7 april 2011

Limerick à la ytterligheter

Som trogna läsare kanske minns så har ämnet varit limerickar ett par gånger här på Vem i helvete. Detta för att det varit så mycket haikus och andra halvmesyrer till versmått i ropet - och jag har velat slå ett slag för den ädla limerickformen. Versmåttens Rolls Royce. Eller versmåttens falukorv och makaroner. Beroende på hur man ser det.

Visst, som musikutövare sedan barnsben är jag väl lite rytmskadad. Versmått med sladdriga outlines gör mig alltid lite illa till mods. (Om man vill vara fri och slingrande - varför ens ha ett versmått liksom?).

För precis som i musiken har limericken ett groove. En rytmisk frasering över underliggande taktdelar. Den vanligaste rytmiska figuren i limericken får nog sägas vara tava-tatt (du minns väl musiklektionernas gamla taktstavelser?). Dvs två sextondelar och en åttondel, där åttondelen markerar ettan och sextondelarna alltså utgör upptakten till den. (Tänk riffet i Dio:s Holy Diver så förstår du vad jag menar. Möjligen bär det emot att sjunga "tatt tava-tatt tava-tatte ta" till en heavy metal-klassiker ... men det är nog bara ett sundhetstecken.)

Men limericken måste ju nu inte nödvändigtvis vara bemängd med denna rytmfigur. Så vad händer, tänkte jag, om man går till extremerna. Petar in så många stavelser som möjligt i versen - men fortfarande håller sig till formatet. Känns det fortfarande som en limerick? Och hur blir motsatsen? Hur fåordig kan man bli innan det faller isär till endast spillror av en limerick?

Såhär blev mina alster:


Det var kvinnan som tog bilen ner mot Väster-Närkebygden,
Men fick sladd för att hon tullat smått på Mäster-märkesbrygden.
När hon ratta runt och snurra,
slog hon i sin kussimurra.
Så nu går hon under epitetet "Ester Värk-i-blygden"


Alltså en stavelse på varje sextondel. Inte utrymme för vilopaus nånstans. Varje radavslut har förvisso två lediga sextondelar, men de blir till två sextondelars upptakt i nästa fras. Ettan ligger ju på tredje stavelsen i varje rad. Visst funkar den? Jag tycker det!

Så motsatsen. Det blev den här:

Gossen ifrån Hjo
han bodde i en sko
så grann och slank
men vad han stank
av fotsvett, må ni tro


Här är det istället åttondelar med avslutande fjärdedel som är grunden. Det gör att den fortfarande har åtminstone en hint av ett groove. Jag tycker faktiskt att den funkar.

Nu kan man, om man är förbannat djärv, gå ett steg längre. Tänk en limerick med stavelser på ettorna, och inget mer. En limerick med basen fjärdedel - om den nu fortfarande kan kallas limerick i det här skicket. Jag gör ett försök:

Pär i Ed
fick tarmvred
sket sen
tre män
på moped


Vad tycker ni? Är den godkänd?


EDIT: Läs för tusan Håkans limerickar som svar på den här sista, i kommentarerna nedan :D


17 kommentarer:

  1. En kriterie man brukar ha för att det ska vara en limerick är väl också att det ska ha en sorts poäng eller slutkläm? Det uppyller ju variant 1 och 2, men den sista "förbannat djärva" varianten tycker jag nog mest känns som ett nödrim eller två.

    Ett snabbt försök som jag inte vet om det blev så mycket bättre. ;)
    Lars på Ven
    blev helt len
    ta de'
    lungt me'
    fotogen

    SvaraRadera
  2. Det ryms stor litteratur i det mustigt språket och de spänstiga rimmen, särskilt i den första rappande limericken. Men den tredje är en balansakt på slak lina. Dessutom brottas den med vissa trovärdighetsproblem. Försökte klä dem i ord:

    Jag har aldrig i helvete hört
    att nån Edsbo sin stjärt så förstört
    som när grabben du nämnde
    ur rövhålet klämde
    en moppe och tre män som kört

    Om du hade lyckats trycka in mopedens märke så hade jag trott på dig, men jag antar att Puch Dakota inte fick plats i den där sista fåordiga.

    SvaraRadera
  3. Visst, jag förstår tanken, och den är fin. (Tänker inte bara på mopedtanken då.) Men verslära är inte samma sak som notlära. En limerick är definitionsmässigt uppbyggd av jamber och anapester, med tre versfötter i rad 1, 2 och 5 och två versfötter i rad 3 och 4. Jamben är en tvåstavig versfot med betoning på sista stavelsen ("di-daa"). Anapesten är trestavig med betoning på sista ("di-di-daa"). En jamb kan bara användas först i en versrad i en limerick. Helst ska rimmen vara omväxlande manliga (enstaviga rim) och kvinnliga (tvåstaviga, dvs med fristående stavelse efter sista anapesten, varpå nästa versrad börjar med en jamb). Så din sextondelsvers är ett roligt experiment och ett nyskapande versmått. Men ingen limerick.

    Så får jag väl bidra med ett eget exempel på en limerick:

    En grabb som var bördig från Vattan
    blev brottare, skicklig som attan.
    Han var det är känt,
    lite inkontinent,
    men han höll sig som tur var på mattan.

    SvaraRadera
  4. Haha! Underbart, Håkan! Jag sitter och känner mig riktigt hedrad! :-)

    SvaraRadera
  5. Nej, det var inte nödrim, från mitt håll iaf. Jag hade varianter som var mer sansade, men valde den här :) Men jag gillar ju å andra sidan bisarr humor.

    Då är jag mer missnöjd med mittenvarianten med fotsvetten. Känns lite förutsägbar. Lite barnbok.

    SvaraRadera
  6. Nej absolut, verslära är såklart inte samma som notlära. Men rytm är rytm. De utgör två sätt att beskriva den. Din jamb är här identisk med min sextondel med åtföljande åttondel. Anapesten, di-di-daa, är identisk med min tava-tatt, dvs två sextondelar åtföljda av en åttondel. (Undrar dock om jag inte mer korrekt borde skriva tevve-tatt med tanke på sextondelarnas placering i takten ... men skit samma)

    Jag förstår att du håller hårt på limerickdefinitionen. Och då faller givetvis samtliga mina experiment här utanför ramen. Men du diskvalificerar också många fina klassiker. T ex alla som har ett enstavigt ortsnamn, och alltså slutar på en jamb.

    SvaraRadera
  7. Ett par exempel på vad jag menar, limerickar som inte är godkända enligt din definition:

    There was a young master from Kent
    who's organ was so utterly bent
    that to keep it from trouble
    he folded it double
    and instead of coming, he went

    There was a young lady of Exeter
    so pretty that men craned their necks at her
    One was even so brave
    as to take out and wave
    the distinguishing marks of his sex at her

    SvaraRadera
  8. Jag har gjort ett försök på moppen:

    att skita en hel Puch Dakota
    den svedan kom honom att gråta.
    Men frivilligt välja
    att tugga och svälja
    tre män, det är svårt att förlåta

    Jag vet. Det blev lite krystat.

    SvaraRadera
  9. Haha! Fantastiskt! Dessutom utgör ju faktiskt Dakota i Puch Dakota en plats, så som sig bör i limerickregelverket!

    ... och så har jag haft en sån och blir lite extra glad! :)

    SvaraRadera
  10. Då missförstod du mig, de som har ett enstavigt ortnamn i första raden slutar ju också på en anapest, fast utan någon extra slutstavelse. Första raden i ditt första exempel består av en jamb följd av två anapester: "There was" (jamb) "a young mas-" (anapest) "-ter from Kent" (anapest). Den andra limericken är också helt riktig, med två extra slutstavelser efter sista anapesten i de långa raderna.

    SvaraRadera
  11. Ja, det var så sant, Urban. Jag får ta ett varv till med jamberna och anapesterna :)

    SvaraRadera
  12. En enkel tumregel är "'Troké' är en jamb, och 'anapest' är en anapest". Känner man dessutom till att "TAM-ta-ta" kallas daktyl, att "TAM-TAM" kallas spondé och att en paus kallas cesur så har man en hel del på (vers)fötterna...

    Två favoriter som jag tror jag hittade i någon av Gamows böcker, tagna ur minnet...:

    There once was a swordsman named Fisk
    Whose fencing was exceedingly brisk
    So fast was his action
    That the Lorentz contraction
    Reduced his rapier to a disk

    There was a young woman named Bright
    Who travelled much faster than light.
    She went out one day
    In her relative way,
    And came back the previous night.

    SvaraRadera
  13. Kvällen sval
    Knoppen kal
    Aj!
    Die!
    Myggan dal

    SvaraRadera
  14. The was a young friar from Byhill
    who went up to shit on a high hill
    when the Abbot asked "Was it
    a Godly deposit?"
    He said "Vox, et praetera nihil!"

    SvaraRadera
  15. Max Troedsson2012-05-09 09:11

    Fantastisk härligt att läsa, som så många av dina övriga inlägg. Får jag dock komma med en liten, liten kommentar? Jag förstår varför du använt den franska frasen i titeln som du gör, men gör det då med den faktiska frasen "à la", och inte den "a'la". Det sistnämnda är som att kalla en "somelier" för en "somjalär". 


    Pettimetern gör härmed sorti

    SvaraRadera
  16. Max Troedsson2012-05-09 09:13

    Insåg precis att jag sköt mig själv i foten när jag är så petig som jag är och trasslar ihop mina egna formuleringar. 

    "...och inte ''a'la''." ska det vara. Men nu är felet korrigerat, min poäng består.

    SvaraRadera
  17. Tack! En kommentar helt i min smak. Min franska är högst undermålig (läs obefintlig). Men jag vet ju hur jag stör mig på när folk snurrar ihop accenter och apostrofer i svenskan och engelskan. Jag gör om och gör rätt! :)

    SvaraRadera