Vem i Helvete berättar sagor. Del 3.
Kungen blev lite impad av en före detta fåraherde som hette David eftersom denne hade lyckats slunga in en sten i pannan på en förbannat krallig filisté, och sen huggit av hans huvud med ett svärd. Och när kungen därefter hade kallat till sig David så kom han - fortfarande med filisténs huvud i famnen. Fett ballt, tyckte kungen.
Så han gjorde David till befälhavare och bjöd sedermera ut sin äldsta dotter, Merav, till honom.
-Åh men inte ska väl jag ... sa David, men tackade ja.
När det var dags att gifta bort Merav till David så var hon besynnerligt nog redan bortgift till en snubbe från Mechola. Snopet värre. Nu föll det sig dock så att kungens andra dotter, Mikal, var lite betuttad i David. Så kungen bjöd ut henne till honom istället.
-Åh men inte ska väl jag ... sa David, men tackade ja.
Men se kungen hade baktankar. För plötsligt var han lack på David ... eller om han kanske fortfarande var lite besatt av en ond ande som han hade haft en dust med för en tid sedan ...
-Appappapp, sa kungen således. Det kommer att kosta dig en brudgåva. Du får skära av och komma hit med 100 filistéiska förhudar! Gimme!
Kungen tänkte nämligen att filistéerna säkerligen skulle slå ihjäl David om han försökte nåt sådant. Men ack vad han bedrog sig. David gav sig ut och dräpte inte mindre än 200 filistéer och skar av deras förhudar, vilka han tog med sig tillbaka till kungen.
Så David fick dottern Mikal till hustru. Kanske fick han sedermera även hela kungariket. Men det är en annan historia.
Snipp snapp snut, så var sagan slut.
---
Den här sagan kommer ur den populära boken Bibeln (1 Sam. 17-18). Nu märks det förvisso inte på det här stycket, men på andra håll är den boken rätt fixerad vid förhudar. Så håll i hatten.
