Teknik. Och känsla.
I kommentarerna på mitt inlägg Houston, we have a problem:
"Å gud va trist å höra på alla tekniska gitarrister som ni nämt ovan... Slash har känslan :)
/Bejo"
Läste den och insåg att jag har hört det där resonemanget massor med gånger när det gäller musik och instrumenttrakterande. Teknik eller känsla. Som om de vore motsatser. Som om den ena uteslöt den andra.
Visst kan man ha känsla utan att vara jätteteknisk. Känsla är musikalitet, öra och fantasi.
Albert Collins; fett med känsla och alldeles tillräcklig teknik.
Och visst kan man öva upp en grym teknik utan att ha känsla. Teknik är finslipad motorik och timmar av slit.
Problemet är när alla som blivit skickliga på sitt instrument per automatik kastas i facket "teknisk jävel utan feeling".
Och vad värre är, när varenda fantasilösa fummelfinger sägs besitta en sån "otrolig känsla".
Guthrie Govan; fett med känsla och teknik!
Nej. Det hela är ett tramsigt romantiserande kring rockkonstnären. Den Jack Daniels- eller rödtjutspimplande tonpoeten som inte behöver kunna eller veta. Den som besitter den där själen vars uttryck redan är optimalt och oförvanskat - som går direkt från hjärtat till fingrarna.
Men utan teknik så blir den där känslan kvar i den skalle där den fötts. Med dålig teknik så blir känslans överföring snöpt, förminskad och handikappad.
Inte förrän tekniken är minst lika stor som känslan kan den där känslan förmedlas via ett instrument till andras öron precis som den var tänkt (eller känd).
Sen finns det såklart de som blivit så betagna av den vunna teknikens under att de skiter i den känsla de faktiskt besitter. Men de har också sin plats. Kanske inte så mycket för det musikaliska uttrycket, men som freakshow, kuriosa och måttstock.
Yngwie Malmsteen; fett med teknik, fett grym på att dölja ev. känsla.
Nu kan man förstås gå andra vägar än instrumentskicklighet för att förmedla sin känsla. Med en dator kan man stoppa tidens gång och pilla in sina toner på mikronivå. Detaljjustera deras timing och dynamik och skapa de mest virtuosa fraser. Man kan teckna ned sitt alster som noter på ett partitur och låta andra spela upp det precis så som känslan dikterat.
Men de exemplen är också hantverk. Många timmars inlärning av teknik. Erfarenhet och övning. Precis som det egna instrumenttrakterandet.
Man bör inte heller glömma bort att det finns ytterligare ett lager. Där mellan den medfödda fallenheten, musikörat och den eventuella känslan - nämligen teori.
Tonpoeten lägger massor av tid och möda på att hitta den där magiska tonen, och uppfinner därefter hjulet på nytt.
Människor har ägnat flera hundratals år åt att förstå musikens byggstenar och mekanik. Det är rätt korkat att inte ta del av åtminstone en del av den samlade kunskapen. Såklart inget måste. Men man slipper ödsla en hel massa tid och frustration på självklarheter.
...
Nej. Sluta romantisera kring uselt hantverk. Bakom varje förmedlad känsla finns en teknik att förmedla den.
Ahhh... Albert Collins - nu gjorde du en stor del av min dag! Helt riktigt så tycker jag också att det finns ett minimimått av teknik som måste finnas där. Men i bakvattnet av ändlösa timmars övande på skalor upp och skalor ner så är det mycket känsla som sköljs bort tror jag.
Sedan handlar det om musikstil också. Blues handlar om känsla och det Yngwie spelar handlar om vackra klassiska skalor i vansinneshastighet. Själv är jag en sucker för blues när jag vill lyssna på känsligt gitarrspel. Joe Bonamassa håller jag nog för en av de bästa idag. Spelar all typ av blues lika övertygande och är sinnessjukt teknisk också. Grym kille - men det patos som Collins har lär han kanske aldrig få... ;o)
//Zac
Vad hade punken varit utan frenesin, aggressiviteten och råheten? Känslan av utanförskap och ungdomlig entusiasm? Dessa känsloyttringar passar bäst i en taffligt framförd och tekniskt undermålig musikkostym.
Kom att tänka på Karin Dreijer när hon var sommarpratare. Även om jag kanske inte håller med henne till hundra procent så är hon ganska rolig!
"... de kunde lika gärna sitta nakna med snoppen i hand och pissat revir hej vilt..." Hehehe humor.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3421&artikel=3903800
/Skint
gud vilket bra inlägg. du besitter både teknik och känsla i din text..
ska hänvisa till ditt inlägg nästa gång den outtröttliga diskussionen teknik/ känsla kommer upp.
mvh T.
Jag håller med dig i sak... Samtidigt tycker jag (och jag fattar att det naturligtvis bara är en smaksak) att alla dina exempel från youtube saknar just känslan (även om tekniken finns i överflöd).
Det här är gitarrkänsla för mig:
John Cipollina
http://www.youtube.com/watch?v=siv9Nh0W1xc
Sorry det var det här lite mer komprimerade klippet jag tänkte på
http://www.youtube.com/user/unviciouscircle#p/u/4/vVLJufjwQR0
/Fredrik