15 april 2009

"Vem i helvete" går ner i BH-träsket.


Förlåt till alla er som trodde det här skulle handla om bysthållare. Det gör det inte. (Besök Victoria's Secret om besvikelsen är för tung).

Nej, det här ska förvisso handla om både B och H, men i musikalisk betydelse.

Det råder nämligen förvirring. Och det är den gäckande tonen ett halvt tonsteg under C som ställer till det (samt i viss mån även tonen ett halvt tonsteg under denna).

Förvirringen har sin upprinnelse i det att anglosaxerna och germanerna drog åt olika håll. Där de förstnämnda konsekvent kallade tonerna i skalan för det logiska A B C D E F G, började germanerna krångla med tecknen. Det sänkta B:et kallade man mjuka B och gav det tecknet , det vanliga B blev således hårda B och fick tecknet . När man sen skrev av och kopierade musik förvanskades över tiden -tecknet till ett H (medan den sänkta tonen fick bli bara B, som om man ville jävlas ännu mer). Plötsligt hade tonernas namn blivit de okronologiska: A H C D E F G.

Och så har vi traskat på, vi germaner, slaver och nordbor. Spelat Mässa i H-moll av Bach och Missa Brevis i B-dur av Mozart. I godan ro. Tills anglosaxerna kom och daskade oss i nyllet med jazzen.

Plötsligt gjorde beteckningen B entré igen. Och oenigheten bland oboefrillorna och jazzskäggen var total. Varför stoppa in ett helt ologiskt H på fel plats bland bokstäverna? Och vem dristar sig till att döpa om Bachs musikstycke till Mässa i B-moll och Mozarts till Missa Brevis i Bess-dur?

Och vad menar egentligen dragspelaren när han hojtar "-Kör ett valskomp i B ... ett två tre ... "?

Man kan bara gissa. Göra fördomsfulla antaganden utifrån stil, ålder och skäggfrisyr. Därefter spela första ackordet en halvton fel. Muttra tyst över sin egen pissiga intuition, och flytta ackordet rätt.


8 kommentarer:

  1. Haha kommer ihåg när man tröskade igenom kvintcirkeln och fick lära sig två ramsor: Giv dem alla en hel fisk... eller Giv dem alla en bit fisk!

    SvaraRadera
  2. gå du axel efter håkans fisskar

    frosten berövade essters asstrar dess gesstalt

    Fast jag säger H och Bess i inkonsekvensens men trygghetens namn!

    SvaraRadera
  3. Fyfaan vad jag stört mig på detta... Bra att det tas!

    Är så sjukt trött på att höra folk säga typ "men jag lärde mig spela klassisk musik på mina pianolektioner och där heter det H och inte B"

    Det är ju totalt jävla ologiskt! Få ämnen debatterades så flitigt som detta runt middagsbordet i min familj när jag växte upp. Ska tvinga min mor att läsa detta inlägg tills hon fattar...

    Tack Anders.

    Jeff

    SvaraRadera
  4. Är ni helt flängda i huvet? Hur ointressant får det lov att bli?
    /Johan/

    SvaraRadera
  5. Aiss & H,
    för att vara på den säkra sidan.
    you'd rather be safe than sorry

    SvaraRadera
  6. Ja jelp.. Jag var lyckligt ovetandes om denna galenskap i många år, och eftersom skalan man lärde sig först på blockflöjt började på C så var det inte så otroligt konsigt att det smög sig in ett H i det hela.
    Numera har jag samlat på mig en trave occarinor, benflöjter och skalmejor som jag inte har en aning om vilka toner de är "stämda" i, för det är inte alla som är så otroligt stämda.
    Men nej tack, bort med H. Svensk Standard Europanorm!

    SvaraRadera
  7. Min bror och jag är musiker, han blir alltid så sjukt förbannad på mig när jag säger H (medvetet för att reta honom).

    SvaraRadera
  8. Allt låter ju ändå tuut tuut plink plonk?

    SvaraRadera