Vem i helvete köper julklappar?

Julhandeln förväntas slå rekord i år igen. Folk stressar sönder sig i jakten på klapparna och maxar ur både konton och krediter.

Är det inte dags att stanna upp och fråga sig: Vad håller vi på med egentligen?

Barn ska såklart få julklappar. Inte tu tal om det. Där är glädjen stor och ångesten obefintlig. Men vuxna människor som byter obligatoriska gåvor med varandra är en rätt bisarr företeelse när man börjar fundera på det.

För vad är en gåva värd om den är obligatorisk och vi förväntar oss en i retur? Det vi gör är ju att byta grejer med varandra. Som grisen i säcken. Din osedda grej mot min osedda grej. Och för att inte riskera vara snålast tar vi i lite mer för varje gång. Precis som den andre.

Som att köpa sig någonting - för, säg, en tusenlapp - som man inte vet vad det är och som man inte är säker på att man vill ha. Den enda vi kan vara säkra på blir riktigt glad är handlaren.

Så för att vara lite konstruktiv ... varför inte köra nåt av det här istället:
  • Köp EN julklapp för ett överenskommet maxbelopp. Lägg dem i en hög och dra en på måfå. Eller spela ett roligt sällskapsspel om dem där kanske chansen finns att man får nån, ingen eller alla.

  • Gör julbordet till en knytbuffé där din julklapp till alla är den goda hemlagade vitlökssillen. 

  • Köp nåt till dig själv som du vill ha och behöver.

  • Ge bort en burk hemkokt lingonsylt, en dikt, en teckning, en sång, en myskväll, ett träd i regnskogen ...

  • ... eller skit i julklapparna mellan vuxna helt och hållet, och gläds åt barnens glädje över sina. Ät gott, umgås och ha det skönt.