14 september 2011

Varsågoda: lite pop-poesi

Det lär inte ha undgått återkommande läsare att jag bär på en brinnande avsky mot alla våra pretentiösa pop- och rockpoeter som använder svårt undermålig musik som nån slags fortskaffningsmedel för sin (må vara allt från ytterst penibla till riktigt habila) lyrik. Läs din diktjävel och lägg ifrån dig gitarren, typ.

Men ett motgift, slog det mig, kan kanske vara att framföra nidvisor om - och som - dessa pojkar (och flickor).

Så här bjuder jag på en blott halvtimmesgammal pop-poesinidvisa. Ta fram gitarren och häng med. Den går i A-moll. Perfekt för det påklistrade vemodet. Sjung gärna gällt (eller basigt) och lite gnälligt (eller myndigt). Blir det surt här och var så är det bara ett plus. Kom ihåg att göra alla å-ljud till diftongen "åa" ("ståar", "fåageln", "metafåar") på äkta pop-poetmanér. Hitta på en melodi. Det är ändå inte så viktigt. Det är ju pop-poesi. Nu åker vi:


Det bor en Ampojke i min E7kropp, och han är Amjag
Det bor en Amflicka i mitt Gbröst, hon säger C-Ta ett andeE7tag
Om du förAmblindad tappar E7marken där du Amstår
så låt Amfågeln i din Ghand få bli en Cvacker metaE7for

| Jag vill Fvända alla blickar, jag vill Csälja mina ord
För som Fvispoet jag kan och vill beE7sudla våran jord |

Ta ett glas för alla dom som aldrig fanns
Ta ett glas för alla människor som aldrig fick en chans
För Katarina ligger mörk i stilla vind
Så borsta av dig smutsen, torka tåren från din kind

| Jag vill vända alla blickar, jag vill sälja mina ord
För som pop-poet jag kan och vill besudla våran jord |

Han sa -Två å fem, det är mitt sista bud.
Så jag tömde mina fickor, och gitarren blev min brud
Nu smeker toner orden i min poesi
Och jag kan bli ett argument för eutanasi

| Jag vill vända alla blickar, jag vill sälja mina ord
För som rockpoet jag kan och vill besudla våran jord
Ja, jag vill vända alla blickar, jag vill sälja mina ord
För som rockpoet jag kan och vill och ska ...    
                                  ... besudla våran jord |

EDIT2: Hoppla! Ett anonymt bidrag till insjungeriet. Hela låten dessutom! =)



Nu ska jag gå och duscha.


EDIT: I love this! Sköna @jrgne på Twitter har gjort en inspelning av låten (eller en del av den) som du kan höra här: poppoesi.mp3 =)

13 kommentarer:

  1. Hm. Inledningen av sången verkar handla om homunculus, men sedan får man inte veta mer om det. Vispoesin är inte densamma sedan Paul Paljett drog sig tillbaka.

    SvaraRadera
  2. Avsiktligt eller inte så är stycket ovan i mitt tycke undermåligt även om avsikten är att parodiera nämnda poppoeters alster. Nåväl, kanske är jag bara bitsk för att du just angripit en genre som jag själv hyser betydligt varmare känslor för än de du ger uttryck för ovan. Texten får för mig gärna vara det centrala i ett musikstycke, och om så är fallet behöver som jag ser det inte musiken längre vara första prioritet, den får helt enkelt, som du så träffande uttrycker det, vara blott ett fortskaffningsmedel. Om inte heller texten är något att ha är det givetvis en annan femma.

    SvaraRadera
  3. Det där lät både drygare och otrevligare än vad som var min avsikt. Att jag inte var imponerad av texten har givetvis ingenting med sakfrågan att göra, och med tanke på att det av beskrivningen att döma att den är sprungen ur något ganska spontant därefter inte så noga bearbetat så är den långt ifrån bedrövlig. Det jag ville få sagt var bara att en bra text mycket väl kan bära en ur musikaliskt dålig låt, och att det ibland kan vara direkt kontraproduktivt att försöka sig på något mer komplicerat då detta kan ta fokus från texten.

    Schysst blogg för övrigt, och jag ber om ursäkt om jag lät grinig.

    SvaraRadera
  4. Klart som tusan det är undermåligt. Det är ett hafsverk till pastisch på en från början undermålig genre. Och jag känner avsmak när jag läser och hör på den. Dvs samma känsla som jag känner för de "äkta" låtarna och artisterna. All in all ett ganska lyckat expermient, skulle jag säga :)


    Sista halvan av din kommentar gör mig däremot lite beklämd. Om man är en duktig lyricist men ens musik inte håller samma mått, varför inte överlåta det sistnämnda till någon annan? Idealet måste väl ändå vara både god lyrik och god musik. Eller?

    Nej. Musik där musiken inte äger nån prioritet är musik av och för folk som inte tycker om musik.

    SvaraRadera
  5. Det gjorde du inte! :) Jag gillar lite mothugg! Och tack.

    SvaraRadera
  6. Det gjorde du inte! :) Jag gillar lite mothugg! Tack!

    SvaraRadera
  7. Förresten, den här fick mig att fnula lite: "... kan vara direkt kontraproduktivt att försöka sig på något mer komplicerat då detta kan ta fokus från texten"

    Det slog mig att det nog är just det jag drabbas av när jag hör en trött och uttjatad gammal runda på gitarr - att det tar fullständigt fokus från texten. Jag blir less och irriterad. Oftast orkar jag inte ens till slutet, utan stänger av.

    Gör nåt annat nån gång för fan, är allt jag kan tänka. Låt wackawacka-kompen över hallelujaackorden vila ett slag. Stäm om gitarren jättekonstigt. Klipp av alla strängar utom tre. Köp ett hackbräde. Eller en kalimba. Prova tvåklanger. Skala bort.

    Det behöver ju inte vara komplicerat. Tvärtom. Det geniala är ofta det enkla.

    SvaraRadera
  8. Då kanske vi inte är så oense som jag först trodde, och antagligen bottnar detta i att jag, dumt nog, att du ville mena att det enkla faller under det undermåliga, vilket givetvis var orättvist av mig med tanke på att du aldrig påstått något sådant.

    Detta förändrar dock inte att jag står fast vid den av dig citerade meningen; det är min ärliga övertygelse att Bob Dylan hade haft lite om något att vinna på att lägga sina texter över jazzimprovisationer, och att "American Pie" (Don McLeans version, givetvis) inte hade blivit en bättre låt om Slash tilläts gå loss på sin gitarr efter andra versen.

    Å andra sidan gissar jag att du skulle hålla med om att det i ovanstående fall rör sig om enkel, där enkel nog snarast betyder lättlystnad, och inte om undermålig musik.

    Sen ska det väl tilläggas att jag inte är helt skeptisk till vissa artister för vilkas alsters musikaliska kvalité undermålig nog närmast är en underdrift, det händer att jag lyssnar på både Winnerbäck och Gyllene Tider, men då för att det är lättsmält. 

    Jag måste dessutom säga, med tanke på ditt tidigare inlägg om poppoeter där båda dessa är omnämnda, att jag tycker att det finns en oändlig skillnad dem emellan. Winnerbäck är ett med sina pretentioner, och till och med jag, som får ses som en förhållandevis trogen lyssnare, har väldigt svårt för den här sidan hos honom. Per Gessle tror jag å andra sidan är högst medveten om att Gyllene Tider, och Gessle som soloartist för den delen, är väldigt mycket mellanmjölk, eller barnmat om man så vill; det är lättuggat och kräver inga vidare analyser, och det kan det få vara. Sen stör det mig givetvis när någon vill tillskriva dessa poppoeter en talang de inte har, och på den här punkten verkar vi överens.

    Tack för bloggen förresten, även om jag lika ofta som jag håller med dig har en åsikt som direkt motpol till din så är det alltid intressant läsning och du verkar dessutom vara rationell både utifrån och i bildandet av dina övertygelser. Bloggare av den kalibern stöter jag på allt för sällan.

    SvaraRadera
  9. Interesting

    and brilliant.

    SvaraRadera
  10. Och folk klagar på dansbandsmusik... *fattar noll*

    SvaraRadera
  11. Jo. Vi är nog hyfsat överens trots allt.

    Men att ens tänka Dylan i samma tanke som de här svenska poppoeterna jag syftar på är ju en skymf mot Dylan. Där har vi den geniala enkelheten. Låtar som bär både som musik och lyrik.

    American Pie är (förutom mycket annat) en väldigt vacker låt. Versen, inte minst. Fantastisk text också.

    SvaraRadera