11 maj 2010

Musikrecycling - eller "See you in hell, Pachelbel"

Tänk dig ett fotbollsproffs som gjorde samma dragning hela tiden - och motspelarna gick på den... varenda gång.

Eller en stjärnkock som bara lagade pasta med pesto ... gång på gång, och folk bara:
-Mmmmmm ... pastamedpesto ... wow ... fantastiskt!
-Mmmmmm ... pastamedpesto ... wow ... fantastiskt!
-Mmmmmm ... pastamedpesto ... wow ... fantastiskt!

Nej, det skulle såklart inte funka. Fotbollsproffset och stjärnkocken skulle rätt snart bli genomskådade.

Därför är det så förbryllande att i popmusikvärlden kommer man undan med precis det där. Man kan skapa en dunderhit, gång på gång, av samma gamla dragningar och pastamedpestorester från förr. Och folk går på det. Igen och igen.

Det här har såklart sina förklaringar. Ingen har ju svårt att känna igen en pasta med pesto om man langar upp den på en tallrik framför dem. Men som musikkonsument, som aldrig lirat själv, så är kanske inte musikens enskilda "ingredienser" - ackordsrundorna, fraserna, melodierna - lika framträdande.

Det finns en kulturellt inlärd norm för hur långt musik kan sväva ut innan vi slutar uppfatta det som musik och börjar uppfatta det som bara ljud eller oljud - framförallt för vad vi uppfattar som harmoniskt/vackert/coolt/bra. Lägg till detta också att det redan finns en helvetes massa musik. Alltså väldigt mycket det kan bli likt.

Men problemet, som jag ser det, är när man inte ens försöker att skapa nåt nytt, utan är så jävla hitkåt och fantasilös att man medvetet recyclar gamla bevisat framgångsrika rundor för egen vinning (och då pratar jag inte om samplande eller covers eller sånt där öppet redovisar ursprunget - utan om "lån" i det fördolda). Eller inte ens bemödar sig att kolla av med ett par vänner om det man lallat ihop redan är gjort.

Dessutom kan man ju se ett sorgligt mönster: Ju mer bekant det låter - desto större hit!

Nu blir det såklart - som så mycket annat - en rätt filosofisk fråga när man börjar vrida och vända på det...

Jomen om nu folk inte hör eller inte bryr sig, kan de inte få digga plagiaten/kopiorna/recycle-hitsen i fred?

Jomen om inte kreativitet och försök till nytänkande premieras så står ju musikens utveckling stilla! Modern västerländsk popmusik har ju mer gemensamt med barock från sextonhundrakallt än med till exempel österländsk eller annan så kallad "etnisk" musik.

Jomen räcker det inte att utanpåverket - ljuden, instrumenten, arrangemanget, mixen, artisten - uppdateras? Då känns det ju nytt och fräscht ändå!

Jomen du menar att om vi serverar köttbullarna med mango chutney istället för lingon så har vi skapat nåt nytt och fräscht?

Ungefär så. Visst tål det att funderas på? Jag vill lämna er med några klassiska Youtube-klipp i ämnet. Både roliga och sorgliga på en och samma gång:

Rob P - "Pachelbel Rant"
http://www.youtube.com/watch?v=JdxkVQy7QLM

The Axis of Awesome - "4 chords"
http://www.youtube.com/watch?v=qHBVnMf2t7w

"Nickelback doesn't change"
http://www.youtube.com/watch?v=Qs4tNeGyTyI

"All Linkin Park songs sound the same"
http://www.youtube.com/watch?v=kb83s6C2MjY



(Passa på också att läsa Vem i helvete...?!: Hur man snor ihop en schlagerdänga)



8 kommentarer:

  1. Men jag gillar ju pasta. Äter det ett par gånger i veckan.
    /Marcus

    SvaraRadera
  2. Nu är du helt fel ute, Det finns väl hur många exempel som helst på att popmusikens brist på kreativitet går att applicera på andra områden. fet Finns gott om fotbollspelare som är urtråkiga men ändå framgångsrika. Jag skulle nog tro att de flesta av dem i princip gör samma sak åter och åter igen och lyckas komma långt på det.
    När det gäller matlagning tycker jag att McDonalds är ett lysande exempel på att det går att komma undan med popmusik även i den branchen.

    SvaraRadera
  3. Numera skall allt vara lättsmält, enkelt och gärna gratis.

    /Lars

    SvaraRadera
  4. Gambleputti: Fast jag vet inte om jag ser nån motsättning i det du säger och det jag sa.

    Om en fotbollsspelare kommer undan med ett och samma trick en hel karriär är det antagligen motståndarna som är smått korkade! :D

    All mat som vi (folk) gillar smakar inte och försöker inte se ut som Big Mac. Det finns mycket större bredd i mat än i ackordsrundorna i de clichéhits jag åsyftar.

    Men visst går det att applicera bristen på kreativitet i popmusiken på andra områden, tex den generiska Hollywoodfilmen. :/

    SvaraRadera
  5. Det var väl snarare att du jämförde musikvärldens Big Mac och Daniel Andersson med stjärnkockar och Pelé som jag hade invändningar emot.

    All musik som vi gillar försöker inte heller låta likadant hela tiden. men när det gäller popmusiken så är det ett framgångskoncept precis som Big Mac är det för McDonald.

    SvaraRadera
  6. Folk är helt enkelt hjärntvättade.
    Div. reklamfinansierade radiostationer som lever på höga lyssnarsiffror vågar tyvärr inte ta ut svängarna då de flesta genast byter kanal då de inte känner igen musiken.
    Att sända radio är svindyrt vilket leder till att dom flesta radiostationer riktar sig till den stora massan med både samma och gamla låtar. Om det inte var pengar som styrde skulle vi få fler och mera nischade radiokanaler, ett större utbud och mera variationsrikt musikutbud i etern.
    Givetvis skulle inte detta hindra att icke musik intresserade fortfarande vill höra sitt skval. Men det beror på att folk är dumma i huvudet, nå så djävulskt;)

    SvaraRadera
  7. Bra reflekterat Anders!

    Jag blir tokig på denna "mittfåre"-musik. Den 17:e kärleksballanden av Darin 19 år saknar all form av vett och reson i min mening.

    Jag har dock svårt att tro att det enbart är mediernas positionering som gör mer än halva befolkningen som slavar under schlagerdängorna. Skulle det innebära att vi andra är immuna mot marknadsföring?

    Själv konsumerar jag en musik från en bred skala. Men jag har inte riktigt koll exakt vad som triggar mig. Lyssnar på både System of a Down och Rammstein, men har nu snöat in på Leonard Cohen och Johnny Cash. Märkligt, men spännande :)

    Jag tror det handlar mer om att man inte vill komplicera saker och ting. det ligger på samma nivå som att många personer tycker det är viktigare vilken färg det är på bilen än vad det är för bil. Eller för att ta det hela till detta forumets kärna. Man väljer en ståndpunkt som "Allt går inte att förklara med vetenskap, därför måste det finnas spöken eller gudar", bara för att det är lite jobbigt och hela tiden sätta sig in i hur saker och ting fungerar...

    SvaraRadera
  8. Det är helt enkelt så att de flesta människor inte lyssnar på musik, utan lyssnar på ljud. Gillar de soundet och melodier och harmonier inte är för dissonanta så är det klart sedan. Att lägga någon större energi på att koncentrera sig på vad som egentligen händer i musiken är bara jobbigt.

    SvaraRadera