Gud - och andra folkmördare

Så sant jag lever i evighet

skall jag vässa mitt blixtrande svärd

och gripa mitt koger.

Jag skall hämnas på mina fiender

och straffa alla som hatar mig.

Mina pilar skall berusas av blod,

av blod från fallna och fångar,

mitt svärd skall äta köttet

av fiendens trotsiga ledare.
(5 Mos 32:39-42)

Den som har läst Bibeln känner till att Gud är en utomordentligt snarstucken och blodtörstig figur. Det gäller att inte mopsa sig eller göra nåt som ogillas - då riskerar man att brutalt utplånas, ensam eller med hela sitt folk.

Men hur många människor tar Gud livet av egentligen? I Bibeln saknas siffror vid många av Guds folkmord. Så man får göra estimeringar. Det är vad författaren Steve Wells gör i boken Drunk With Blood - God's Killings in the Bible (»Adlibris). Wells summerar alla de mord och dråp Gud ligger bakom och gör kvalificerade estimat, som t ex hur många de kan ha varit i Egyptiernas och Israeliternas arméer som Gud tog livet av; det möjliga antalet förstfödda barn i Egypten som också fick smaka Guds utplånande hand med mera, med mera ...

Siffran som Wells kommer fram till är: 24 634 205 st (se utförlig tabell på bokens hemsida).

Så hur står sig då Gud mot de värsta folkmördarna i historien? Jo, så här:

Vem	Antal dödade
Adolf Hitler (nazitysklands ledare)	46 miljoner
Mao Tse Tung (kinesisk diktator)	45 miljoner
Hideki Tojo (japansk diktator)	35 miljoner
Gud (allsmäktigt väsen)	24,6 miljoner
Josef Stalin (sovjetisk diktator)	20 miljoner
Leopold II (belgisk kung)	5-30 miljoner
Vladimir Lenin (rysk revolutionsledare)	5 miljoner
Kim Il Sung (nordkoreansk diktator)	3 miljoner
Saddam Hussein (irakisk diktator)	2 miljoner
Pol Pot (kambodjansk diktator)	1,7 miljoner
Ion Antonescu (rumänsk diktator)	800 000
Théoneste Bagosora (rwandisk militärofficer)	800 000
Benito Mussolini (italiensk diktator)	400 000
Idi Amin (ugandisk diktator)	300 000
Satan (ondskans yttersta väsen)	10 (enligt Bibeln)

En fjärdeplats för Gud alltså. Nu ska man som sagt komma ihåg att siffran är ett estimat. Men det gäller även övriga folkmördare i tabellen då det oftast är omöjligt att räkna fram exakta siffror över folkmord. Men en fjärdeplats, bland dessa fruktansvärda massmördare! Tankeväckande, om inte annat.


Nu kan man såklart välja att inte tro på just de där berättelserna ur Bibeln. Det ställer en dock inför dilemmat: om man själv ska välja vad som är sant och inte i Den Heliga Skrift - blir det inte lite godtyckligt ... och oheligt? Om man dragit slutsatsen att alla berättelser i Bibeln inte är sanna, vad talar då för att det som återstår är sant? Kan det kanske vara så att allt är mytologi? En mytologi som, till skillnad från den om Tor, Oden, Ra, Afrodite, Pegasus, Amon, Kukulcán, Anubis, Nanook, Gilgamesh, Beowulf, Nekhebet, Ishtar och Quetzalcóatl, på nåt besynnerligt sätt har bitit sig fast och blivit kvar till modern tid. Kan det kanske vara så?

Valet är ditt, Marcus Birro

Så var det dags igen. Marcus Birro är ånyo på tapeten. En tapet med ett mönster vi sett alltför många gånger: 1) Marcus skriver nåt som provocerar och anses dumt av många. 2) Dessa reagerar och tycker till i egna texter. 3) Marcus beklagar sig över det kolossala hat han får utstå.

Den här gången började det med en krönika som Marcus skrev i den frireligiösa tidningen Dagen. Många tyckte den var fördömande. Många att den var väldigt inkonsekvent och självmotsägande. Många tyckte den kändes homofobisk. Somliga hade andra synpunkter. Det spelar egentligen ingen roll, för det här ska inte handla om innehållet i krönikan - utan om efterspelet. För som vid tidigare tillfällen så dök Marcus upp med genmälen på inte mindre än två ställen: I Dagen och därefter i sin fotbollsblogg (!) i Expressen.

De följer samma mönster som tidigare: 1) Birro menar att han får utstå hat (inte kritik) för att det är någon slags trend (inte för vad han skrivit). 2) Hat är så lågt och så dumt (men Birro själv förhåller sig rätten att slänga invektiv på andra). 3) Birro slänger invektiv på andra. 4) Birro förklarar att han är en känslig själ. 5) Birro förklarar att han minsann inte är nån känslig själ.

Låt mig citera ur Expressen-inlägget och replikera lite direkt till Marcus:
(citaten återges exakt som de var publicerade vid skrivande stund, inkl fel)

"En del av det jag gör lockar fram ilskan hos en del, som svart regn över en skitflod. Alla hoppar gärna i den. Alla tycks älska att flyta med hatet, med skiten, med idiotin."

Varför ständigt denna retorik, Marcus? Varför är man ett mähä i en hatisk skitflod bara för att man uttrycker att man verkligen inte tycker som du?

Hur mycket är "för mycket"?

Det blev en liten diskussion om alkohol på twitter häromdagen. Detta efter att jag postade SvD-länken En ”vit månad” fungerar inte som i korthet säger att det inte egentligen gör levern och resten av kroppen nån större nytta att ta en månad utan alkohol.

Jag tyckte artikeln var rätt intressant. Just för att det är så utbrett det här att folk vill vara extra snälla mot kroppen efter perioder som kan ha inneburit ett större alkoholintag, typ jul/nyår, semestrar och liknande.

Twittraren @AndraAnais kommenterade: "bara behovet av att ha en 'vit månad' - hela språkbruket - tyder på alkoholproblem, tyvärr"

Det här blev jag lite provocerad av, ska erkännas. Jag har själv tagit vit månad. Och flera vänner har gjort det. Varken de eller jag har alkoholproblem. Det finns många anledningar att ta en vit månad. Att alla dessa skulle tyda på alkoholproblem tycker jag är att vara väl kategorisk. Och inte minst att devalvera begreppet alkoholproblem. Så jag svarade:

@vemihelvete: "Nej, det är väl en orättvis slutsats. Känner massor med folk som tar vita perioder som inte är i närheten av missbruk." @vemihelvete (forts): "Typ vid bantning, träning, diet, sjukdom, medicinering, eller bara vanlig hälsopepp."

@AndraAnais: "Alkoholisttänkande från början till slut. 'Ta vita perioder'. Men ju mindre de dricker desto bättre förstås"