8 juni 2011

Om pop-produkter - och Jessie J

Häromkvällen satt jag på balkongen med en vän och delade på en flaska rosé. Vi kom in på det här med att många soloartister, främst kvinnliga sådana, som har lite framgång i listorna automatiskt ses som "produkter". Dvs att man tror att konceptet är klart, låtarna färdigproducerade, sången fixas med autotune och för artisten återstår endast att se söt ut i videon. Men att den etiketten är väldigt orättvis på vissa.

Lady Gaga var ett exempel som kom upp. Det är lätt att avfärda henne som endast en galen exhibitionista och poser i fullständigt utomjordiska klädkreationer. Men förutom att vara artist och sångerska ut i fingerspetsarna lirar hon även piano och komponerar många av sina egna låtar (och låtar till andra artister). Hon harvade runt på småklubbar med sitt piano och sin singer/songwriter-akt under sitt riktiga namn, Stefani Germanotta, långt innan Poker Face.


Jag tog upp en annan tjej som gjorde singeldebut 2010, och släppte sin fullängdare i slutet på februari i år - brittiskan Jessie J. Många har kanske hört hennes Price Tag spelas på radion och tänkt -Jaha, ännu en i raden av proffsproddade popprinsessor. Men förutom att också hon komponerar musik (åt sig själv och andra som Chris Brown, Rihanna, Justin Timberlake, Miley Cyrus, Alicia Keys m.fl.) är den största skillnaden dock att den här tjejen sjunger brallorna av de flesta.

Här är en video där hon ackompanjerad av en boombox sjunger sin Who You Are i New Yorks tunnelbana:



Och här, i ett showcase hos skivbolaget Universal (som sedermera signade henne) med den bluesiga Mamma Knows Best:




Talang är bland det mäktigaste jag vet. Och Jessie J ger mig ståpäls.

4 kommentarer:

  1. Jessie J, GOD DAMN! Got the skillz så att säga!

    SvaraRadera
  2. Det du tar upp stämmer bra på ett sätt, det är omöjligt att förneka att många av de här tjejerna har talang, men att de är produkter är en självklarhet. Det är inte utstyrslarna, auto-tunen, monsterproducenterna eller porrfilmsvideorna som är produkten, det är paketeringen. Det är låtmallen som de, oavsett vad de gjort tidigare och hur mycket de komponerar och skriver, nu är kända med. Popmaskinen har en mycket utstakat form och det finns praktiskt taget inga låtar som når topplistorna om de inte följer rätt recept, rätt form. Så fort man lämnat sin kreativa musiksjäl bakom sig och anammat det gällande musikidealet är man en produkt, och ingen ska säga annorlunda. Sen är det upp till var och en om de gillar låtformen eller inte, jag menar, jag lyssnar på radio när jag jobbar, och det vänder sig inte i magen för det. Inte alltid iallafall.

    SvaraRadera
  3. Jag förstår din poäng, men håller inte riktigt med. Vad är det som säger att ens kreativa musiksjäl inte är den man når topplistorna med? Titta på Robyn till exempel - är hon en produkt idag?


    Det måste få vara tillåtet att agera i den genre som kallas pop utan att slentrianmässigt få spott och spe. Är det kasst skrivet och kasst framfört, så visst. Men inte per automatik.
    Och för att ta till en sliten klyscha: En bra låt är en bra låt. Visst håller jag med dig om att arren är lite väl homogena i mainstreamlistmusiken. Men desto större chans för en bra låt (eller en förbannat duktig artist) sticka ut lite extra.

    Lite för att illustrera vad jag menar: Här är en av låtarna från popmaskineriet, men i avsaknad av sitt popmaskineri-arr: http://youtu.be/oIr8-f2OWhs
    Sjukt bra, imo! :)

    SvaraRadera