14 januari 2011

Öronljus på nytt sätt

Från flera håll (PatrikA, AndersW m fl ...) har jag blivit tipsad om VALKEE, den nya finska ljusterapigrunkan mot säsongsdepression som via LED-öronsnäckor skickar ljus genom hörselgångarna istället för genom ögonen ...
... tips som varit ackompanjerade av fullt berättigade "WTF?!?"

Så som luttrad skeptiker och raljant pseudovetenskapmotståndare kommer här min bedömning av sanningshalten i VALKEE-utvecklarnas anspråk:

Jag vet inte.

Jag vet att mitt i hjärnan har vi epifysen, en liten körtel (även kallad tallkottkörteln) som bland annat reglerar dygnsrytm genom utsöndrande av hormonet melatonin.

Epifysen är ljuskänslig. På vissa arter med små hjärnor fångar epifysen dagsljus direkt genom skallen. Hos oss, där storhjärnan och ett tjockt skallben omöjliggör för ljus att komma in har epifysen istället kopplat på sig på synnerven.

För att VALKEE skulle fungera måste vi alltså göra följande antaganden:

1) Att ljusterapi har effekt. Olika studier säger såvitt jag vet olika saker, men terapiformen är allmänt accepterad. Och att vi mår sämre av underskott av dagsljus är man rätt överens om.

2) Att de delar av vår hjärna som påverkas av dagsljuset på vanligt manér (och i den traditionella ljusterapin), som då inte är ljus längre utan nervsignaler när de nått dit, fortfarande kan påverkas av direkt ljus precis som hos de primitivare arterna.

3) Att ljus i hörselgången faktiskt kan penetrera skallbenet (som där är relativt tunt) och nå ovanstående delar av hjärnan.

4) Att den finska LED-freestylens ljuseffekt och våglängd är tillräcklig och rätt för jobbet.


Så visst, ganska stora och intrigerande antaganden. Men ändå mycket troligare än de flesta woo-woo-häxkonster.

Uppfinnarnas (pun intended!) sajt säger att det nu pågår placebokontrollerade studier av apparaten. Jag ser verkligen fram emot att läsa mer om detta.

Ursäkta mig förresten, ni kunniga, för mina taffliga och grovyxade medicinska lekmannauttalanden här ovanför. Rätta mig hjärna. (Oh, stop it already ...)


EDIT: Har just lyssnat på podcasten The Skeptics' Guide To The Universe:s utlåtande (vid 51:40) om VALKEE (tack Pekka och Anundi för tipset). SGU sågar produkten totalt med följande argument: Ljus kan inte penetrera ben, hörselgångarna är krokiga och sitter (eventuellt) till och med nedanför hjärnans nedersta del, och framförallt menar man med säkerhet att hjärnan inte har (kvar? [min anm.]) några ljuskänsliga delar.


2 kommentarer:

  1. Rasande Rose2011-01-15 12:06

    Jag får väl bli den som slår ett slag för ljusterapi då:)
    Är Bipolär och fick i höstas remiss till just ljusterapi. Jag vet att jag är väldigt känslig för höstens mörker och blir tröttare och låg (mer än min "normala" bergodal-bana) varje år vid den här tiden. Man fick göra en uppskattning innan och efter behandling för att se en skillnad. Även utan den uppskattningen (som skiljde sig drastiskt på det positiva hållet) så märkte jag skillnad efter några gånger in i behandlingen. Jag satt 1 timme, 3 gånger i veckan. Behandlingen innefattade 10 tillfällen.
    Sjukgymnasten sa att det var inte alla som tyckte det hjälpte. Några tyckte det hjälpte lite osv.

    Hurvida den är bestående är också olika som jag fattade det.

    MEN grejen med att skicka ljus via öronen tror jag inte riktigt på.

    SvaraRadera
  2. Jag har också erfarenhet av ljusterapi, i mitt fall mot SAD, seasonal affective disorder dvs årstidsbunden depression. I mitt fall har vintern medfört en enorm trötthet, ett stort sömnbehov, att livet blir mer grått och glädjelöst på vintern, orkar inte vara social etc.

    Behandlingen innebar 1 tim 45 min i ljusrum först 2 veckor varje vardag, sedan underhåll 2-3 gånger per vecka. I mitt fall från oktober till april. Under de tre vintrar jag gick på ljusterapi fick jag bättre ordning på dygnrytmen, var lite mindre trött.

    Men hur mycket berodde på ljuset i sig, och hur mycket på att jag fick tider att passa och råd hur jag skulle leva för att få ordning på dygnsrytmen, och vilken effekt hade det att sitta i rummet och prata med andra i liknande situation? Överlag visade skattningsskalor, behov av annan behandling som läkemedel etc att behandlingen vid "min" klinik gav effekt, bättre än placebo och för många bättre än antidepressiva läkemedel. Men jag förstår svårigheterna att presentera vetenskapligt starka bevis.

    Och jag förstår att den typ och styrka av ljus, plus regelbundenhet och längd på behandling, vi fick på sjukhuset det kommer man inte att uppnå i hemmamiljö med nån utrustning jag sett

    SvaraRadera