Vad är placebo? - Om sockerpiller och deras effekter


Ibland skriver jag som bekant om medicin - och framförallt alternativ sådan - i den här bloggen. Då förekommer ofta ordet placebo. De flesta har någotsånär koll på vad placebo är, men jag tänkte att det kunde vara intressant att titta närmare på begreppet.

När man är sjuk och mår dåligt vill man såklart ha medicin så man mår bättre och blir frisk. Men vad göra om det inte finns någon fungerande medicin tillgänglig?

Så tidigt som 1785 finns placebo - futurumformen av latinets placeō (att behaga) - omnämnt i medicinska sammanhang. Behagandet bestod i att, om man inte hade möjlighet att göra patienten frisk, åtminstone göra denne nöjd. Placebo betecknade en helt overksam "medicin". Sockerpiller utan aktiva substanser som man kunde ge till oroliga eller otåliga patienter, under förespeglingen att det var verklig medicin, så att de kunde kände sig behandlade och trygga.

1950 dokumenterades en lustig sak, nämligen att vissa patienter som fick placebo inte endast kände sig nöjdare utan faktiskt också blev friskare i jämförelse med de som inte fick någonting alls. Det tycktes som om själva tryggheten, hoppet och förväntningarna på medicinen påverkade patientens tillfrisknande positivt.

Sockerpillren, fastän de var helt overksamma, hade alltså en effekt. Man kallade den placeboeffekten.

Det är fortfarande så att placebo betecknar själva sockerpillren, och placeboeffekten den verkan de får. Men man (undertecknad är inget undantag) är ofta slarvig och kallar själva effekten för placebo vilket är rätt dumt eftersom man då får problem med vad man ska benämna "sockerpillren" (som kanske inte alls innehåller nåt socker och kanske inte ens kommer i form av piller).

Den här kunskapen påverkade hur man testar olika behandlingar. För att kunna prova om en medicin fungerar är man tvungen att ta hänsyn till placeboeffekten, som ju annars skulle utgöra en felkälla i utfallet. Det löser man enklast genom att samtliga de patienter som observeras får piller. Men bara hälften får riktig medicin, medan andra hälften får placebo. Genom att jämföra utfallet i placebogruppen med utfallet i medicingruppen kan man se vad som är verklig effekt vs. placeboeffekt. Givetvis skall studien vara ett blindtest, dvs patienten får inte veta om denne får medicin eller placebo. Ännu mer tillförlitlig är studien om den är dubbelblind, dvs varken patienten eller den som ger behandlingen vet vad som ges. På så sätt kan inte heller behandlarens förväntningar och agerande påverka grupperna olika.

Placeboeffekten har också en elak tvilling, nämligen noceboeffekten. Den är placeboeffektens absoluta motsats och innebär att patienten kan må sämre eller uppvisa "biverkningar" om man har negativa förväntningar på behandlingen. Homeopater säger ofta till patienten att de i början av en homeopatikakur kan bli lite sämre, och många säger sig sedan uppleva just det. Detta kan enkelt förklaras med noceboeffekten.

Det finns ytterligare ett viktigt begrepp och det är placebo effect-by-proxy (kanske enklast översatt närståendeeffekten eller liknande). Man har nämligen kunnat visa på en placeboeffekt hos individer som inte rimligen kan ha några egna förväntningar på en behandling, till exempel spädbarn/småbarn och djur. Det är då förväntningarna hos en eller flera närstående som spelar in. Stress, sorg och oro hos den närstående kan vändas till hopp, förväntan och ett lugnare beteende då en behandling har satts in. Barnet och djuret är känsliga för sådana förändringar och reagerar motsvarande.


- Okej, så alla vetenskapligt orimliga eller bevisat overksamma alternativbehandlingar bygger alltså på placeboeffekten?

Nej. Även om placeboeffekten spelar en viktig roll så är den inte hela förklaringen till att folk säger sig vara hjälpta av sådana behandlingar.

Sjukdomar läker väldigt ofta ut av sig själva. Eller vi gör förändringar i exempelvis livsstil och kost som påverkar åkomman. Eller kanske vi rent av åt annan medicin samtidigt som t ex homeopatikan. Det finns massor av omständigheter som kan påverka din sjukdom, varav många som vi inte ens märker eller reflekterar över. Vid sådana tillfällen riskerar vi att göra felbedömningar av orsakssambanden.

Vi kanske också - medvetet eller omedvetet - är lite selektiva när vi känner efter, minns och berättar om sjukdomsförloppet och behandlingen. Man bär ofta på förutfattade meningar, och tenderar att uppleva eller återge verkligheten utefter dessa uppfattningar. Detta brukar i sammanhanget kallas för bias.

Och till sist: folk ljuger. Kan man lyckas sälja vatten för tiotusentals kronor litern kanske man till och med drar en liten medveten lögn då och då för att hålla kommersen igång. Om det kan vi spekulera länge. Men vanligast är nog trots allt den oskyldigt menade vardagliga anekdoten. Den där då man gärna skarvar och lägger till lite så att det blir mer skjuts i storyn. "Jag var till tjugo olika läkare som inte kunde göra nånting! Ett enda besök hos Klok-Evert och jag fick droppar och blev bra på fjorton dar!". Det lilla, jordnära, naturliga och ålderdomliga som segrar mot det stora, starka, konstgjorda och moderna. Det är en fantastisk liten dramaturgi som alltid fungerar.

Detta, tillsammans med placeboeffekten gör att till exempel homeopater, energimedicinare, healers och andra kvacksalvare kan finnas kvar fastän vi gjort stora framsteg inom vetenskap och medicin och bevisat deras metoder som pseudovetenskapligt nonsens.


Hursomhelst är placeboeffekten en effekt att ta i beräkning. Vare sig man berättar om sin egen sjukdomshistoria och behandling, eller testar och bedömer andras.