Anders pratar med en support och ger upp hoppet om mänskligheten, del 999

Jag växte liksom ur den fjuttiga internlagringen hos min i övrigt suveräna HTC Desire häromsistens - och köpte mig istället en Samsung Galaxy S II. För den teknikointresserade så handlar det alltså om mobiltelefoner. Närmare bestämt smartphones med Android som operativsystem.

Om Galaxyn kan jag bara säga att den är helt fantastisk. Äntligen känns det som jag har en fullfjädrad persondator på fickan. Jag kan i flygande fläng göra allt jag normalt gör vid mitt skrivbord (om än lite pilligare).

Telefonen har en del finurliga features som dock kräver ett så kallat Samsung Account för att fungera. Jag klickade mig raskt in för att registrera ett. Det gick åt pipan.

Dialogrutan berättar att ett konto redan är reggat på min mailadress. Okej, för vad som känns som hundrafemtio mobiltelefoni-år sen så hade jag faktiskt en Samsung. En icke-smart touchmobil vid namn Jét. Kanske blev nåt konto skapat då. Jag minns inte. Och vad jag ännu mindre minns är vad jag möjligen skulle kunna haft för lösenord på detta konto. Nåt som ett dussin försök bekräftade.

Jag provade samma sak från datorn på Samsungs sajt. Samma resultat förstås, men där fanns iallafall en "glömt lösenordet?"-länk. Den frågade efter e-postadressen. Fine. Och mitt födelsedatum. Fine. Klick.

"Uppgifterna stämmer inte."

Nehepp. Samsung har alltså lagt till att födelsedata kollas mot kontot för att man ska få ut lösenordet. Men lämnade jag ens ett sånt, då artonhundrakallt när kontot eventuellt reggades? Eller står det "0000-00-00" i deras databas? Eller klickade jag kanske i fel datum då? Av misstag? Eller på pin kiv?

Summan av det hela är hur som helst att det finns ett konto i mitt namn. Jag får inte regga ett nytt, och jag får inte ut lösenordet till det gamla. Här måste mailas till Samsungs support ...

"Hej!
[bla bla bla ... typ allt ovan, utförligt men på enklast möjliga svenska]
Mvh, Anders"

Jag fick svar:

 "Hej!
På Jet kan man inte lägga till ett Samsung Konto. Testa att uppdatera eller återställa telefonen, och sedan testa att lägga till kontot.
Mvh, Jennifer"

Föga anade jag att min teori om hur kontot eventuellt kommit till, vilket var fullständigt irrelevant i sammanhanget, skulle stjäla fokus. Jag ångrade bittert att jag ens nämnde att jag ägt en Jét. Och jag ångrade också att jag inte nämnde att jag självklart hade testat att regga och återställa kontot även via datorn.

Nu kunde man inte, som brukligt i supporttrådar, lägga till frågor och kommentarer till befintligt ärende. Utan jag fick snällt börja om från början på supportsajten. Jag skrev mitt ärende igen, och korrigerade mina misstag från förra mailet. För enkelhets skull lade jag dessutom till förslag på lösningar sist i mailet:

"... jag skulle önska att ni:
• Tar bort det gamla konto som är registrerat på min e-postadress så jag kan registrera mig på nytt. Eller om det inte är möjligt ... 
• Återställer lösenordet och skickar mig en länk."

Svaret:

"Hej!
Du måste ta kontakt med samsungapps.com för all hantering av Samsung-konton. Dä finns även ett kontaktnr för telefonsupport.
Mvh, Sandra"

Ja men såklart. Att ni själva vidarebefordrar ärendet dit det hör hemma inom organisationen vore ju otänkbart. Eller att ni skickar mig kontaktuppgifterna. Leta telefonnummer på storföretags supportsajter är ett nöje jag inte gärna missar. Till slut hittade jag numret och ringde upp:

- Hej, jag heter Anders! Det är såhär ... [ärendet igen]
- Vad har du för telefonnummer?
- [telefonnumret]
- Vad har du för e-postadress?
- [e-postadressen]

(Yes yes yes!!! Det här kommer ju gå galant ...)

- Har du testat att klicka på "glömt lösenordet"?

(... och upp som en sol, ned som en pannkaka.)

- Ja, som sagt tidigare så gjorde jag det och sidan säger att uppgifterna stämmer inte. Gissar att det är födelsedatat som är fel.
- Ja, såna uppgifter kan vi inte se här.
- Kan du ta bort kontot så jag kan regga ett nytt?
- Nej, tyvärr.
- Kan du återställa lösenordet?
- Nej, tyvärr.
- Vad gör vi då?
- Jag vet faktiskt inte. Jag måste be att vi får återkomma via e-post.

Efter några dagar återkom de:

Kära Anders,

Email adressen som du angav är inte registrerad hos Samsung apps. Du kankse har registrerat den på en annan av samsungs sidor. Vi föreslår att du besöker webbsidan: www.samsung.com
Där kommer samsungs support att hjälpa dig.  Hör gärna av dig om du har ytterligare frågor ...

Se där! Man drar till med klassikern att hänvisa tillbaka till de som hänvisade en.  Det är tamejfan stilpoäng. Och det var inte jag som påstod att Samsung Apps hanterade alla Samsungkonton. Det var det Samsung som sa.

Jag skulle gärna ha fortsatt tjöta med Samsung bara för att få se hur omständligt och långt man lyckas bolla ett tämligen enkelt login-ärende. Men jag råkade idag springa på en av deras sidor som inte frågar efter födelsedata vid återställning av lösenord. Så nu är jag inne. Det får räcka så.




(Can't get enough of idiotiska kundsupport-berättelser? Läs fler inlägg här! »)

Pinsamt? Pinsammare.

Christer Sjögren sjunger Lady Gagas Bad Romance i Sommarkrysset och klippet blir snabbt en nätsnackis.

Och visst. Jag famlar också efter skämskudden medan jag klickar på playknappen. Men när klippet är slut inser jag att Sjögren faktiskt rott iland det vågade uppdraget på bästa möjliga sätt. Ett proffs har gjort sitt jobb:



Långt mer pinsamt är det när en av våra hyllade och creddiga popartister gör en cover på Dean Martins gamla "Ain't That A Kick In The Head" i På Spåret - och man undrar om nån fångat ett förståndshandikappat rådjur och tvingat det delta i karaokekväll hos IOGT/NTO.
(SVT har tyvärr plockat bort klippet med Ain't That A Kick In The Head. Vi får hålla tillgodo med hans En Sång En Gång För Längesen från samma program istället. Nästan lika pinsamt kasst.)




Men inte fan var det nån som langade runt På Spåret-klippet och tävlade om vem som kunde formulera bästa sekundärskamsbeskrivningen.

Jag skiter totalt i credd. Andras såväl som min egen. Och jag konstaterar att Christer Sjögren äter posers som Anders Moneybrother Wendin till frukost. Med skinny jeans och coola boots och allt.

Tack kära värld för Anna Bäsén!

Anna Bäsén skriver idag i Expressen om galenskapen i att vi skattefinansierar andliga och magiska sjukdomsbehandlingar. Huvudet på spiken, som vanligt:

» Anna Bäsén: Att våra skattepengar finansierar magi är en praktskandal


Läs mina inlägg om Homeopati, Antroposofi och allmän pseudovetenskap.

Kontantkort?

Det råder, skulle jag vilja påstå, en viss begreppsförvirring inom området mobiltelefoni. Hos mig själv inte minst.

För såhär: Om man inte har ett abonnemang till sin mobiltelefon kan man istället köra med kontantkort. Så långt är alla överens. Frågan är dock vad ett kontantkort är.

För mig har det alltid varit SIM-kortet, dvs det lilla inplastade mikrochipet som du stoppar i telefonen. Ett SIM-kort som alltså inte är knutet till ett abonnemang, utan till ett förbetalt belopp som går att fylla på. Och det är ett kort. Tada! Ett kontantkort! Men de få gånger jag försökt köpa skiten har förvirringen varit total:

- Ett kontantkort tack!

- Vill du fylla på ditt kontantkort!

- Nej jag vill köpa ett kontantkort!

- Du har inte kontantkort nu alltså?

- Nej, jag vill köpa ett! Det var därför jag sa "ett kontantkort tack"!

- Då måste du köpa ett startpaket!

- Är det ett kontantkort i startpaketet?

- Nej, det är ett förbetalt belopp på det!

- På vad?

- På kontantkortet!

- Men det ingick inget kontantkort i startpaketet sa du!

- Det behövs inte. Men du kan ju såklart köpa extra om du vill.

- Vet du ... vi börjar om. Jag vill ha ett kort att stoppa i min telefon, ett som inte är knutet till ett abonnemang utan till en förbetald summa.

- Ett startpaket?

- Finns det kort jag just beskrev i startpaketet?

- Ja!

- Vad är det mer i paketet?

- Njä alltså det är bara det!

...

- Ett startpaket tack!

WTF?! Alltså, jag kan sträcka mig så långt att kontantkort är själva konceptet. Det vill säga nåt man inte fysiskt kan ta på. Precis som motsvarigheten abonnemang.

Men vad kallar vi då det kontanta SIM-kortet? Och drista dig isåfall inte till att sno namnet kontantkort till att avse den där refillkvittolappen. Som definitivt inte är ett kort utan en snutt från en kvittorulle. Inte likt ett kort nånstans. (Inte ett kvitto heller i och för sig eftersom lappen är själva produkten ... alltså fram tills att man knappat in koderna .... då blir det bara ett värdelöst kvitto).

Nu har jag även sett i skyltfönster att man kan "ladda mobilen här". Jag lovar att den med risig batteritid som knallar in blir besviken.

Men hur som helst. Kontantkort, var alltså ordet. Vad är din syn på saken?


(EDIT: Jag måste ju tillägga, så ingen tror jag håller på med skumraskaffärer - eller är en tant - att kontantkortet som inhandlades inte var till mig utan till en äldre familjemedlem som även ärvde min gamla mobil.)

Varning: Olaglig sajt!

Hej alla besökare!

Jag ville bara uppmärksamma er på att vemihelvete.se från och med den 1 juli bryter mot lagen.

Det gäller alltså den nya lag som säger att en besökare på en webbsajt i förväg aktivt måste godkänna att cookies får användas av sajten.

Sorry! Google och deras bloggverktyg Blogger har redan lagrat cookies i din dator. Samma sak med kommentarsverktyget Disqus som jag använder här på Vem i helvete. Samma sak gör de blogglistor jag är med i, och de sajter jag använder för att kunna se besöksstatistik över min blogg.

Vemihelvete.se är dock i fint sällskap. Regeringen.se bryter också mot samma lag. Vilket inte är så konstigt.

Utan cookies skulle inte webben fungera.

Den här lagen har röstats igenom på ren okunskap. Mer om vad cookies är och fyller för funktion kan du läsa i mitt inlägg EU, webben och cookieskräcken. Gör det.

Sen kan vi hjälpas åt att jobba för att urbota korkade tramslagar rivs upp och skrotas.

/Anders

eu-direktiv cookie-lagen idg internetworld svd