Slaget om "det"

Jag börjar fundera på om inte framtiden ser rätt mörk ut för ordet det i svenskan.

Språket är ju som bekant levande och föränderligt. Det är brukarna som bestämmer. Nya ord som kommer till, gamla som faller bort, eller en förändring i uttal eller stavning av befintliga - allt är det majoriteten som råder över.

Språkproffsen kan förstås rekommendera och föreslå. Men mot majoriteten är de ändå chanslösa.

En titt på vardagligt icke-korrat skriftspråk visar vartåt det bär: Det ligger, om inte i dödsryckningar, så åtminstone dubbelvikt med svåra smärtor i ändan.

Vi uttalar aldrig t-ändelsen i det, och folk har slutat att skriva t:et. Många skiter nog i att skriva det med t fastän de vet att det stavas så, för så många andra gör likadant - i nån slags sms-bråttom-och-ont-om-utrymme-mentalitet. Många vet nog inte ens att det stavas med t, och skriver vad de tror är rätt.

"De var jätteroligt på klubben"
"Jag har sagt de förr: True Blood äger!!"
"...och jag visste inte de"

På en språkintresserad (a.k.a språkpolis) svider det här förstås i både hjärta och ögon.

När det kommer till det:s utrum-syskon, den, uttalar vi alltid ändelsen, och där har ingen problem med stavningen. Den sitter säkert och mår gott.

Men stackars det kommer, gissar jag - innan en supernova hunnit sluka oss - att officiellt få ändelsen avhuggen och bli till ett sanktionerat de.

Fast de blir ju lite tokigt, kan man tycka, eftersom de redan är upptaget i svenskan som personligt pronomen tredje person plural. Men skam den som ger sig. Där kommer en besläktad reform att ha betydelse: folk vet ändå inte skillnad på de och dem längre. Så den dom-stavningsreform som diskuterats sedan 60-talet kan genomföras, och vips blir de ledigt. Då kan vi skriva "De var så länge sen jag såg dom! De ska bli skitkul!" med äran i behåll.


Alternativt så kammar vi till oss och lär oss själva och våra barn och elever och vänner och bekanta att stava det som det och de som de och dem som dem - och hur, när och varför vi gör det. Men det är kanske inget mer än en famlande språknörds sista önskedröm.

För ni har ju redan fått in "ett racket" i ordboken, era jävlar.