Credd.

I mitt förra blogginlägg var jag inne på fenomenet skämslåtar och mekaniken bakom dessa. Jag menar att det står rätt klart att det har mindre att göra med musikalisk kvalitet och desto mer med credd.

Ta en generisk och tämligen banal upptempo-poplåt. Låt Amy Diamond (ett av mina exempel från förra inlägget) sjunga den och du har ett spår så ocreddigt att det förslår. Låt Marcus Krunegård sjunga den, lite glissigt och falskt i helrätt popfrisyr, och du har ett vidunder av credd. Innefolket jublar. Musikresencenterna låter lovorden hagla. Hade inte termen indie börjat bli lite ocreddig att slänga sig med så hade det här varit fett indie. Men framförallt är det så jävla creddigt.



Likväl är det alldeles vanlig simpel popmusik. En samling ackord som är ihopsatta för att vara lättlyssnade och catchiga, och en samling ord som ska låta lagom djupa och väcka lite lagom igenkänning. Hur skiljer det sig från Shooting star med Amy Diamond?

Ett stort problem som creddadepterna dras med uppstår då de inte känner till artisten.

Om jag spelar upp en låt och de inte har koll på artistens credd - och inte har någon creddvän att fråga - så vet de ju inte vad de ska tycka. Är det här bra? Får man gilla det? Eller ska man förakta det? Hur ska jag göra nu?

En hängiven creddadept kan förstås lära sig lite knep och trix. Man kan förhöra sig lite om artistens andra förehavanden tills man stöter på nåt man eventuellt har koll på. En liten guilt (eller credd) by association är aldrig fel. Man kan även försöka att lite snabbt kalkylera poäng i skallen. Glissig och småfalsk sång är som sagt pluspoäng. Retroflirtig och småful produktion likaså. Påklistrat svår är ytterligare lite plus. Rensång och musikalitet är lika mycket minus. Är artisten från Bristol? Plus! Los Angeles? Minus!

Så för att förvirra er, creddpajasar, vill jag bjuda på ett klipp med Trixie Whitley (som ni antagligen aldrig hört talas om).

Hon spelar ju lite "fult" på sin gitarr, så det borde vara pluspoäng. Men hon sjunger otroligt bra, det är förstås minus. Klurigt. Bäst att ni ringer en popluggsvän eller googlar loss innan ni bestämmer er.

Eller så lägger vi bara ner allt creddmätande. Lyssnar på musik och bedömer den utifrån vad den är. Det här, tycker jag, är fantastiskt bra. (Låten börjar vid 0:40)





(Fortfarande inte övertygad att credd går före kvalitet/prestation? Kolla in mitt inlägg http://www.vemihelvete.se/2011/07/pinsamt-pinsammare.html)