I helvetet skulle Italien stå för musiken.

Jag satt på en italiensk restaurang igår kväll och tanken slog mig:

Italien. Maten är gudomlig. Vinet är fantastiskt. Kullarna och bergsbyarna är bedårande. Arkitekturen strålande. Människorna härliga. Och musiken är fullständigt vedervärdig.

Finns det nåt jävligare än italiensk populärmusik?

Den som nån gång bilat genom Italien och råkat slå på radion vet vad jag pratar om. Annars kommer här en exemplifierande kaskadspya:

Laura Pausini, Eros Ramazotti, Gianna Nannini, Umberto Tozzi, Vittorio Merlo, Filippo Neviani ...

Som en enda gegga av aspartamsötad eurovisionschlagerballadmög.

Eller hur? Italien borde fan belöna bröderna Benassi, Disarmonia Mundi och Lacuna Coil med nån hedersmedalj för att de räddar nationen från total musikalisk skampåle!

Lämnar er med de sistnämnda och Our Truth att någotsånär rensa öronen med.