Udda är ojämnt nästan jämt

Det ska vara ordning och reda om det ska kallas musik. Det är en lag vi bleksiktiga nordvästlänningar håller tämligen hårt på.

Ta det där med rytm och sväng till exempel. Tas svängarna ut lite för mycket, sådär så vi inte genast klarar att stampa takten i durkplåten, då får det fan vara. Jävla krångel. Med undantag för en hederlig gammal vals, så ska det vara jämna slag i takten. Fyra är tryggt och säkert. Tre kan funka, men fyra - då snackar vi stabilt på riktigt.

Jag vet inte vad det beror på. Kanske har vi generellt ett sämre rytmsinne än vissa andra kulturer. Det är ju lätt hänt att man famlar efter skämskudden när man ser en underhållningsprogrampublik i tv försöka klappa i takt till ett musiknummer. 1-3 är klurigt nog. Ska det klappas 2-4 blir det anarki i bänkarna.

Klassiska kompositörer som Stravinskij, Bartók, Wagner och Tjajkovskij tog ut svängarna ibland. Men de alstren kommer väl inte med på "15 Romantic Classical Tracks"-plattorna direkt.

Därför är det extra skoj när en udda taktart har smugits in där vi knappt tänker på det. Vem kan inte sjunga med i temat till Mission: Impossible - Lalo Schifrin . En klockren 5-takt.

Eller om man vänder på steken och faktiskt gör en kul grej av hur bakvänd den udda takten kan kännas, som i fantastiska En haltande sommarvals - Monica Zetterlund. Här blir 5-takten till en valstakt plus "en halv takt foxtrot" (3 + 2 = 5). 

En av mina absoluta favoritlåtar i genren modern folkmusik är en sjukt svängig 7-taktare: Fønix med Annbjørg Lien. Här har rytmen lite grand känslan av 4 + 3.

Sting är en av få popmusikkompositörer som vågar leka med udda taktarter. 7-takten i Twenty Five To Midnight leker också lite med formatet och låter trumkompet ligga jämnt och hamna i baktakt.

Jazznissar är som bekant inte rädda för nåt. I alla fall inte musikaliskt. Fantastiska Blue Rondo à la Turk med Dave Brubeck är ett exempel på en härligt uppfriskande 9-takt.

För en mer sansad 9-taktare kommer Sting till undsättning igen: I Hung My Head.

Nu kan man ju dra det här i princip hur långt som helst. Vad sägs till exempel om Bulgarernas dans Sedi Donka i 25-takt. Eller festliga tilltag som mixade taktarter (olika delar av låten har olika taktarter), irrationella taktarter (notvärdena är inte de vanliga jämna) och polyrytmik (olika långa rytmfigurer i kombination). Ett spännande ämne, eller hur?

Hör du till dem som aldrig ens har tänkt tanken på hur många slag det är i takten, eller har du några egna favoritlåtar i udda taktarter?

EDIT1: Det blidde en Spotify-spellista: Udda är ojämnt nästan jämt (by vemihelvete)

EDIT2: Några fler sköna tips från läsare efter hoppet

Stora Julmust-blindtestet, 2011

Helig är den skummande julmusten.

Det är vi nog många som skriver under på. Och i synnerhet när det kommer till ämnet vilken som är bäst.

Så apropå detta bestämde jag att det var dags att testa de vanligaste julmustsorterna för året i ett omfattande test. Flaskor inhandlades. De blev 9 stycken:

Eldorado Julmust Axfood Pris inkl. pant: 9:50 Willys	ICA Julmust legotillverkning Pris inkl. pant: 11:90 ICA
Lidl Julmust legotillverkning (Stockmos?) Pris inkl. pant: 7:95 Lidl	Bjäre Julmust Coca-Cola Co. Pris inkl. pant: 16:95 Coop (endast i vissa butiker)
Apotekarnes Julmust Carlsberg Pris inkl. pant: 15:90 ICA	Coop Julmust Hellefors Bryggeri Pris inkl. pant: 11:95 Coop
Vasa Gammeldags Julmust Vasa Bryggeri Pris inkl. pant: 17:90 ICA (endast i vissa butiker)	Zeunerts Julmust (50cl glas) Kopparberg Pris inkl. pant: 3*13:80 = 41:40 ICA (endast i vissa butiker)
Nygårda Julmust Spendrups Pris inkl. pant: 12:90 ICA

En jury sammankallades. De blev också 9 stycken: Anders, Anders, Susanne, Marcus, Lisa, Johanna, Åsa, Mattias och Martin ...

Exorcist vs. black metal-basist

Norska NRK gjorde nyligen ett inslag där amerikanske televangelisten och exorcisten Bob Larson genomförde en exorcism på, den enligt honom demonbesatte, Mayhem-basisten Jørn "Necrobutcher" Stubberud.

Mayhem är, för de som inte känner till det, ett band som drabbats av både självmord och mord. Detta under en tid då norsk black metal var som allra mest fanatisk och urspårad.

Som vanligt kan man inte låta bli att både roas och förfäras av religiösa fanatiker och deras tokerier.