Ormen, bössan och trollen (en berättelse ur verkligheten)

Bertil, en när & kär som inte längre finns bland oss, var en fantastisk berättare. Många är de minnen och anekdoter man fått njuta av i hans sällskap. Bland annat den här (som jag återger fritt ur minnet - således med reservation för exakta detaljer):

Det var paus i älgjakten och jaktlaget hade samlats i en glänta för en skvätt kaffe. Plötsligt fick Bertil syn på en huggorm som kom ringlande mot dem. Han slet åt sig första bästa bössa och sköt ormen. Pang!

"Vad i helskotta gör du?", sa gubben som ägde vapnet, "Skjuta orm med bössan! Nu är det trôll i 'an! Den där kan bara skjuta bom nu! Lika bra å slänga'n i sjön!"

"Nej då!" försökte Bertil.

"Jo, si här då!" sa gubben, pekade ut och siktade på en kotte en bit bort. Och sköt bom.

"Men du vet väl hur man blir av med trollen?" sa Bertil.

Gubben såg tveksam ut.

Bertil tog bössan och lutade den mot en tall. Därefter tog han upp en yxa, drämde den i stammen strax ovanför bössan och hojtade: "Tvi för trollen!".

Ett påhitt i ögonblicket såklart. Men utfört utan tvekan och med allvarlig min.

"Prova nu får du se", sa Bertil och räckte över bössan till gubben.

Gubben tog emot den, siktade på samma kotte och tryckte av. PANG! Fullträff.

Trollen var borta. Bössan var frisk.

Vidskepelse. Ibland harmlös och lite charmig.

Men bara ibland.

Man undrar om det där fick fäste, förresten. Om man fortfarande kan skrämma iväg troll med yxhugg, i Rångstaskogen.