet. Inte för att jag inbillar mig att de är tillverkade i egen fabrik - det funkar ju sällan så numera - men för att de som månar om ryktet åtminstone kvalitetssäkrar grejerna innan de klistrar dit loggan. Men när nån försöker sälja mig en livsstil , då blir jag bara så jävla anti. När en trettiosekunders reklamfilm består av tjugonio sekunders snabba klipp på grafitti, folk som dricker mochaccinos på språng, dansar på trottoaren och hänger knäveck i skyddsräcken och avslutas med en sekunds stillbild på nån pryl och en generisk payoff - då vet man att man har utsatts för lifestyle-sörjan. Det handlar om att varumärket tillsammans med reklambyrån försöker bygga ett ideal som du ska identifiera dig med - in

(Vilken jävla rubrik förresten! Vem kom på den?) Ni vet hur det är. Man vill ju liksom hänga med i de senaste rönen. Hälsan, fåfängan och allt det där. När man passerat trettio gäller det ju att ha lite koll på vad man stoppar i sig. Så dagens fundering är: Potatis . Bra eller anus? För som den ursvenne jag är så är jag nämligen helt såld på en nykokt King Edward . Ända sen Alströmer introducerade knölen har den ju varit stommen i vår kosthållning. Och den har vunnit ära och berömmelse för sin näringsrikedom. Sen kom Atkins. Och GI-tänket. Plötsligt var potatisen en kolhydratbomb . Det är inte korven man blir tjock av , sa flickan. Det är inte såsen heller . Det är riset, pastan, couscousen. Och potatisarna. Så då har man gjort sitt bästa. Köpt fullkornris. Bulgur. Och dragit ned på potatisintaget fastän det svidit i hjärtat. Och så plötsligt står Fredrik Paulún i rutan och säger att potatis inte alls är så dumt. Mycket bättre än pasta och sånt. Plus att den innehåller antioxidanter

Det är inte solsken över huvudstaden idag. Men väl 18 grader varmt. Så frågan just nu är: Ska man ta lördagsölen ute på Medis, eller smyga in på nåt trevligt hak? Och viktigare ändå: Hänger ni på? vem i helvete stockholm solsken uteserveringar medborgarplatsen sunkhak

Min kompis Lisa utmanade mig att svara på " The 10 Second Interview ". Varför i hela världen den heter det har jag ingen aning om. Men okej. Here we go... My name is... Anders A more appropriate first name for me would be... Carl XVI Gustaf What kind of parent would you be? Hmmm.... a father...? What did your mom write on your lunch bag? "Orphan child. Like him? He's yours!" When you were a kid, what did you want to be when you grew up? Janne Schaffer, or as I said: "Nanne Faffer" I wish I were a character in... the greek alphabet. I'd be sigma, Σ. An M taking a nap. If I were a Disney character, I'd be... Arian, the little nazi merman. If I were a guest on "Jerry Springer," the topic would be... "Why I killed Jerry Springer" What do you wish you had never done? Ketamine with Runar Søgaard When they write my obituary, I hope they mention... that I'm dead. Blonde, Brunette, or Redhead? Whichever. A

StayFriends . Sajten där du kan hitta gamla skolkamrater. Och där du kan skicka dom ett meddelande. Fast bara om du är betalande medlem. Det finns en tidpunkt då det är dags att erkänna sig besegrad och lägga ner. För StayFriends skulle jag påstå att den tidpunkten är nu . Men det håller de visst inte med om själva. StayFriends är nämligen på offensiven. Man stöter på deras reklambanner lite överallt på nätet, och det ploppar in mail med rubriken " Anders - 8 nya elever på din skola Stockholms universitet har registrerat sig ". Åfan. Ni på StayFriends kanske har missat det här : Det har kommit en tjänst som heter Facebook !! Den erbjuder regions- och skolnätverk, events och grupper. Den har en newsfeed och möjlighet till tredjepartsapplikationer (där iofs 99% är rent skräp i stil med "Vilken hundras är du?" - men ändå). Jag kan hitta och socialisera med före detta skolkompisar, gamla kollegor, grannar, flyktiga bekanta och gamla ragg. Den erbjuder ett obegränsat a