Språkpolisen tycker till

Ni vet en socka. Alltså en sån man har på foten. Om vi har två sådana så är det ett par sockor. Kan vi inte lägga av med "sockar"? Purdyplease? Snälla, rara?

(Du skriver väl inte en låda - flera lådar, en byxa - flera byxar, en hylla - flera hyllar, en flaska - flera flaskar?)


Huvtröjan har minsann gått och blivit en luvtröja på senare tid. Huh? Det som sitter ihop med din jacka eller tröja är en huva (eng. hood), det är väl de flesta överens om. En luva brukar vara en mössa, ofta en stickad sådan. Men ändå hör och läser man luvtröja överallt. Och till och med hybriden: -Han var klädd i en luvtröja med huvan uppfälld!




Och slutligen:
Fan. Jävla skit. Nu har ni tjatat runt "ett racket" och "ett rack" om sportredskapet så till den grad att SAOL har fört in denna styggelse vid sidan om det ursprungliga, en racket.

Visst, racket är ett låneord från engelskan. Och ändelsen -et på ett substantiv i obestämd form singular är ovanlig i svenskan. Därför har folk misstagit den för bestämd form av "rack" i neutrum, istället för det obestämda utrum det är. Men sen har ursprungsändelsen på nåt sätt häktats på igen, och vi har fått den märkliga hybriden "ett racket". Bestämd form av detta blir ju det helt vansinniga "racketet". Google ger 536 träffar på detta ord.

Och väl på Google inser man snart att hoppet ändå är ute:
1 790 träffar på "en racket" - 1 820 träffar på "ett racket"
164 träffar på "min racket" - 326 träffar på "mitt racket"
700 träffar på "en tennisracket" - 711 träffar på "ett tennisrack" - 2 710 träffar på "ett tennisracket"

Jag gråter lite inombords, kräks lite i munnen och försöker trösta mig med att språkutveckling är en demokratisk process. Och att det alltid är nånting bra.