Vem i helvete Facebookvägrar?

Jag gjorde aldrig nån "Årets..."-lista över 2008 så som jag gjorde över 2007. Mest för att jag var för lat.

Men om jag hade gjort det så hade det garanterat stått, precis som för 2007, "Årets sajt: Facebook".

Idén är sjukt enkel och på inget sätt unik. Communities som knyter samman folk har det funnits långt innan Facebook. Men det är idélösningen som knäcker. Låt mig berätta varför jag tycker det:

1. Feeden
Det ligger i vår natur att spionera på andra människor. Det ligger samtidigt i vår natur att vara lata. Nu kan vi sitta på arslet framför datorn och se (nästan) i realtid vad bekanta har för sig.

2. Grupper
En community, IRL såväl som online, är ingen riktig sådan om den inte också tillåter sub-communities. Vi har ett behov av att gruppera oss med andra människor utefter intressen, åsikter, geografi osv. Grupperna är lösningen. Alla kan starta en. Den kan vara publik eller exklusiv. Synlig eller helt hemlig.

3. Kommentera-funktionen
Vad vore feeden, fotoalbumen, grupperna och fansidorna om man inte fick kläcka ur sig sin egen tramsiga kommentar eller otroligt viktiga åsikt?

4. Evenemang
Alla kan lägga upp ett kalenderevenemang och bjuda in folk. OSA-funktionen är inbyggd. Perfekt för en dagvill slarvskalle som undertecknad. Jag vågar påstå att jag numera håller lika mycket koll på FB-kalendern som min privata.

5. Fotoalbumen
Inget unikt i sig. Men med ansiktstaggningen och kommentarsfunktionen som features är den oslagbar. En nackdel är dock att bilderna fortfarande skalas ned lite väl mycket. Vågar man hoppas på en uppdatering här?

6. Applikationerna
Nej, jag menar inte "Vilken hundras är du?" och sånt skräp. Det finns intressanta, roliga och nyttiga applikationer också. Kolla till exempel fbCal, Fonebook, Touchgraph, Six Degrees och Flixster. Och vem som helst får utveckla egna apps för Facebook (på gott och ont).

Så. Och då har jag ännu inte ens nämnt Share-funktionen, Personer du kanske känner-listan, meddelandefunktionen, födelsedagskalendern och statusen.

Jag har fått jobbuppdrag genom Facebook. Jag har fått kontakt med gamla vänner. Och några helt nya. Jag har hittat skitroliga evenemang, och upptäckt ny musik och film.

Men Vem i helvete är ju inte Vem i helvete om jag inte gnäller. Så i det här fallet får det bli över Facebookvägrare.

Jag menar inte att det ska vara ett tvång att ha ett konto på Facebook. Men tiden är förbi då Facebook var en festlig leksak. Idag är det faktiskt en viktig kommunikationsplattform och nätverkande-arena. Tramsstämpeln finns bara kvar hos dom som inte vet bättre.

Om du också vägrar mobiltelefon, mail eller msn, så visst. Du har gjort ett aktivt och konsekvent val. Men att döma av de Facebook-vägrare jag pratat med så är det mest lite för att vara tuffa och sätta sig på tvären.

Lite som den gamla klassikern "Vad ska jag med internet till?! Jag kan väl ringa till firman i USA och beställa hem en broschyr för fan!!"

Och visst. Så kan man göra.