24 februari 2009

Vem i helvete behöver irrläror? (del 1/3)

Vetenskap - en konspiration?

En uppfattning man väldigt ofta möts av när man diskuterar med människor som tror på pseudovetenskapliga läror* är att folk som sysslar med vetenskap är i kartell, ute efter att tjäna pengar, och håller varandra om ryggen. Kort sagt: i konspiration.

(*pseudovetenskapliga läror - alltså de man känner igen genom att ord som holistisk, andlig, aura, chakra, energilinjer, uråldrig, naturlig, ayurvedisk och antroposofisk förekommer oändligt mycket mer än ord som faktainsamlande, hypotesprövning, evidensbaserad, dubbelblindtester, kliniska studier, analys, interaktioner och farmakodynamik)

Man menar att kliniska studier är värdelösa, för de är alla beställda och köpta av stora företag. Man menar att vetenskapen inte vågar erkänna att man haft fel - och därför inte vågar revidera sig med ny kunskap.

Förutom att detta är helt felaktigt, vilket jag ska återkomma till nedan, så undrar man: Varför applicerar anhängarna aldrig den frågeställningen på den egna läran?

Medan vi på andra områden kommit på att jorden inte alls är platt eller att sjukdomar inte alls kan botas med åderlåtning, så menar man att den egna läran - hur gammal den än må vara, och hur häpnadsväckande den än låter - var helt rätt från första början.

Att läran bygger på en enskild grundares uppfattning att vatten har ett minne (homeopati - Hahnemann), hallucinationer är kanaler för högre kunskap (antroposofi - Steiner), att kroppen är ihopkopplad via omätbara energizoner (zonterapi - Fitzgerald) och sedan aldrig förmår bevisa dessa påståenden, det tycks inte bekymra dess anhängare.

Att någon dessutom skulle utöva dessa alternativa läror för att tjäna pengar, det vill man inte kännas vid.

Att man uttrycker en sådan här uppfattning visar antingen på att man inte känner till hur den vetenskapliga metoden är konstruerad, eller att man faktiskt inser att ens lära inte klarar sig helskinnad genom den. Jag ska göra ett försök till en (mycket kortfattad) sammanfattning av denna metod:
  • Inget ska sägas vara sant om vi inte vet att det är sant. Sant är något som presenterats för oss så tydligt och klart att det undanröjer alla tankar på tvivel.

  • Hypoteser ska ställas upp och testas - och beroende på resultat antingen accepteras eller förkastas.

  • En observation, studie eller hypotesprövning ska dokumenteras, för att den ska kunna reproduceras och verifieras (av andra), och kanske också falsifieras (dvs då en hypotes är sann, så ska dess negation följaktligen visa sig vara falsk).

  • En studie kan inte ses som vetenskaplig förrän man försökt eliminera alla möjliga felkällor som kan påverka resultatet. Felkällor kan vara olika typer av bias, placeboeffekter osv.

  • En vetenskaplig rapport ska utsättas för Peer Review, dvs den ska granskas och godkännas av oberoende experter innan den publiceras.

Att vetenskapens utövare bara håller varandra om ryggen är inget annat än tomma påståenden. Precis som i andra områden finns här stark konkurrens. Och självklart är det karriärmässigt fördelaktigt att vara den som lägger fram ny kunskap, som kanske vederlägger eller reviderar rådande uppfattningar. Kort sagt - man vinner inget Nobelpris på ryggdunkande.

Med bara denna lilla kunskap om vetenskapen utgör man ett mycket tuffare motstånd för de som vill påstå att allt är en konspiration. Och man kan ta debatten till relevantare frågor.


»Vem i helvete behöver irrläror? (del 1/3) - Vetenskap - en konspiration?
»Vem i helvete behöver irrläror? (del 2/3) - Pseudovetenskapens näring
»Vem i helvete behöver irrläror? (del 3/3) - Men de gör ju ingen skada!



3 kommentarer:

  1. Bra talat!

    SvaraRadera
  2. Det här var ju en riktigt bra sammanfattning av pseudovetenskap kontra vetenskap. Det finns risk att jag kommer att länka hit i framtida diskussioner.

    SvaraRadera
  3. I stort håller jag med dig. Det alternativa intar en fantastiskt dubbel attityd till vetenskap. De avfärdar vetenskapen som metod i samma andetag som de åberopar någon obskyr studie som eventuellt stöder deras teser, osv. 

    Jag utövar inga alternativa metoder (förutom att jag nosat på Feldenkrais, en metod som i princip går ut på att lära sig röra sig mer effektivt) och jag får spader på virvlat vatten och sånt. Jag har själv forskat. Jag har ingen doktorshatt, men jag vet åtminstone lite om hur den världen fungerar... och jag vill påpeka att forskningens finansiering spelar en ohygglig roll. Det ÄR svårt att få pengar för att göra högkvalitativ forskning på metoder som har sitt ursprung utanför det etablerade. 

    Det alternativa innehåller mycket krafs skräp och konstigheter men där finns även bra saker. Feldenkrais börjar vara tämligen validerat på en del av de områden metoden används inom. Akupunktur var alternativt rätt länge. Och vissa naturmedel är förmodligen mycket bättre än vad som är bevisats. Vem skulle patentera en molekyl som redan finns tämligen lätt tillgänglig i ett naturmedel, om det bleve billigare att köpa naturmedlet än pillret? Sådana substanser har avsevärt mycket mindre chans att få genomgå kliniska försök i fas 3, de stora studier som krävs för att ett läkemedel ska kunna släppas fritt på marknaden, än en molekyl som läkemedelsföretagen kan tjäna mer pengar på. 

    Dagens forskning, även den som sker i universitetsvärlden, förväntas samarbeta med marknaden och skaffa finansiering delvis från kommersiella aktörer. Självklart snedvrider detta var som forskas på. 

    Så nej, vetenskapen är inte perfekt men den är trots allt den bästa metod vi har för att reda ut vad som är sant. Vad är det folk säger om styrelseskickat demokrati... det är absolut inte ett effektivt styrelseskick, men alla andra varianter har visat sig avsevärt sämre...

    SvaraRadera