16 februari 2010

Du måste finnas, du måste!

Kristna tidningen Dagen bloggade häromsistens frågan: "Vilken sång med kristet centrum har nått ut bredast och djupast bland svensk allmänhet, långt utanför kyrkorna, senaste årtiondena?"

Konsensus var, kanske inte helt oväntat, "Du måste finnas" ur musikalen Kristina från Duvemåla. Sången som var Helen Sjöholms stora genombrott.

Vem denne "du" är, som måste finnas, är väl rätt tydligt i sig. Men Ulvaeus hjälper oss också i första textraden: "Du fördrev mig, Gud". Därefter är tilltalet i sången uteslutande "du", som i "du tog mitt barn", "och du tar mig från min man".

Bryggan fortsätter: "Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund. Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej. Frågan är väckt och nu darrar min själ inför svaret: Att du inte finns till - fast jag trodde på dig."

Bevisligen är sången omtyckt av troende för sitt starka religiösa innehåll. En svårt utsatt människa i tvivel över guds existens. Precis som det har skildrats i litteraturen så många gånger. Gud är central i livskatastrofen. Den får den troende att tvivla på honom, och den icke-troende att söka honom.

Vilhelm Moberg, själv övertygad ateist, skapade den djupt troende karaktären Kristina. Björn Ulvaeus, uttalad ateist och religionskritiker, gav henne orden i sången. Det ger det hela en intressant dimension - gör det inte?



15 kommentarer:

  1. Mycket intressant. Jag tycker låten är väldigt talande. Den berättar om hur religiösa använder religionen som ett substitut, för att fylla sitt liv med värde som annars saknas. Känns lite fattigt.

    SvaraRadera
  2. Det säger mycket om hur religiös tro gentemot en personlig, människolik gud är en fullt rekonstruerbar psykologisk mekanism från en objektiv, ateistisk utgångspunkt. Läste i Forskning och Framsteg om hur stark religiös tro sätter fysiska avtryck i hjärnan!

    SvaraRadera
  3. Danni: Det är inte låten som är talande. Det är boken Nybyggarna (om jag inte har fel), som är intressant, där Kristina i Nya Dufvemåla tvivlar på vår herre efter de prövningar han utsätter henne för. Ulveus har inte tillstått något i detta ämne utan det är helt Mobergs
    analys.

    Bara så att vi pratar om rätt saker.

    Anders: Du vet inte om Gud finns eller inte. Sluta bete dig som om du själv satt på första parkett vid Big Bang.

    /Johnny

    SvaraRadera
  4. Johhny: Säger du samma sak till de troende: "Sluta bete dig som om du satt på första parkett vid skapelsen"?

    Ledsen, men jag uttrycker mig och beter mig precis hur fan jag vill i min egen blogg ;-)

    SvaraRadera
  5. Även om det var roligt skrivet så finns det många fel i det du säger Johnny. Anders har såvitt jag vet aldrig påstått sig veta om Gud finns eller inte finns. Att påstå att det är fel att hävda Big Bang-teorin för att man inte själv var där är riktigt dumt. Det finns otaliga belägg för att det var precis så det gick till, finns det något enda för guds existens och skapelseberättelsen?

    SvaraRadera
  6. Eller för att vara lite mer seriös: För mig känns det inte relevant att vara agnostiker. Ställde jag mig agnostisk inför den abrahamitiske guden skulle jag behöva vara det inför Oden, Ganesha och Flygande Spaghettimonstret också.

    Jag tror inte på någon gud, eftersom inget tyder på att det skulle finnas någon. Så enkelt är det.

    SvaraRadera
  7. Anonym:
    Det finns mig veterligen inga bevis för Big Bang, utan endast teorier som fram tills de inte längre håller får fungera som en tillfällig karta över vår tillvaro i universum. Själv tror jag dock att Big Bang är en hygglig förklaring till skapelsen.

    Anders: Klart du får skriva vad du vill, men vad du ägnar dig åt, är ett förlöjligande av religioner.

    Sen vore det väl tämligen meningslöst att du bara skrev en massa dumheter som ingen kommenterade. ;)

    /Johnny

    SvaraRadera
  8. Johnny: Att jag ägnar mig åt ett förlöjligande åt religioner är din åsikt. Jag håller inte med dig.

    Jag gör ingen skillnad på vidskepligheter. Vissa kallas religion, vissa kallas new age, vissa kallas alternativmedicin. För mig är de alla sidor av samma mynt.

    Man trampar alltid nån på tårna när man har en blogg som heter Vem i helvete där man skriver kritiskt och vasst om sådana saker.

    Det jag däremot inte gör är att ljuga om de saker jag berör. Är det löjliga saker som framkommer så beror det på att det finns löjliga saker att visa på. Jag hittar inte på dem.

    Min allra högsta önskan med min blogg är att kunna få någon enda att ta ett steg tillbaka och betrakta en (sin?) vidskepelse ur ett nytt perspektiv. Om jag lyckas med det är det värt alla timmar jag lägger på den här bloggen. Det är därför jag skriver.

    Någon kanske tycker det är kul, någon att det är intressant, någon att det är kasst, och någon att det är förlöjligande. Så är det, och så måste det få vara.

    SvaraRadera
  9. Jag kände mig bara manad att kommentera på videon. Min flickvän älskar Helene Sjöholm, men jag har inte fattat grejen förrän jag såg från 4.20 och framåt i denna videon. Ansiktsuttrycket, rösten som nästan spricker i förtvivlan. Det är fan magiskt, i synnerhet i relation till textinnehållet.

    SvaraRadera
  10. Anders:

    "Min allra högsta önskan med min blogg är att kunna få någon enda att ta ett steg tillbaka och betrakta en (sin?) vidskepelse ur ett nytt perspektiv. Om jag lyckas med det är det värt alla timmar jag lägger på den här bloggen. Det är därför jag skriver."


    Så hela anledningen till att du skriver denna blogg är att få folk att ge upp sin tro, om det inte är på vetenskapen? Jag som trodde det var att betrakta samtiden...

    "få någon enda att ta ett steg tillbaka..."
    Det var ju en fin försköning. Det framstår snarare som, om man går igenom ditt material om ämnet här på bloggen, att ditt mål är att fullständigt döma ut och pulvrisera samtliga religioner/alternativa läror som avviker från den "sanna" vetenskapen.


    /Johnny

    SvaraRadera
  11. Johnny: Jag förstår inte vart du vill komma. Jag betraktar samtiden utifrån mitt perspektiv. Mitt perspektiv är rationalism, skepticism, humanism och vetenskap. Är det en legitim världsbild? Får jag lov att uttrycka den här - i min egen blogg?

    Du gillar inte mina ämnen. Fine. Du har två val. Fortsätt läsa bloggen, och kom med egna argument och inlägg om de ämnen jag bloggar om. Eller läs den inte.

    Med det önskar jag lämna den här metadiskussionen.

    SvaraRadera
  12. Fan vad svår du har för kritik, Anders. Du får minsann acceptera att dina läsare frågasätter dig när du har en blogg.

    Anna i Sunne

    SvaraRadera
  13. Inte alls. Kritisera på du.

    Däremot har jag varken tid eller lust med folk som ältar samma sak om och om igen och inte kommer med nåt konkret. Jag har svarat signaturen "Johnny" i fyra inlägg, och tyckte det räckte där.

    Kommentera i de inlägg som väcker sådan anstöt hos dig, istället. Och säg konkret varför det gör det så tar vi debatten där.

    SvaraRadera
  14. Sången är populär både bland troende och icke-troende (och allt där emellan) därför att den berör, och handlar om ett ämne som berör. Guds existens och vår innerliga längtan efter något större, en Gud, någon mening berör oss alla.
     Kanske är tron bara, som du verkar tycka, ett medel som fördummade och/eller svaga tar till när livet verkar för svårt att förstå. Eller, kanske tron och all vår längtan grundar sig i att det finns en sann Gud att rikta denna längtan mot, att han är verklig trots att livet ibland inte går att förstå, trots att det onda och overkliga sker... Just a thought...

    SvaraRadera