En "jått"? Really?
För så står det nämligen i flera ordböcker, både tryckta och online. (Vissa frifräsare med noll koll säger "jattch". Dessa tänker jag inte ägna mer tid än att säga: kamma till er för fan!)
För snacka om språklig dissonans. En "jått" låter ju som en ömklig minivariant av en jolle. Jag ser framför mig en stackare som sitter i en diskbalja och paddlar sig fram. -Kolla grabbar, där kommer Benny stånkandes i sin lilla jått! Oj, nu krockade han med en gädda och kapsejsade! Aja, skit i det! Nu går vi till strandcafét och klämmer en ansjovismacka och en pilsner!
Det är en jått det. Ganska precis motsatsen till en yacht.
Ordet i sig är detsamma som vårt svenska "jakt". Möjligen har det sitt ursprung i fornnordiskans jaght och har tagit ett varv via nederländskan, tyskan och engelskan. Klart är iallafall att yacht avser en lätt och snabb skeppstyp som är väldigt lämplig att åka ifatt andra med. Ett jaktskepp alltså. På senare tid har ordet också fått en klang av mycket stålar, lyx och flärd. En lustjakt, således.
Men så var det då uttalet. Ska man härma engelskan blir det snarare ja:t, med långt a. Jag har ännu inte hört någon engelskspråkig person, varken av brittisk eller amerikansk härkomst, uttala ordet ens i närheten av jått.
Tycker man ja:t låter tramsigt så kan väl helt enkelt jakt få duga. Eller varför inte de jag nämner ovan: jaktskepp resp. lustjakt, beroende på vilken sort man menar.
Det jag försöker säga är väl kort och gott: låt oss sänka jått-helvetet en gång för alla. Please.
JavaScript
25 februari 2011
Vem i helvete vill ha en "jått"?
24 februari 2011
Bildgåta: Röda tråden
Vad sägs om ännu en bildgåta, fast på nytt sätt - Röda tråden!
Ge mig den bästa och kortaste kopplingen mellan följande två herrar:
Hoppsan, det var TV
Dags- och kvällspressens webbupplagor har lagt sig till med ett jävla otyg.
De kallar det "TV".
Du vet vad jag menar: Man klickar på en nyhetsrubrik som verkar intressant. Men istället för att komma till den artikel man förväntar sig möts man av en stor svart ruta som buffrar ett videoklipp.
Därefter får man - i bästa fall - se ett taffligt gjort "TV"-klipp om nyheten ifråga. I värsta fall får man först titta på en i sammanhanget oproportionerligt stor dos reklamfilm (beroende på klippets längd kan det ju bli uppemot 50%), och först därefter inslaget.
Nu vill jag bara förtydliga: Inget fel på videoklipp på webben. Youtube är en av världens bästa och välförtjänt mest välbesökta webbsajter.
Men problemen här är flera. Förutom att klippen är rätt rackigt ihopkomna så är bilderna sällan bärande. Halvt irrelevanta bilder och voiceover berättigar inte ett videoklipp. Då passar det mycket bättre som text.
Men det största problemet - för undertecknad den riktiga dealbreakern - är att klippen har, och kräver, ljud.
Det är inte ofta jag sitter vid datorn utan att Spotify, webbradio, nån podcast eller annat ljud är igång. Har jag inte det så är det antagligen för att jag slösurfar i TV-soffan, eller i sängen innan sovdags.
Inte i nåt av fallen vill jag eller andra eventuella närvarande ha nåt videoklippsljud som drar igång.
Så jag undrar: Finns det någon som tycker att det här med nyhetssajternas påtvingade "TV" är bra?
Visst, fortsätt gärna med videoklippen. Men gör dem som komplement till textartiklarna och inte innehållsexklusiva. Och gör för fan inte video där det är totalt oberättigat och rörliga bilder inte tillför någonting. Och inbilla er inte att vanliga TV-reklamspotar på 15-30 sek, som är anpassade för en helt annan mängd content, är okej.
Det svider lite att ta till en sliten klyscha; men här passar den: Gör om, gör rätt!
20 februari 2011
Vem i helvete behöver andlighet?
Om det är nåt begrepp som ger mig lite mer klåda än andra så är det andlighet.
Varför då, kanske nån undrar. Andlighet är väl fint?
Kanske. Kanske inte. Mitt problem är att jag anser att det kan betyda i princip allt, och därför inte betyder någonting. Låt mig förklara:
Vissa som pratar sig varma om andlighet brukar mena att känslor och viljor förringas om de förklaras rent kroppsligt, psykologiskt och kemiskt. Jag menar precis tvärtom. Det är förringande att påstå att den magnifika organism som är våra fysiska kroppar, våra sinnen, vårt medvetande, vår intelligens och vårt intellekt skulle behöva ytterligare en inneboende, osynlig och utomvärdslig entitet i sig för att känslan på något sätt ska vara "äkta".
Jag känner känslan. Den är verklig. Den är fjäderlätt eller stark och stormig, alldeles underbar eller alldeles förfärlig. Men den är min och den finns. Den påverkar mig och jag påverkar min omgivning utifrån den. Den är inte mindre värd för att den skulle kunna mätas och registreras av avancerade apparater. Det behövs ingen andlig dimension för att förklara min känsla. Bara ett medvetande. En intelligens. En fantastisk process av elektriska och kemiska signaler. Och en fantastisk organism där allt detta ryms.
Vissa menar att andlighet är att plinga med klockor, tända rökelser, meditera, ligga på spikmatta eller lyssna på valsång.
Att stimulera - eller låta vila - våra sinnen är en högst kroppslig företeelse. Avkoppling, stimulans och njutning; allt det där är vi rustade för och behöver. Sinnena finns på plats. Centran för att ta emot och tolka sinnesintrycken finns på plats. Och förmågan att behandla och blanda sinnesintrycken med och till minnen, tankar och känslor finns på plats. Allt i vår magnifika mjuka maskin. Det behövs ingen ande i den ekvationen för att allt ska falla på plats. Det är redan där. Så plinga gärna på med klockorna och njut av rökelsen, eller lyssna på Periphery och smutta på en Laphroaig. Gör allt det där ditt sinne och din kropp mår bra av, men tro inte att det är för någon ande du gör det.
Vissa menar att andlighet är att tro på högre väsen, gudar, krafter och energier som är osynliga och övernaturliga och inte kan mätas.
Vi vet redan att det ligger i vår natur att försöka förklara det ännu oförklarade. Det är så vi har överlevt och utvecklats. Men där vår förståelse inte räcker till försöker vi fylla i med nåt som kan passa. Och det övernaturliga passar alltid. Det passar så bra just för att det inte kan mätas och vägas och registreras. För det är fluffigt. Det är allt och inget. Och det fyller alla gap oavsett gapets form.
Men om vi tänker bara lite klarare så inser vi snart att vi gjort oss själva en otjänst genom att fylla det där gapet med fluff. För där finns då inte längre någon plats för den verkliga kunskapen. Den verkliga förklaringen. Den verkliga utvecklingen. För där gapet redan är fyllt, där slutar vi att fylla. Där slutar vi att ställa frågor och söka svar.
Om jag tror och sitter nöjd med min tro så har jag ingen anledning att försöka få veta.
Om andlighet däremot betyder näring för och omvårdnad av medvetandet, det undermedvetna, tanken, känslorna och det som är jag - den psykiska varelsen - då är jag med er. Då köper jag idén. Jag har fortfarande lite problem med själva ordet i det att det redan är så laddat med fluff, men jag kanske kan komma över det också en vacker dag. Det vill säga om fluffet gradvis avtar och försvinner och ger plats för det verkliga.
För du är verkligen alldeles fantastisk, du lilla kolbaserade säck av mestadels vatten på ett dammkorn i universums avkrok. Det bor med största säkerhet ingen ande i dig. Och du är alldeles fantastisk ändå.
11 februari 2011
Jag ringer Swedbank ...
-Jag kan inte se att det finns nån uppgift där överhuvudtaget.
-Detsamma. Hej.
8 februari 2011
En av apokalypsens fyra ryttare
Här är ett videoklipp från MSNBC med bilder från oroligheterna i Kairo. Mitt bland folkmassorna visar sig en spöklik gestalt till häst. Det rör sig givetvis om en av apokalypsens fyra ryttare.
Någon skulle kanske hävda att det rör sig om en linsreflex eller något annat värdsligt. Men hur troligt är det egentligen?
7 februari 2011
James Randi utmanar homeopatin (igen)
James Randi berättar i detta Youtubeklipp vad homeopati är och utlovar en miljon dollar till den kan bevisa någon effekt med homeopatisk "medicin".
Seså. Upp till bevis nu, homeopater.
2 februari 2011
Vem i helvete söker jag? (ny bildgåta)
Jag tyckte det var hög tid för en ny bildgåta på bloggen, så här kommer en.
Som vanligt är det en person jag söker. Som vanligt vill jag att du berättar kopplingen mellan bilderna och din gissning. Som vanligt får ni gärna hjälpas åt. Som vanligt består priset av ära och ståt. Nu åker vi: Vem i helvete söker jag?
↓ Visa svaret
Rätt svar är: Ozzy Osbourne
1) Mapledurham Watermill i Oxfordshire som kompletterad med kvinna i svart utgjorde omslagsbilden till Black Sabbaths debutalbum från 1970 (th). Sjöng på plattan gjorde förstås Ozzy Osbourne.
2) Osmos (eng. osmosis). Det fysikaliska och kemiska fenomen som kan uppstå genom ett halvgenomsläppligt membran med en vätskelösning på båda sidor. Ozzys platta "Ozzmosis" kom 1995.
3) Unicursal hexagram. Symbolen för ockultisten Aleister Crowleys religiösa-mystiska filosofi. Ozzys låt "Mr. Crowley" kom 1980 på plattan "Blizzard of Ozz".
4) Israels f.d. premiärminister Ariel Sharon. Ozzy och frun Sharon Osbourne har varit gifta sedan 1982.
Bra jobbat! Och stort grattis till:
Fransa, som kände igen osmos, Ariel Sharon och hexagrammet.
Dumfan som satte Black Sabbath-omslaget och Aleister Crowley.
Asa som var först med rätt person.
Mattias som sydde ihop säcken med Ozzy och samtliga bilder.
Hurra för vinnarna! Ära vare härmed installerad på eder!
↑ Dölj svaret
.
1 februari 2011
Goodbye to Standby?
Jag säger PK-poäng just för att de faktiskt lever på att sälja el till oss. Att säga åt oss att förbruka mindre för miljöns skull är förstås en stor skopa varumärkesbyggande och poängplockeri.
Och det kanske kan behövas. Andelen el från fossila bränslen och sopförbränning var visserligen relativt låga 13% av totalen för E.ON Sverige (perioden 2008-2009). Men E.ON internationellt är riktigt usla: smutsig sop- och fossil-el stod för hela 63.6% av deras total för samma period.
Så då kan man ju passa på att säga åt oss att gå fram och stänga av teven på den fysiska strömbrytaren istället för via fjärren.
Visst, standby-läget drar el i apparater vi inte använder. Och det är ju såklart dumt.
Men behöver det verkligen vara så att apparaterna drar så pass mycket el i standby-läget? Det sägs ofta att i princip hela apparaten är spänningssatt under standby. Detta för att snabbt kunna återkalla funktion och senaste läge.
Just detta känns för jävla onödigt. För det är ju knappast den korta tiden fram till full funktion som gör att vi sätter apparaterna i standby, utan bekvämligheten med att kunna stänga av och sätta på med fjärrkontrollen. Att slippa gå runt och flippa strömbrytare och dra ur och sätta i kontakter.
Den enda krets som egentligen skulle behöva vara spänningssatt i apparaten är IR-mottagaren (och den skulle kunna få en del konstruerad extra strömsnålt och dedikerat för just på/av-signalerna i detta läget så man inte ens behöver ha hela den intelligenta avkodningen igång). Smartare flashminneslagring av aktuella program och inställningar skulle kanske kosta nån spottstyver extra i tillverkning, men i gengäld inte kräva någon ström för att minnas. Vi snackar då totalt om några promille av full ON-strömförbrukning för standby-läget. Och en nästintill obefintligt ökad risk för el-/brandolyckor jämfört med den fysiska strömbrytaren.
För folk i största allmänhet kommer nog - elkampanjer och miljömedvetenhet till trots - fortsätta vara bekväma och stänga av sina prylar från soffan. Så vad säger ni, E.ON och andra "miljökämpar"; ska vi inte ta och rikta en kampanj mot hemelektroniktillverkarna nästa gång?