Förhållningsregler ur Bibeln


Så här med nytt år och allt tycker jag det kan vara läge att läsa på lite på viktiga förhållningsregler ur Bibeln (3 Mos 20-27)


- Var och en som förbannar sin far och mor skall straffas med döden. Han har ju förbannat sin far och mor, skulden för hans död är hans egen. (Mohahaha ... passa er noga, mopsiga tonåringar!)

- Om en man begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru, skall både äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan straffas med döden. (Varför läser inte prästen den här vid alla kyrkbröllop? Det vore väl påpassligt)

- Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen. (Ja, slå ihjäl bögarna för fan. De gör livet outhärdligt för alla andra.)

- Om en man har samlag med en kvinna under hennes menstruation och blottar hennes blods källa, liksom hon själv blottar den, skall båda utstötas ur sitt folk. (Hoppla. Säkrast att ha lampan släckt och täcket på at all times.)

- Om någon tar sin brors hustru till hustru, är det en vedervärdig handling. Han skändar sin bror, och de blir barnlösa. (... mm, såvida inte brorsan är död. För då träder svågerplikten in: 'Änkan skall inte gifta om sig med någon utanför släkten, utan hennes svåger skall ligga med henne, han skall ta henne till hustru och göra sin svågerplikt mot henne.' - 5 Mos 25)


- En man eller en kvinna som har en ande från en död eller en spådomsande i sig skall straffas med döden. Man skall stena dem, skulden för deras död är deras egen. (Eh. Ja. Såklart.)


Nej. Den som för ett ögonblick inbillar sig att det här är nåt annat än påhitt av vanliga människor i mellanöstern för 2500-3000 år sedan borde kamma till sig. VARFÖR håller vi sånt här strunt heligt idag?