14 oktober 2009

"Men skriv nåt då, bloggarjävel!"

Hej! Hur har ni det därute i sommarvärmen?

Själv har jag det väldigt bra. Efter Gotland har jag nu också hunnit beta av nästa projekt på nöjesagendan: Spelmansstämman i Bingsjö i Dalarna.

Detta är en institution i folkmusiksverige. Uppemot 10 000 personer samlas för att spela, lyssna på och dansa till folkmusik. Eller bara campa och supa skallen av sig.

När solen gått ner bakom kullarna, det sista "Lille katt"-gnisslet från musikskoleelever, närmare födseln än fem, har klingat ut över finnskogarna och man har fått i sig tillräckligt med nygrillat kött och fickvarm whisky för att glömma allspelskaskaderna av Äppelbo Gånglåt - det är då magin infinner sig.

Ur tält och husvagnar kryper unga och äldre med musiken i blodet. I händerna - en ramtrumma, en säckpipa, en cello, en cajon, en vevlira, en bouzouki, ett durspel, en nyckelharpa och såklart en fiol. Och ur buskar, vrår och danslador klingar sanslöst välspelad musik som kan vara skriven igår eller för hundratals år sen. Det spelar ingen roll.

Det här är så långt ifrån gammeltjo man kan komma. Det är inte mossigt, stolpigt eller struttigt nånstans. Det svänger, virvlar, tillrar och river. Och det grämer mig att jag inte kan dansa halling, polska eller jig.

Det här var mitt sjunde år på Bingsjöstämman. Och det lär bli många många fler.

Jag lämnar er med två folkmusikklipp från Youtube i ett taffligt försök att illustrera vad jag pratar om.

String Sisters - The Champaign Jig

Väsen - En timme i Ungern