Om skämslåtar (och private listening)

Häromsistens satt jag med en god vän som pratade skämslåtar. Alltså fenomenet låtar man helst inte berättar för någon att man gillar.

Jag ville gå lite på djupet med vad som utgjorde det skämmiga i skämslåtarna. Detta eftersom jag - faktiskt - inte kunde komma på nån egen skämslåt. Att det i högre grad var artisten än låten stod rätt klart. Det är en fråga om artistens status, anseende och aktning - eller som man gärna säger idag: creddighet. Ett mått jag känner en rejäl avsmak för.

Vännen menade att jag precis som många andra var slav under creddigheten. Jag hävdade motsatsen; att jag bedömer en artist - eller vilken annan yrkesutövare som helst egentligen - uteslutande efter dennes prestation (som är resultatet av fallenhet/begåvning, kunskap, känsla och vilja). En låt efter kvalitet.

Jag tycker ofta ingenting om det som är kass. Förrän det blir creddigt. Då blir jag surgubbe. Ohälsosamt mycket surgubbe. Jag vill tatuera "Vad i hela helvete är grejen?!?" över bröstet och gå i polemik med alla creddängsliga.

Det gör mig däremot inte anti-credd: jag slutar inte gilla det som är bra även om det skulle råka bli creddigt.

Här börjar det bli dags för musik. Sånt där som kanske skulle vara skämslåtar för den som har skam i kroppen. Vad sägs om "Rosa Helikopter" med Peaches. Drar nån igång den här på en fest så tokdansar jag gärna. Och jag skäms inte ett dugg.



Och lite på samma tema (musik av och för kids): "Shooting Star" med Amy Diamond. En bra låt på riktigt. Refrängen är förvisso en gammal välanvänd ackordsrunda - men tillräckligt välskriven för att inte kännas trött och mossig. Det är så man gör pop.



Och nostalgi då ... sånt man lyssnade på när man var yngre och oförståndigare - och som man fortfarande inte lyckas begripa att det är kass. Ska man skämmas över det? Självklart inte. Här är lite äkta norsk hairmetal. "10000 Lovers" med TNT. Jane Hellen, folköl och petting.




Som de flesta väl har sett eller hört så har Spotify integrerat sig hårt med Facebook i dagarna. Bland annat så att allt du lyssnar på listas i din feed. Mardrömmen således för alla skämslåtelyssnare. Men nu rullar Spotify ut en uppdatering till klienten med ett "private listening"-läge. Flippa om och du kan lyssna utan att Facebook eller Last.fm får veta på vad.

Men hur är det: Har ni några skämslåtar? Vad är det som gör en skämslåt? Behöver man skämmas? Och är credd nåt man bör beakta, ever?

Den nya omdesignade Kina-godisförpackningen. Bättre?

Så här blev den alltså. Den nya designen på förpackningen till godiset Kina.

Facebookdiskussion om medium

Jag gav mig in i en diskussion på Facebook igår. Egentligen inget nytt under solen för den som intresserar sig för sånt här, men jag bjuder på den ändå. Alla namn utom mitt är ändrade.

Madelene: Kollar på "Det okända" :) och upptäcker att mediumet är någon jag känner, vilken glad överaskning :D
6 personer gillar detta.

Sara: Han är så go.!

Madelene: Det har han alltid varit :D

Sara: Ja.!

Roger: Ja man blir väldigt impad utav han..han är duktig....

Anders: Jag skulle bli ledsen om nån jag kände dök upp som "medium" i TV :(

Madelene: jasså varför då

Varsågoda: lite pop-poesi

Det lär inte ha undgått återkommande läsare att jag bär på en brinnande avsky mot alla våra pretentiösa pop- och rockpoeter som använder svårt undermålig musik som nån slags fortskaffningsmedel för sin (må vara allt från ytterst penibla till riktigt habila) lyrik. Läs din diktjävel och lägg ifrån dig gitarren, typ.

Men ett motgift, slog det mig, kan kanske vara att framföra nidvisor om - och som - dessa pojkar (och flickor).

Så här bjuder jag på en blott halvtimmesgammal pop-poesinidvisa. Ta fram gitarren och häng med. Den går i A-moll. Perfekt för det påklistrade vemodet. Sjung gärna gällt (eller basigt) och lite gnälligt (eller myndigt). Blir det surt här och var så är det bara ett plus. Kom ihåg att göra alla å-ljud till diftongen "åa" ("ståar", "fåageln", "metafåar") på äkta pop-poetmanér. Hitta på en melodi. Det är ändå inte så viktigt. Det är ju pop-poesi. Nu åker vi:

Det bor en ^Ampojke i min ^E7kropp, och han är ^Amjag
Det bor en ^Amflicka i mitt ^Gbröst, hon säger ^C-Ta ett ande^E7tag
Om du för^Amblindad tappar ^E7marken där du ^Amstår
så låt ^Amfågeln i din ^Ghand få bli en ^Cvacker meta^E7for

| Jag vill ^Fvända alla blickar, jag vill ^Csälja mina ord
För som ^Fvispoet jag kan och vill be^E7sudla våran jord |

Ta ett glas för alla dom som aldrig fanns
Ta ett glas för alla människor som aldrig fick en chans
För Katarina ligger mörk i stilla vind
Så borsta av dig smutsen, torka tåren från din kind

| Jag vill vända alla blickar, jag vill sälja mina ord
För som pop-poet jag kan och vill besudla våran jord |

Han sa -Två å fem, det är mitt sista bud.
Så jag tömde mina fickor, och gitarren blev min brud
Nu smeker toner orden i min poesi
Och jag kan bli ett argument för eutanasi

| Jag vill vända alla blickar, jag vill sälja mina ord
För som rockpoet jag kan och vill besudla våran jord
Ja, jag vill vända alla blickar, jag vill sälja mina ord
För som rockpoet jag kan och vill och ska ...    
                                  ... besudla våran jord |

EDIT2: Hoppla! Ett anonymt bidrag till insjungeriet. Hela låten dessutom! =)



Nu ska jag gå och duscha.


EDIT: I love this! Sköna @jrgne på Twitter har gjort en inspelning av låten (eller en del av den) som du kan höra här: poppoesi.mp3 =)

Sprit är skitdyrt. Och skitbilligt.

Med anledning av CNN:s intressanta resereportage "What's wrong with Stockholm" - och slutsatsen att det enda felet var väl egentligen att en sketen Dry Martini kostade skjortan - så började jag fundera lite på det där med våra alkoholpriser. Igen.

För det faktum att vår svenska alkoholskatt är hög, och framförallt på starksprit, är ju de flesta medvetna om. Men exakt hur hög? Jag har själv aldrig bemödat mig att räkna nåt på det förut.

Så jag läser i lagen (1994:1564) om alkoholskatt. 6 § är den paragraf som handlar om etylalkohol i högre koncentration, dvs starksprit. Den berättar att skatten är 501,41 kronor per liter ren alkohol.

Så låt oss räkna ut detta för en vanlig flaska sprit. Vi tar för enkelhets skull själva urmodern; den svenskaste, ädlaste och mest opretentiösa av vodkor; en helflaska Renat. Varunummer 1 på Systembolaget. Alkoholhalt: 37,5%, storlek: 700ml, pris: 199 kronor. Det ger:

501,41 x 0,375 x 0,7 = 131,62 kr.

Skatten på helflaskan Renat är alltså ungefär 132 kronor!

Jag hämtar andan en stund och räknar vidare:

När vi köper flaskan för 199 kronor i Systembolagets butik betalar vi även moms på 25% för den. Vi räknar av den:

199 * 0,8 = 159,2 kr.

Vi drar bort alkoholskatten som vi räknat ut tidigare:

159,2 - 131,62 = 27,58 kr.

Systembolaget har i sin prissättningsmodell ett påslag på 19% på alla varor. Vi räknar av deras avans.

27,58 * 0,84 = 23,17 kr.

När Systembolaget tagit sina 4 kronor (!) i avans återstår således 23 kronor.

Tjugotre spänn är alltså vad tillverkaren, numera Pernod Ricard, får för sin helflaska Renat. Resten, 176 kronor eller 88% av priset, tar staten. Sverige har världens näst högsta alkoholskatt, efter Norge. (Kristdemokraterna vill dessutom höja alkoholskatten ytterligare. Är det månne förstaplatsen de suktar efter?)

Vad ska man säga? Straffbeskattning är ju, som bekant, en otroligt väl fungerande politik. Eller? Sverige är självklart det land som konsumerar näst minst alkohol i världen och vi är i princip helt befriade från alkoholrelaterade problem. Eller?

Men Logitech, för bövelen ...

Jo. Som trogna läsare kanske har förstått så är jag lite av en fjärrstyrningsnörd.

Idag är vi som sagt trådlösa, uppkopplade, blåtandade och wajfajade. Har jag skiten vill jag kunna utnyttja den, maximalt. Grejer med samma överföringsmetod och relaterade funktioner ska kunna prata med varandra. Basta.

Om min dator är lite av hjärtat i hemelektronikkedjan så är min Logitech Harmony multifjärr den mesta kontrollen - även om nu Androidmobilen med sina fina appar börjar erövra den platsen. Men för de där prylarna som bara svarar på IR (alltså den klassiska infraröda ljusöverföringen som jag sa vad jag tycker om i förra delen) är det Logitechfjärren som gäller.

Nu är det dock så att min multifjärr har hängt med några år. Den börjar bli lite trött. Så jag har så smått börjat kika efter en ny.

Ett minimikrav är att den förutom IR måste ha Wi-Fi, eller åtminstone Bluetooth. En av två moderna radiostandarder som i princip alla med dator har.

Då jag inte kan hitta Fredrik Schillers Xerxes Entertainment Cockpit så har jag kollat på Logitechs senaste top-of-the-line-modeller. Jättefina grejer som kostar skjortan och kan allt och lite till. Och de har förutom IR även RF. Alltså radioöverföring. Yay! Men vilken slags radioöverföring? Wi-Fi? Bluetooth?

Nej. Ingetdera. Den pratar bara med Logitechs egen RF-converter (köps separat för $99) som omvandlar signalen till ... *trumvirvel* ... IR.

Och visst, det är väl fint i sig att man kan ha sina fula stereoprylar och dvd-spelare och digitalboxar bakom stängda luckor. RF-överföring ända in i skåpet där det blir till IR som apparaten förstår.

Men kom igen ... vi skriver 2011 och er lyxfjärr för över fyra papp kan inte prata med en dator. Skäms.


Nej. Jag skippar nog det där med ny fjärr. Köper en IR-sändare till datorn istället tills dess att jag har utvisat den sista IR-prylen från hemmet.


(Detta är del 2 av 2 om fjärrkontroller. Del 1 finns här.)

Infrarött (80-talet ringde och ville ha tillbaka sin signalöverföring)

En sak jag är lite extra allergisk emot är standarder som av nån anledning överlever sitt eget bäst-före-datum.

VHS var en sån. CD är en.

Men en som man kanske inte tänker på så ofta är överföringsstandarden för fjärrkontroller: IR. Infrarött ljus.

Idag har vi alldeles förnämliga radiostandarder hemma på torpen. Wi-Fi-täckning ända in på dass och Bluetooth i var och varannan pryl. Mobilen pratar med datorn pratar med routern pratar med headsetet pratar med kameran. Digital radio. Snabbt och med alldeles utmärkt räckvidd.

Men fjärrkontrollen blinkar lite med osynligt ljus och hoppas att teven eller stereon ska snappa upp det rätt.

Du måste vara nära apparaten, rikta fjärren mot den och ha fri sikt från bag-in-boxar, hundar och löst folk ända fram för att det ska fungera. För att kunna ställa undan ful elektronik i stängda skåp måste du trixa och köpa extraprylar. Detta i en tid då man kan sitta på balkongen och styra Spotify i datorn från mobilen.

Så nej, hörni hemelektroniktillverkare. IR är faktiskt fett old. Skärpning.

(Detta är del 1 av 2 om fjärrkontroller. Del 2 finns här.)