Vem i helvete vill ha gipsväggar?

Sådärja. Flytt och det mesta av uppackning avklarat. Kvar är bara småpillet, och lite montering av grejer på väggen, typ TV och högtalare. Baggis.

Eller det var vad jag trodde - både arkitekten och hyresvärden har skrutit med den fantastiska väggskivan som sitter här: Cetris - en cementspånskiva som går att skruva direkt i, utan att behöva vare sig plugg eller expander.

Nu visade det sig rätt snart att den fabulösa skivan bara satt på ytterväggarna. Innerväggarna är av hederlig gammal gipsskiva, antagligen på plåtreglar (och i värsta fall cc120 ... har inte lyckats utröna det än). Och det råkar vara just innerväggarna jag behöver montera grejer på.

För dig som hittills lyckats undgå detta mänsklighetens gissel kan jag sammanfatta det såhär: I gipsskiva kan man hänga upp en liten tavla. Kanske en liten vägglampa. Nåt tyngre än så: Glöm.

Denna upptäckt väckte en kaskad av obehagliga minnen. Hur många gånger i livet har man stått och svurit över dessa satans gipsskivor. Hur många gånger har man hört skräckhistorier om gapande hål i väggen och hyllor som ramlat ner i skallen på folk.

Ändå bygger man gipsväggar. Vilket har sina skäl. Det är billigt och det är lättbyggt (skära och knäcka istället för att såga). De är också säkrare mot brand och beständigare mot variationer i luftfuktigheten än vad träväggar är. Men de är helt jävla värdelösa att skruva fast nånting i. Då blir de till pulver.

Så nu står grejerna på golvet, i väntan på briljanta idéer. Expander trasar bara sönder skivan. Köpa högtalarstativ, TV-möbel och diverse benställningar skulle kännas som rejäla nederlag. Det bästa vore att riva ner gipset och montera plyfa-skiva under. Men det blir tokdyrt, och det är dessutom en hyreslägenhet.

Gipsväggsjävel.



EDIT 2010: Såhär löste det sig till slut: Jag köpte gipsankare på Clasan. De bär inte jättemycket styck, men de trasar iallafall inte sönder skivan. Så tricket är att använda många. Då sitter det. Förhoppningsvis.