10 december 2009

Vem i helvete köper julklappar?

Julhandeln förväntas slå rekord i år igen. Folk stressar sönder sig i jakten på klapparna och maxar ur både konton och krediter.

Är det inte dags att stanna upp och fråga sig: Vad håller vi på med egentligen?

Barn ska såklart få julklappar. Inte tu tal om det. Där är glädjen stor och ångesten obefintlig. Men vuxna människor som byter obligatoriska gåvor med varandra är en rätt bisarr företeelse när man börjar fundera på det.

För vad är en gåva värd om den är obligatorisk och vi förväntar oss en i retur? Det vi gör är ju att byta grejer med varandra. Som grisen i säcken. Din osedda grej mot min osedda grej. Och för att inte riskera vara snålast tar vi i lite mer för varje gång. Precis som den andre.

Som att köpa sig någonting - för, säg, en tusenlapp - som man inte vet vad det är och som man inte är säker på att man vill ha. Den enda vi kan vara säkra på blir riktigt glad är handlaren.

Så för att vara lite konstruktiv ... varför inte köra nåt av det här istället:
  • Köp EN julklapp för ett överenskommet maxbelopp. Lägg dem i en hög och dra en på måfå. Eller spela ett roligt sällskapsspel om dem där kanske chansen finns att man får nån, ingen eller alla.

  • Gör julbordet till en knytbuffé där din julklapp till alla är den goda hemlagade vitlökssillen. 

  • Köp nåt till dig själv som du vill ha och behöver.

  • Ge bort en burk hemkokt lingonsylt, en dikt, en teckning, en sång, en myskväll, ett träd i regnskogen ...

  • ... eller skit i julklapparna mellan vuxna helt och hållet, och gläds åt barnens glädje över sina. Ät gott, umgås och ha det skönt.

19 kommentarer:

  1. Finns bara vuxna barn hos oss så vi byter klappar med varandra vi. :)
    Man blir lite som barn på nytt, jag älskar julen och klapparna behöver inte vara dyra. Nä, helst vill jag ha såna där grejer som jag bara nämnt i förbifarten och nån kommit ihåg eller nåt litet som jag egentligen behöver men inte skulle kommit på själv. Överraskningar is da shit! :)

    SvaraRadera
  2. Har som vanligt funderar på det här med hetsen kring jul. Pallar inte få en överpyntad julgran uppkörd halvvägs till tolvfingerstarmen bara för att ha stått på fel sida i rulltrappan när den pepparkaksstinna mormodern hög på välvilja och kardemumma prompt ska tömma hela varuhuset på ny rekordtid, helst innan den manodepressiva tomten på våning två hunnit flina sig igenom den spritosande "Räven raskar över isen" han påbörjade för elva verser sedan. Så vad finns det för alternativ? Kan man tänka sig ett snöbollskrig, en musikkoncert, ett utbyte av gamla böcker man läst, en billig resa till Berlin, ett dygn på ett äventyrsbad, en suchiätartävling eller något annat som inte nödvändigtvis måste leda till paketpapperssanering och mentalt barrsläpp?

    SvaraRadera
  3. Gör du så Anders, så gör jag som jag brukar göra. Dvs, funderar några minuter om dagen på vad andra kan tänkas behöva i julklapp, sonderar försiktigt veckorna innan jul, beställer något från internet, tar en eller två dagar och köper allt annat, lägger inga enorma summor (för jag är inte rik) och känner sammantaget ingen nämnvärd stress eller press.

    För om man nu upplever julen som ett tvång, så är det ju i allra högsta grad självförvållat och om någon gnäller över julklappen så kan man stryka dem från listan till nästa år. Som vanligt önskar jag mig ingenting som jag inte planerat betala för själv.

    SvaraRadera
  4. McVicar: Och du är förstås säker på att de du ger dina klappar delar din avspända och sköna känsla inför hela grejen?

    För hur känns det för den som inte haft tid att sondera? Eller den som åkt på restskatt eller tvingats byta värmepanna? Hur känns det för den vars närmaste är sådana som redan har allt? Eller för den vars närmaste råkar vara en sån där duktig jävel som alltid hittar den perfekta gåvan, och man själv inte alls är lika vass?


    Tack förresten, Anonym, för en riktigt underhållande dräpa :-D

    SvaraRadera
  5. Anders... Förshoppningsvis har restskattarens, värmepannebytarens och den allmänt ovassa-på-att-hitta-rätt-gåvas alla bekanta (kretsen som förväntar sig ett utbyte av gåvor) överseende med sådana faktorer. För vem i helvete KRÄVER julklappar (förutom barn, då)?

    SvaraRadera
  6. Sven Brus: JAG kräver julklappar, räknas 27åringar som barn? (ibland, enligt mig) :) Å andra sidan kräver inte jag särskilt ambitiösa eller dyra julklappar, ett par strumpor duger fint för mig, bara det är inslaget och jag inte vet vad det är innan jag öppnar.

    För övrigt byter jag bara julklappar med familjen, och där vet man redan hur läget ligger. Åker någon på restskatt eller byte av värmepanna, då vet man.

    SvaraRadera
  7. Traditionen, Sven Brus. Traditionen kräver julklappar.

    Vi kan heller inte förutsätta att restskattaren, pannbytaren, den ångestbenägne eller fantasilöse har basunerat ut dessa sina olägenheter till alla oss andra. Vi har helt enkelt inte en aning...

    SvaraRadera
  8. Jag håller med. Mina vänner har alltid velat byta julklappar. Jag tycker att det känns jobbigt att stressa runt och köpa en massa saker så jag har aldrig varit med på det. Julen ska njutas av.

    Jag förväntar mig inte gåvor av andra då jag inte själv ger men jag skulle själv tycka att det kändes konstigt att fråga dem om de vill BYTA. Men ger väl bort för att man har lust samt gillar denna person? Fast å andra sidan skulle det väl kännas tråkigt att ge men inte få, på samma sätt som det är pinsamt att få men inte ge. Hmm.

    SvaraRadera
  9. Jag är ett steg före! Jul är inte ett favoritämne, men i år bestämde brorsan att "nu kommer du hit, unge, så har vi löst det där julbesväret". Så får det bli. Min julklapp blir att jag dyker upp, mammas julklapp blir att hon dyker upp och brorsans julklapp blir julmat till mamma och mig. Fixt och klart, så dricker vi vin och ser på teve, kanske spelar nåt spel och somnar tidigt.

    Juldagens schema: Något ROLIGT.

    SvaraRadera
  10. Äh vaddå stressa runt? Jag shoppar järnet på nätet, sen tar jag mig i sakta mak ner till affären som är i maskopi med Posten, hämtar grejerna jag shoppat och så börjar det roliga. :D
    Göra fina paket!

    SvaraRadera
  11. Med tanke på hur tiderna ser ut i Sverige just nu så är jag ytterst tveksam till att det kommer att slås nya försäljningsrekord.Rent skitsnack.

    Pelle

    SvaraRadera
  12. För övrigt går Julen ut på att må bra som omväxling i dessa tider och inte köpa en massa skit.Men det är ju klart , en del försöker köpa sig lycka.

    Pelle

    SvaraRadera
  13. Pelle, just med tanke på hur tiderna ser ut i Sverige just nu borde man kunna förvänta sig försäljningsrekord. För många handlar det om att hålla uppe en fasad, att visa att de minsann har råd att kosta på sig en storslagen jul. Även fast de kanske måste ta smslån och sån skit för att klara det. Och för de som har det väl förspänt gäller det ju att bräcka alla andra!

    SvaraRadera
  14. Vi kör efter principen att julklapparna ska vara ätbara, drickbara eller på annat sätt snabbt förbrukningsbara (typ strumpor). Prylar vill man ändå helst köpa själv så man får rätt. Annars är risken stor att man säger tack och sedan aldrig använder vad-det-nu-är.

    SvaraRadera
  15. Word. Bra skrivet, Anders!

    SvaraRadera
  16. Agree. Men; hur tusan får man "alla" att förstå att en fattig, deprimerad och ångestdrabbad student i strul med FK inte riktigt ens har råd att ge, även om viljan finns?

    SvaraRadera
  17. Det finns helt enkelt två människotyper lite grovdraget, när det handlar om julklappar.
    En som ser på det som ett nödvändigt ont eller en som jag, som köper julklappar trots att hon inte haft en ordentlig inkomst sen september. Här handlar det verkligen om att vända på 50-öringar. Men det finns inget roligare än att ge. Det blir inte så dyra saker i år, men jag garanterar att alla mina julklappar blir uppskattade. För jag känner de som ska få dem så väl.

    SvaraRadera
  18. Vi har sen ett par år en julklappslek där var och en som deltar, i vårt fall släkten, köper ett par saker för 20-25kr styck. Man slår in paketen enligt olika listiga idéer. Sen samlas vi runt ett bord, placerar paketen i en hög i mitten, och tar fram ett par tärningar. Var och en slår i tur och ordning. Den som får en siffra dubbelt får ta ett paket. Nästa slår o s v. När alla paket är slut går man in på nästa fas. Nu tas en äggklocka eller annat bakåträknande tidur fram. Någon sätter en hemlig tid och startar nedräkningen. Sen fortsätter man slå tärningarna. Nu tar man från varandra istället. Det är nu girigheten blir en kul grej. Enda regeln är att man aldrig får ta någons sista paket. När klockan ringer är spelet slut. Någon kan sitta med 6 paket och någon med 1.

    Nämnde jag listiga inslagningar. Vad får andra att tro att just mitt paket är något extra? Är det vacker inslagning? Eller ett anonymt papper utan krusiduller för att förvilla? Är det rasslande saker i paketet? En form som påminner om något t ex en chokladkaka?

    Ett tips för att dramatisera julklappen och sedan filosofera över orättvisorna i världen. Varför får bara han när inte hon? Eller så skiter man i de andra då man själv fått flest! "Det är ju så reglerna är."

    Rekommenderas för barn i alla åldrar. Särskilt sådana med rättvisepatos och syskonkärlek som högsta ideal. :D

    SvaraRadera