Jag hoppas ni har sett och hört Tim Minchins "Storm" vid det här laget. Det tio minuter långa vassa och humoristiska beat-poesistycket om att på en middag träffa på en sån där som lite elakt brukar kallas för woo woo. Sen en vecka finns hela stycket med animerad video att se på YouTube här: http://www.youtube.com/watch?v=HhGuXCuDb1U. Se den (igen)!
En annan som var inne på ämnet var multikonstnären och musikanten Frank Zappa (1940-1993). I sin låt Cosmik Debris från plattan Apostrophe (1974) berättar han hur en mystisk man kommer fram till honom och vill sälja lite magi.
Vår egen musikant, estradör och berättare Peter Carlsson har gjort en översättning med egen prägel av Zappas låt, med namnet "Mystiska mannen". Den kan man höra på skivan Carlsson på scen (och Blå Grodorna) (1994).
Jag har sökt som en tok, men inte lyckats hitta låten för lyssning någonstans på nätet. Så jag tar mig friheten att lägga upp ljudklippet här - i rent promotionsyfte såklart! Lyssna nedan. Köp sedan Peter Carlssons plattor, gå och se hans shower, lira honom på Spotify och köp actionfiguren! Om du hittar en. Peter är fantastisk.
15 april 2011
Från Tim Minchin till Peter Carlsson
14 april 2011
Vem i helvete var Botulf?
När ärkebiskopen i Uppsala, Nils Allesson, besökte Gottröra socken hösten 1303 så berättade den lokala prästen om ett fall av kätteri:
Bonden Botulf från Östby hade nämligen efter nattvarden sagt att han inte trodde på att brödet och vinet var Kristi kropp och blod. Och kyrkan, som sedan länge hade bestämt att nattvarden inte bara symboliserade utan bokstavligen var Kristi lekamen, såg detta som ett allvarligt brott.
Botulf ställdes till svars inför biskopen. Han erkände vad han hade sagt. Han fick avsvära sig sin åsikt inför församlingen och blev därefter tilldömd botgöring i sju år. Exakt vad den bestod i är inte känt, men vanligt på den här tiden var att man fick livnära sig på vatten och bröd nästan hela året, var förbjuden att ha samlag och tvungen att sitta i skamstocken utanför kyrkan när det var gudstjänst.
Botulf fullgjorde sin botgöring. 1310 gick han ensam till fots från hemmet i Österby till Uppsala där han fick syndaförlåtelsen av den nya biskopen, Nils Kettilsson.
Vid påsken 19 april samma år var alltså Botulf välkommen in i kyrkan igen, och han ställde sig på knä för att ta emot nattvarden. Prästen såg på honom och sa, enligt vad som finns nedtecknat:
Botulf svarade:
- Om brödet verkligen vore Jesu kropp skulle du ha ätit upp den ensam för länge sedan. Jag vill inte äta Kristi kropp! Jag vill gärna visa Gud lydnad, men jag kan bara göra det på ett sätt som är möjligt för mig. Om någon skulle äta en annan människas kropp, skulle inte den människan hämnas, om hon kunde? Hur mycket skulle då inte Gud hämnas, han som har makt till det?
Botulf dömdes till döden för kätteri, och brändes på bål 1311, efter ett år i fängelse i Uppsala.
...
Verkligen fascinerande, berättelsen om bonden Botulf från Östby. En, får man anta, jordnära man med stort bondförnuft. Han var med största sannolikhet inte den ende som tyckte det där att bokstavligen äta Kristi kropp var besynnerligt. Men möjligen var han den ende som sa det högt. Varför kan man bara spekulera i. Antingen var han en envis och rättrådig man som inte gärna pratade strunt och lismade. En sån som stod på sig än om det blåste snålt. Eller så var han en mycket enkel man som faktiskt inte förmådde annat än uttrycka sitt oförstående inför kyrkans dogmer.
Jag kan inte annat än känna för Botulf. Jag tänker att det mycket väl skulle kunna ha varit jag som yttrade de där orden i församlingen, om jag hade levat för 700 år sedan. Envis, storkäftad. Låg tolerans mot dogmer. Pratar inte gärna strunt och lismar inte. Och att jag sällan vet mitt eget bästa är jag alltför medveten om.
Botulf blev den ende, såvitt man vet, som avrättades för kätteri i Sverige.
(Tipstack till Gabriella och Vetenskapsradion Historia, 31 mars)
7 april 2011
Limerick à la ytterligheter
Som trogna läsare kanske minns så har ämnet varit limerickar ett par gånger här på Vem i helvete. Detta för att det varit så mycket haikus och andra halvmesyrer till versmått i ropet - och jag har velat slå ett slag för den ädla limerickformen. Versmåttens Rolls Royce. Eller versmåttens falukorv och makaroner. Beroende på hur man ser det.
Visst, som musikutövare sedan barnsben är jag väl lite rytmskadad. Versmått med sladdriga outlines gör mig alltid lite illa till mods. (Om man vill vara fri och slingrande - varför ens ha ett versmått liksom?).
För precis som i musiken har limericken ett groove. En rytmisk frasering över underliggande taktdelar. Den vanligaste rytmiska figuren i limericken får nog sägas vara tava-tatt (du minns väl musiklektionernas gamla taktstavelser?). Dvs två sextondelar och en åttondel, där åttondelen markerar ettan och sextondelarna alltså utgör upptakten till den. (Tänk riffet i Dio:s Holy Diver så förstår du vad jag menar. Möjligen bär det emot att sjunga "tatt tava-tatt tava-tatte ta" till en heavy metal-klassiker ... men det är nog bara ett sundhetstecken.)
Men limericken måste ju nu inte nödvändigtvis vara bemängd med denna rytmfigur. Så vad händer, tänkte jag, om man går till extremerna. Petar in så många stavelser som möjligt i versen - men fortfarande håller sig till formatet. Känns det fortfarande som en limerick? Och hur blir motsatsen? Hur fåordig kan man bli innan det faller isär till endast spillror av en limerick?
Såhär blev mina alster:
Alltså en stavelse på varje sextondel. Inte utrymme för vilopaus nånstans. Varje radavslut har förvisso två lediga sextondelar, men de blir till två sextondelars upptakt i nästa fras. Ettan ligger ju på tredje stavelsen i varje rad. Visst funkar den? Jag tycker det!
Så motsatsen. Det blev den här:
Här är det istället åttondelar med avslutande fjärdedel som är grunden. Det gör att den fortfarande har åtminstone en hint av ett groove. Jag tycker faktiskt att den funkar.
Nu kan man, om man är förbannat djärv, gå ett steg längre. Tänk en limerick med stavelser på ettorna, och inget mer. En limerick med basen fjärdedel - om den nu fortfarande kan kallas limerick i det här skicket. Jag gör ett försök:
Vad tycker ni? Är den godkänd?
EDIT: Läs för tusan Håkans limerickar som svar på den här sista, i kommentarerna nedan :D
"Vem i helvete" är stötande skräppost?!
Är det någon mer än jag som får följande meddelande om ni försöker posta en Vem i helvete-länk på Facebook?
Min spontana reaktion är inte helt otippat: WTF?!?
Nu tror jag bestämt pingstkyrkan, new age-kramarna, homeopaternas riksförbund eller kamratföreningen svenska rasister - eller några andra som fått en släng av sleven här kör med riktigt låga tjuvknep.
Jag har klickat på "Meddela oss" och fyllt i det som efterfrågas där. Du som gillar bloggen kanske kan göra detsamma, om det på nåt sätt kan påskynda processen.
EDIT: Nu verkar det fungera igen! Tusen tack alla som hjälpte till att rapportera!
/Anders


