5 maj 2011

En liten text om att åka tunnelbana

Åka tunnelbana.

Det skulle kunna vara så enkelt, så smidigt, så smärtfritt. Men dessvärre är tunnelbanan besudlad av de mest imbecilla varelser som evolverats på Tellus: folk.

Till att börja med så går de sakta.

Varför i hela helvete går man sakta i tunnelbanan? Vi är alla där för att ta oss någonstans. Det är människor bakom som vill fram till det tåg som snart stänger dörrarna. Människor som kanske inte har lust att stå och häcka i underjorden i väntan på nästa. Och i andra änden kanske de ska byta till ett annat tåg eller en buss eller en flight som definitivt inte kommer vänta på dem för att de sitter fast bakom en flock trögloris i en smal passage under gatan.

-Jamen om det är så viktigt så får de väl se till att vara ute i god tid! säger då gåsaktafolket.

Ja, det kanske de var. Från början. Men omständigheter som du inte har den blekaste aning om och proppar som dig har gjort att de inte längre är det. Tugga i dig det. Och sätt lite fart på skånkarna!

Vidare: Nu har en del av folket äntligen lärt sig att man först släpper ut de som ska av (och att detta fungerar allra bäst om man inte står i vägen för dem, utan positionerar sig lite snyggt vid sidan av dörrarna) och därefter stiger man på.

Men se då kommer annat folk. Folk vars tre hjärnceller uppenbarligen formulerat tanken: -Nämen titta här står det människor och chillar längs en tunnelbanevagn! Undrar varför de gör så? Har de ingen trevligare lokal? ... allt medan de armbågar sig in i vagnen mellan de avstigande.

Som om det inte vore nog måste de stackars avstigarna tampas med ytterligare ett hinder. Nämligen folket som står i vägen för dörrarna inne i vagnen. Eller blockerar gången mellan sätena. Där får man såklart stå och vara proppig bäst man vill medan tåget rullar, men när det stannar så se för fan till att dra in magen så man kommer förbi och fram.

Ombordpropparna kan dessutom ha bidragit till att skapa ytterligare ett olägenhetsfolk: De stissiga.

De reser sig upp och skuttar ut i gången när det är en halv evighet kvar till station. Sen får man dem, då man råkar ha ståplats, som ett plåster på ryggen. Man känner deras lite darriga andetag mot nacken. De pysslar och skruvar på sig, så att jag verkligen ska känna det. Man får lyssna till en och annan harkling. Jag ignorerar. Jag ska också av vid nästa. Och vi gör inga som helst logistiska vinster av att byta plats med varandra i vagnen. Dessutom finns risken att stissot förvandlas till sengångare när vi kommit av. Så glöm det.

När man börjar skymta ljuset från plattformen längre fram i tunneln har de redan börjat vibrera där bakom. När tåget börjar bromsa in har de nästan gråten i halsen. Ett stockat "ursäkta..." hörs.

Och just eftersom tåget bromsar är det alldeles extra olämpligt att släppa handtaget och börja smöja runt sig med tanter och väskor eftersom man då riskerar att ramla omkull och ta andra med sig i fallet.

När så dörrarna öppnats och stissot fått kliva av, en mikrosekund efter mig, brukar jag vända mig om och le och säga -Tänk, du kom av idag också!

Jag vet. Jag är ett svin. Men det är ert fel.


24 kommentarer:

  1. HNGHNNN. Har samma problem med att färdas genom köpcenter och dylikt. Frustrationen är omätbar när man har bråttom fram och personen framför dig helt utan anledning tvärstannar eller plötsligt, helt i avsaknad av logik jättesvänger åt valfritt håll.

    SvaraRadera
  2. Jag håller med fullt ut, förutom det där om folk som går sakta. För jag tillhör gåsaktafolket. Men inte för att jävlas, utan för att jag lider av kronisk smärta och får lida fan i flera dagar efteråt om jag går för fort, även om det bara är en kort bit. Det syns inte på mig att jag har ont, jag rör mig ganska normalt (om än lite långsammare än övriga stressade stockholmare), och ser nog ut som vilken 29-snart 30-åring som helst. Och jag är nog garanterat inte ensam, det finns nog fler än jag som går långsamt av en anledning. Så det kanske man ska tänka på innan man hetsar upp sig, litegrann iallafall. Å andra sidan ser jag alltid till att gå lite vid sidan av, hålla koll på folk bakom och släppa fram dem så gott det går. Det borde andra gåsaktare också göra, så kanske folk skulle slippa bli så irriterade på oss ;)

    SvaraRadera
  3. Du ska inte känna dig träffad av min dräpa alls, tycker jag. Du är medveten om din saktgång, medveten om andra människor och gör vad du kan. Det är raka motsatsen till de här propparna jag skriver om :)

    Tråkigt med din kroniska smärta, för övrigt. Jag kan inte ens föreställa mig hur jobbigt det måste vara :(

    SvaraRadera
  4. Då ska vi inte ens tala om de som efter de har stämplat på bussen tar två steg in och sen ställer sig i gången och pillar på mobiltelefonen, när det är 20 meter kö som fortfarande står utanför bussen och väntar på att få gå på. Gärna i strilande regn.

    SvaraRadera
  5. Som icke-Stockholmare måste jag bara säga att jag på riktigt blir chockad varje gång jag är i huvudstaden och dess tunnelbanesystem. Det är faktiskt ofattbart att folk ska ha så förbannat jävla bråttom. Jag vet att det har sagts en miljon gånger förr och att det låter som nåt som man måste tycka för att alla alltid säger så, men det är sant, på riktigt. Det kan ju för fan inte vara så att man i Stockholm har mer bråttom, jämt. Det är nån hetsig stämning som gör att man tror att man har så mycket mer bråttom än Malmöiterna eller Göteborgarna. Era tunnelbanor går ju för fan hela tiden!

    Och ärligt talat Anders. Erkänn att detta är en irritation som kommit med tiden. Jag har svårt att tro att du upplevdee samma stress när du just flyttat till Sthlm, eller? Jag kanske har fel.

    De irriterande propparna vid på och avstigning samt under färd finns dock även på andra håll i landet.

    SvaraRadera
  6. Aaaargh! Du har stulit mina tankar! Ge dom tillbaka! Så många gånger som jag formulerat hela den här bloggposten i mitt huvud på väg till jobbet, från en het och unken tunnelbanevagn. Allt finns där! Det är jävligt obehagligt!

    Jag har tillochmed blivit tacklad av en stissig kvinna när jag stod intill dörrarna. Stissot skulle av vid nästa hållplats, deklarerade hon samtidigt som hon lade hela sin kroppsvikt mot mig och långsamt försökte trycka mig längre in i vagnen. Jag tryckte tillbaka och sa med ett hajleende att jag minsann också skulle av vid nästa hållplats.

    Varje morgon drabbas jag dessutom av de där gåsaktingarna som alltid går i bredd, som en ogenomtränglig mur av vitryska säkerhetspoliser. De ska alltid stå först, dessutom. På så vis kan de stressa upp ännu fler av oss som lever livet i normal hastighet.

    Det är av förståeliga skäl i tunnelbanan som en av huvudstadens mest lokalspecifika språkdetaljer fötts, nämligen "Stockholmsursäktat". Det är ett "Ursäkta" som uttalas sammanbitet, irriterat och vanligen sarkasiskt och som översatt till vanlig rikssvenska betyder "Far åt helvete, du står i vägen för mig, din idiot!"

    SvaraRadera
  7. Tänk, jag har aldrig uppfattat det som att folk har så bråttom i Stockholm. Inte ens när jag var ny i stan. Tvärtom tycker jag det är mest trögloris vart man än kommer :)

    Däremot är det ju väldigt mycket folk på vissa platser, och med mycket folk kommer stress. (Varpå jag såklart måste tipsa om mitt gamla inlägg Vem i helvete måste gå och trängas? :-)

    Tunnelbanorna går nästan hela tiden, visst. Men väldigt ofta byter man trafikslag en eller ett par gånger på en resa (t-bana, pendel, tvärbanan, spårvagn, buss osv) och då kan tre minuter i ena änden göra en halvtimme i slutet. Ett par pisskvartar för en flanör, rena döden för den som ska på ett viktigt möte.

    SvaraRadera
  8. Kan du inte komma hit till New York och hjälpa mig att lära jänkarna ett och annat?
    Man flyttar hit, mer eller mindre permanent, tänker "Wow, här finns ju faktiskt människor! Fett!". Men redan efter några veckor börjar man undra vad fan folk sysslar med i sitt dagliga pendlande.
    De står i vägen när man ska av "Nr. 2 train", och när man väl har kommit av och gått bakom nått jävla lallo ett helt kvarter under jord och till sist kommer fram till "L"-linjen, redo vid kanten av perrongen, kommer nått annat keffo och tränger sig före, bökar sig in medans andra försöker komma av och till sist ställer sig i vägen mitt i dörren, fast det finns plats att ta sig längre in i vagnen. Vafan ska man göra?

    SvaraRadera
  9. Lallo? Keffo? WTF!

    SvaraRadera
  10. Mmm, känns bra att ha gjort en inverterad Anders. Flyttade från skiten till en stad som har allt inom cykelavstånd. Nu är jag avstressad och behöver bara ta skiten när jag är "hemma" och hälsar på.

    SvaraRadera
  11. Just frasen "tänk, du kom av idag också" använder jag också. Helt rätt.

    SvaraRadera
  12. Tråkigt att kalla alla för idiot alltid :)

    SvaraRadera
  13. Det finns väl ytterligare ett hinder i tunnelbanan? Vi göteborgare. Vi som inte vet hur man åker rulltrappa. Vi som gladligen ställer oss på höger sida och står STILLA.

    SvaraRadera
  14. Det skall nog vara vänster sida... men se det som ett tecken på att vi (jag) inte riktigt kan de oskrivna rulltrappereglerna!

    SvaraRadera
  15. Aaaaah. Jag älskar min bil :)

    SvaraRadera
  16. Det vara faktiskt intressant att du inte upplevde det. Jag har fått intrycket av att nästan alla reagerar så som "nya" i stan.


    Jag fattar din poäng och egentligen håller jag med, det är bara det att jag inte riktigt kan fatta det extrema tempo som eftersträvas. Jag får en lite chock varje gång jag kliver av tåget på T-centralen. Det kvittar vilken tid man kommer. En söndag kl 9 på morgonen, tokstress! Det ekar på Gbg central vid den tiden =) Jag är dessutom i Sthlm för sällan för att ha lärt mig färger och slutstationer (vilket förövrigt är ett förbannat jävla korkat system: en linje borde ha två ändhållplatser, inte fyra eller fem eller vad sjutton det nu kan vara) så man känner ju sig som en idiot och värste bromsklossen när man inte bara kan småjogga med strömmen utan måste stanna upp lite och leta runt efter en jädra karta.

    Förövrigt gillas det att du skriver. Är det vårsolen som gör dig på så bra humör att inläggen kommer glesare? =)

    C

    SvaraRadera
  17. Tack, Karin! Att inläggen varit glesa beror på att annat tagit mycket tid och inspiration :/

    Jag är inte så vass på tunnelbaneplanering men jag skulle gissa att förgreningarna är ett nödvändigt ont för att kunna täcka större ytor utanför centrumkärnan på ett effektivt sätt. Annars skulle vi nog behövda en tre, fyra linjer till. En lagom perifer ringlinje som knöt ihop hela rasket skulle dock sitta fint.

    Om man är osäker i tuben kan man smyga längs väggen. Då är man inte i vägen, plus att det är där linjekartorna sitter ;)

    SvaraRadera
  18. Rulltrappsregel: Har du för avsikt att stå stilla i rulltrappan - då står du till höger så Bråttom-Pelle kan passera till vänster om dig. Internationell och lättbegriplig regel :)...hälsar en göteborgare till en annan

    SvaraRadera
  19. Det är väl dock tvärtom i London va? :)

    SvaraRadera
  20. Just folk som tycker det går fortare om man står framför dörrarna när folk ska av har jag en special förkärlek till. Har lekt med tanken att slänga mig ut med huvudet före, tappa glass med flit (men ärligt talat, vem äter kul-glass på tunnelbanan?), och bara allmänt spetsa armbågarna för de jubelidioterna.

    Men icke, jag är en alldeles för snäll människa. Jag vill inte bli armbågad eller tappad glass på, och antagligen vill inte dumhelveten det heller.

    SvaraRadera
  21. Det är tvärtom i Sydney. Där skall man stå still på vänster sida av rulltrappan

    SvaraRadera
  22. +1.

    Dessutom finns gruppen "visomgåribredd". Det är en subgrupp till gåsaktafolket

    SvaraRadera
  23. SKAFFA KÖRKORT OCH BIL WTF ?!?

    SvaraRadera