En poesiskrivande skitnödig katolik vid namn Marcus Birro. Ja, så heter stolpskottet. Birro är en okunnig fjant som inte kan något om skrivande.
Denna fega jävla insekt, denna förbannade broms av smuts, får härja vart fan han vill, men han ska veta att hans jävla fasoner är uppmärksammade, att han i denna stund är en hårsmån från att bli anmäld och han ska veta att det inte finns en snöbollschans i helvetet att jag tänker låta detta lilla surrande kvalster komma innanför min port. De ska dö vid min ytterdörr. Birro och hans anhang, hans armé av idioti.
Han är ohyra och damm från de allra sunkigaste hörnen. Alla människor som överhuvdaget orkar resa sin skalle från kudden varje dag är bättre än Marcus Birro. Han borde fan inte få skriva för packade krabbor på en sandstrand under resten av sitt liv.
Nej. Det här var ju elakt. Orden är dock inte mina, utan är citat från Marcus Birros blogginlägg och krönikor (cred till Magnus Bråth för sammanställningen). Jag har bara bytt ut namnet och professionen.
Detta alltså från den man som gång efter annan ropar "näthat" och "nätmobbing" och gråter ut i media över sin sargade konstnärssjäl.
Jag ropar hyckleri.
JavaScript
25 januari 2011
Birro, heter stolpskottet.
24 januari 2011
Flickor som går med rädda tår
För ett par somrar sedan hörde jag en hundraåring säga: "Unga flickor går inte vackert nuförtiden! De går kobent med tårna inåt!"
Jag hade reflekterat över samma sak men funderat på om det alltid varit så och jag bara inte hade uppmärksammat det. Men jag kunde inte påminna mig att tjejerna gick sådär när jag var i tonåren. Gamlingens observation tydde på samma sak, och dessutom över ett betydligt större spann av år.
Sjuåriga flickor går inte såhär. Femtonåringarna gör det. Så, har det hänt något drastiskt med just tonåringars skelettstruktur på senare år? Nej, det känns osannolikt. Det lutar mer åt att det här är ett inlärt - medvetet eller omedvetet - beteende.
De balla killarna lägger ju sig till med cowboystajlen. Smått hjulbent. Knän, tår och armbågar pekandes utåt. En cool svagg med osynliga hinkar i hand. De tycker att de förtjänar space, och de tar den. De allra ballaste fjädrar lite på tå också. Sådär så att man ska se att de är redo att studsa upp och kicka dig i skallen om du tjafsar.
Så motsatsen. Vinkla in allt som går att vinkla in och se liten, nätt och hjälplös ut. Söt? Eller kanske ämlig och smått imbecill?
Företeelsen har även en kusin i den så kallade modebloggsposen. Lindrigare såtillvida att det är en ögonblicklig pose inför kameran och inte ett rörelsemönster. Jävligare såtillvida att den bidrar till att sprida detta manér vidare som nåt attraktivt.
Det finns bara en bra sak med det här beteendet, och det är om man hamnat bakom en tårna-inåt-fjortis i snömodden så plogar de upp vägen väldigt bra.
Men seriöst, jag funderar på vad som händer om man konsekvent går såhär i flera år medan kroppen växer. Är det ens möjligt att räta ut gången igen?
Vad är era insikter?
14 januari 2011
Ov Fire and the Void
Helt utan förekommen anledning så ville jag bara säga att metalpolackerna Behemoth har en förbannat snygg video till sin Ov Fire and the Void.
OBS: Videon är NSFW och innehåller blod och tuttar och annat tufft som man tar skada av. Enjoy.
Öronljus på nytt sätt
Från flera håll (PatrikA, AndersW m fl ...) har jag blivit tipsad om VALKEE, den nya finska ljusterapigrunkan mot säsongsdepression som via LED-öronsnäckor skickar ljus genom hörselgångarna istället för genom ögonen ...
Så som luttrad skeptiker och raljant pseudovetenskapmotståndare kommer här min bedömning av sanningshalten i VALKEE-utvecklarnas anspråk:
Jag vet inte.
Jag vet att mitt i hjärnan har vi epifysen, en liten körtel (även kallad tallkottkörteln) som bland annat reglerar dygnsrytm genom utsöndrande av hormonet melatonin.
Epifysen är ljuskänslig. På vissa arter med små hjärnor fångar epifysen dagsljus direkt genom skallen. Hos oss, där storhjärnan och ett tjockt skallben omöjliggör för ljus att komma in har epifysen istället kopplat på sig på synnerven.
För att VALKEE skulle fungera måste vi alltså göra följande antaganden:
1) Att ljusterapi har effekt. Olika studier säger såvitt jag vet olika saker, men terapiformen är allmänt accepterad. Och att vi mår sämre av underskott av dagsljus är man rätt överens om.
2) Att de delar av vår hjärna som påverkas av dagsljuset på vanligt manér (och i den traditionella ljusterapin), som då inte är ljus längre utan nervsignaler när de nått dit, fortfarande kan påverkas av direkt ljus precis som hos de primitivare arterna.
3) Att ljus i hörselgången faktiskt kan penetrera skallbenet (som där är relativt tunt) och nå ovanstående delar av hjärnan.
4) Att den finska LED-freestylens ljuseffekt och våglängd är tillräcklig och rätt för jobbet.
Så visst, ganska stora och intrigerande antaganden. Men ändå mycket troligare än de flesta woo-woo-häxkonster.
Uppfinnarnas (pun intended!) sajt säger att det nu pågår placebokontrollerade studier av apparaten. Jag ser verkligen fram emot att läsa mer om detta.
Ursäkta mig förresten, ni kunniga, för mina taffliga och grovyxade medicinska lekmannauttalanden här ovanför. Rätta mig hjärna. (Oh, stop it already ...)
10 januari 2011
Vem i helvete var Onan?
Jo, om Onan berättas i gamla testamentet att han var son till Juda och hade en äldre bror vid namn Er.
Tyvärr så gick Er och dog. Onan anmodades därför att göra sin svågerplikt, dvs ligga med sin brors änka, Tamar, så hon blev gravid och skänkte sin döde make ett barn.
Onan var inte helt nöjd med det arrangemanget. Visst, han låg med svägerskan - men varje gång han gjorde det så drog han sig ur i tid och spillde sin säd på marken.
Det där med att spilla säd på marken var inte alls populärt hos Gud, så han dödade Onan. Kanske lite överdrivet elakt, kan tyckas. Som plåster på såren fick dock Onan ge namn åt den omåttligt populära fritidssysselsättningen onani.
Men det kanske mest intressanta är att marken där Onan sägs ha spillt sin säd kallades Yizz-ragh-el - eller som vi säger idag, Israel.
Hungrar du efter mer kunskap? Låt Vem i helvete upplysa dig om Bohemerna, Ankie Bagger, Birgit Friggebo, Lykurgos, Röntgen, malaria, vandalerna och Carl Friedrich Gauss.