Infrarött (80-talet ringde och ville ha tillbaka sin signalöverföring)

En sak jag är lite extra allergisk emot är standarder som av nån anledning överlever sitt eget bäst-före-datum.

VHS var en sån. CD är en.

Men en som man kanske inte tänker på så ofta är överföringsstandarden för fjärrkontroller: IR. Infrarött ljus.

Idag har vi alldeles förnämliga radiostandarder hemma på torpen. Wi-Fi-täckning ända in på dass och Bluetooth i var och varannan pryl. Mobilen pratar med datorn pratar med routern pratar med headsetet pratar med kameran. Digital radio. Snabbt och med alldeles utmärkt räckvidd.

Men fjärrkontrollen blinkar lite med osynligt ljus och hoppas att teven eller stereon ska snappa upp det rätt.

Du måste vara nära apparaten, rikta fjärren mot den och ha fri sikt från bag-in-boxar, hundar och löst folk ända fram för att det ska fungera. För att kunna ställa undan ful elektronik i stängda skåp måste du trixa och köpa extraprylar. Detta i en tid då man kan sitta på balkongen och styra Spotify i datorn från mobilen.

Så nej, hörni hemelektroniktillverkare. IR är faktiskt fett old. Skärpning.


(Detta är del 1 av 2 om fjärrkontroller. Del 2 finns här.)