Hur säger man ejengklien ejengklien ordengklit?
Jag twittrade lite kort med @nickenordmark och @philanthropizt igår om knasiga uttal av ord. Det fick mig att grunna lite på ett par klassiska irritationsnervkliare för gemene språkpolis: ejengklien och ordengklit . Alltså, de ord som stavas egentligen och ordentligt som i mångas uttal, kanske framför allt hos yngre talare, har blivit till ejengklien och ordengklit . Hur har det blivit så här? Vi gör i princip allihopa det som lingvistiken kallar reduktion när vi pratar; dvs kastar bort lite "onödiga" språkljud här och var för att förenkla uttalet. Ofta blir ju -ligen till -lien , och framförallt -ligt som med få undantag blir -lit. Men utöver reduktionen har det hänt nåt annat med de här orden. Det är uppenbart att n -ljudet (som är en alveolar , dvs den typ av språkljud där tungspetsen möter tandköttet) har gått och blivit blivit ett ng -ljud [ŋ] (som är en velar , den typ av språkljud där tungryggen möter mjuka gommen). När det sen är dags för en klusi