Land och land och land ...
När jag var liten hade jag ett tag en bästis som hette Camilla. Hon var ett år äldre. Ganska coolt. En gång när vi var hemma hos henne och lekte så berättade hon att hon hade ett eget land.
-VA?! sa jag, HAR DU?!
Jag kunde inte så många länder då. Sverige såklart. Norge. England. Amerika. Och nåt som hette Uvesa. Och så kommer Camilla och berättar att hon har ett eget land. Väldigt imponerande. Hon skulle visa det. Vi gick runt hörnet på villan och jag minns att jag funderade över hur tusan man kunde ta sig till ett annat land via bakgården. Vi stannade vid en jordplätt och Camilla pekade:
-Där, sa hon, där har jag morötter. Där har jag bönor ...
Ååååh. Så korkad jag var. Ett land kunde ju vara nåt man planterade saker i också. Ett trädgårdsland. Jordgubbsland. Potatisland. Jag hade varit inställd på en upplevelse utöver det vanliga. Det jag fick se var ett hål i gräsmattan med små gröna tussar. Sånt hade vi ju hemma också. Besvikelse.
Den här storyn kom jag att tänka på häromsistens när det blev tal om att åka till en kompis lantställe. Som den norrlänning jag är envisades jag med att kalla lantstället för stugan.
Egentligen vet jag bättre. Här heter det landet. Man åker till landet, inte till stugan.
Jag vet inte riktigt vad det beror på. En möjlig förklaring är ju att många av huvudstadsbornas sommarhus har passerat stugnivån och mer liknar vanliga villor i finish och faciliteter. Men det känns inte helt troligt. I hembyn är det stugan om det så står en jacuzzi i hörnet i det helkaklade badrummet. Och här är det landet även om man hämtar vatten i brunnen och sitter på utedass och slåss med mygg. Skitsamma var det förresten. Jag gillar landet. Det låter romantiskt på nåt sätt.
Men det är när ställena ifråga föregås av genitiv som det blir lustigt. Vi var vid Marias land i förra veckan, säger man. Första dan på semestern drar jag till mitt land.
Då kan jag inte låta bli att le lite. Och tänka på Camilla, i gula gummistövlar, pekandes på jordplätten med de små gröna tussarna.
Jag föredrar "stugan" och tycker att det låter mer mysigt.
Att åka till "landet" eller "mitt land" känns insnöat på något sätt. Som om man aldrig varit utanför sin betongförort mer än när man varit till "landet".
När jag skaffar ett sommarställe ska jag utropa det till suverän republik så är problemet ur världen.
Bara nästan. Du även måste odla morötter över hela plejset.
Det känns som om uttrycken har ganska mycket att göra med varifrån man kommer, som den sydliga lantis jag är sa jag aldrig "landet" om vår sommarstuga, däremot var det att åka till havet eller till ortsnamnet där stugan ligger.
Åka till stan var det däremot när man skulle hälsa på nån i storstan eller gå i affärer. Tycker helt klart det säger något om var man känner att man är hemma, då benämner man andra platser med vad som skiljer från hemma.
Fredrik, där har du en poäng. Att åka till "landet" om man bor på landet blir ju såklart konstigt. Och samma sak med "lantstället" egentligen. Då blir det "sommarstugan" eller "stugan" kvar.
"Vi var till Marias land i förra veckan"
...jag undrar, det där med att säga "vi var till..." är det nåt norrländskt också? Är det ens grammatiskt riktigt? Säger Stockholmarna så? Jag har ingen aning men jag tror inte att det förekommer i södra Sverige.
Vi sa "Åka till landet" när jag var liten. Mina kompisar sa "Åka till stugan". Ställena låg på samma plats ungefär och var samma typ av place.
Dagger: Intressant fråga. Jag vet faktiskt inte. Har aldrig reagerat över uttrycket förut, men nu när du säger det så är det ju ganska tokigt, språkmässigt sett. Som en sammanblandning mellan var hos och for/åkte till.
Googlar man på "vi var till" och "jag var till" ger det 394000 resp. 686000 träffar, så det verkar väldigt vanligt.
(passar på att ändra till "var vid")
Jag undrar varför du ändrade. Du citerade väl vad folk säger och googlesökningen bekräftade väl din lilla observation. Det roliga i den var väl tvetydigheten som uppstår när man säger "Var till Marias land". Om man säger och skriver "Var vid Marias land" så är det glasklart att det rör sig om en stuga och inte Spanien.
Spännande diskussion!
Som värmlänning har jag ytterligare en dimension på hobbynivå: "stugan" har fortfarande samma betydelse som landet här; "vi ska ut till landet" betyder att vi ska ut till vår stuga eller vårt lantställe.
Och en plätt där man odlar egna grönsaker kallar värmlänningar ofta för "lanne" - klart dialektalt och i stort sett orepresenterat i skrift. Det ser till och med väldigt konstigt ut, ser jag nu, och inser att jag nog aldrig har sett ordet på pränt förut. Själv skulle jag inte skriva "landet" om denna plätt, för det är inte samma sak. För tydlighets skull snarare "grönsakslandet". Säger jag "lanne" och menar odlingsplätten kommer betoningen på både a och e, och säger jag "lanne" som i ett land hamnar betoningen på a.
Hemma i Kiruna säger vi oftast att vi ska "till byn", även om stugan i sig ligger tre timmar med skoter från närmaste bebyggelse.
Fast de flesta i Kiruna (eller deras föräldrar) kommer från byar runtomkring så det faller sig väl naturligt.
Jag vill höra vad "Camilla" har att säga om saken. Fixa det nu Anders! :)
Jag åker "bort-hem" när jag åker till stugan. Säger aldrig att jag åker till landet (enligt nollåttorna som turistar här så bor jag där redan tydligen...) mest för att stugan faktiskt ligger i en dalgång mellan fjällen... :)
Haha. Det var intressant att du ändrade till "vid". Själv hade jag sagt Vi var på Marias land...
Det verkar uppenbarligen finnas rätt många alternativ.
Vi har i dagarna haft samma diskussioner och jag har haft samma tankar länge. Jag ger mig inte, STUGAN är det jag kommer använda för tid och evighet. Så det så. "Nollåttor tror de äger" är så passande i denna diskussion bland många andra. Fiskmåsar. :)
Säger "till Sommarstugan", trots att det rör sig om en classy 1880-talsvilla med en massa rum. "stuga"....
"att åka till sommarnöjet"... Den tycker jag sitter som en smäck. Fast jag måste åka tillbaka till 1800- talet på semester då.
jag har aldrig haft det problemet då min mor aldrig ägde ett lantställe. Dock bodde min mormor på landsbygden och dit åkte vi varje sommar i bästa bullerby-idyll. Så då har ni yttligare en aspekt: "Åka till mormor".